Black Trip – Goin’ Under – recension

Black Trip – Goin’ Under

Black Trip har blivit väl omskrivna under hösten och vintern och jag ska inte slösa tid på att återberätta medlemmarnas bakgrund (den kan du läsa om t ex här) utan gå direkt på min recension av debutalbumet Goin’ Under. Black Trip tar mig omedelbart och tydligt tillbaka till det tidiga åttiotalets NWOBHM och ännu lite tidigare. Soundet är brittiskt och visst hör jag både Thin Lizzy och Saxon i musiken, men det är de båda första plattorna med Iron Maiden jag tänker på i första hand. Kanske beror det mycket på mina egna preferenser, men Joseph Tolls röst är inte så lite lik Paul Di’Annos!
….Som många recensenter redan skrivit är Goin’ Under en utmärkt hårdrocksplatta utan bottennapp, men jag saknar ett par riktiga hits. Som tidsmaskin är Black Trip lysande, men problemet är att jag i stället för att lyssna på Goin’ Under om och om igen lägger den åt sidan och sätter på Iron Maiden eller Killers. Inte för att Black Trip har skapat en kopia, nej, Goin’ Under har låtar som står på egna ben, utan för att de plattorna innehåller hits som antagligen blivit inpräntade i mitt DNA!

Det blir tre gitarrer av fem möjliga för Goin’ Under, och jag måste återigen påminna om att det är ett bra betyg.

Länkar till Black Trip: Spotify, hemsida, facebook, CDON

(Uppdatering: Recensioner av Enforcer där Joseph Tholl och Jonas Wikstrand i Black Trip också spelar finns här och här.)

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Black Trip