Wolfmother på Gröna Lund

Sedan 2012 när jag försökte se Iggy Pop på Gröna Lund har jag vägrat ”Grönan live” trots att de brukar erbjuda en hel drös lockande artister varje sommar. I fredags bestämde jag mig dock för att ge scenen ytterligare en chans, eftersom det var så fint väder och jag inte har sett Wolfmother tidigare. (Dessutom hade jag ytterligare ett gig att gå på efteråt, så i vilket fall som helst var det stor möjlighet till en lyckad kväll som helhet.)

Försöket föll något så när väl ut och jag är glad att jag gav Grönan en ny chans. Det var inte obehagligt smetat med folk och ljudet var bra, såväl precis framför scenen som längst bak. Det enda problemet var att efter 40 minuter framför scenen i solskenet när suget efter en öl blev omöjligt att ignorera så var det så lång kö in till ölserveringen att det kändes hopplöst. Jag tog färjan till slussen för en öl på Söder i stället och sedan fortsatte jag till Fridhemsplan och Copperfields (mer om det i ett annat inlägg).

Wolfmother är ett av mina favoritband och det var kul att se dem (länk till rec.). De bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt och Andrew Stockdale har charmen som behövs för att hålla intresset uppe trots att jag inte tycker att stora scener i solsken är direkt ultimat för rock’n’roll… Slutsatsen blir godkänt för Grönan och väl godkänt för Wolfmother! 🙂

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Wolfmother – recension av ”Victorious”

Andrew StockdaleSångaren Andrew Stockdale har varit det enda permanenta inslaget i Wolfmothers sättning genom åren, och stökigheten runt bandets sammansättning har smittat av sig på det utgivna materialet. Wolfmothers självbetitlade debutalbum slog ner som en bomb för lite drygt tio år sedan (en tveklös femma i betygsboken) och efter diverse turer blev även uppföljaren ”Cosmic Egg” en både bra och framgångsrik platta. Det som skulle ha blivit bandets tredje album blev i stället Stockdales soloalbum ”Keep Moving”, och den självutgivna ”New Crown” från 2014 som i stället blev Wolfmothers tredje giv har sina toppar, men fick ”bara” en trea när jag recenserade den (länk).

Jag var faktiskt tveksam till att det skulle bli något mer album från Wolfmother, men nu står vi alltså inför ”Victorious” som är både mer fokuserat och catchy än någonsin tidigare, och jag älskar det!

Förutom att skriva allt material och sjunga spelar Stockdale gitarr och bas på hela plattan, medan han delar trumpall med Josh Freese (Nine Inch Nails, A Perfect Circle mm) och Joey Waronker (Beck, R.E.M., mm). Ett par gånger balanserar låtarna farligt nära gränsen till alltför poppiga för min smak (på ”Pretty Peggy” går man långt över gränsen men kommer ändå undan tack vare glimten i ögat (”roses are red, violets are blue…”) ), men annars är det ett jämnstarkt album som gått på repeat här hemma i flera veckor nu. (Det är nämligen en platta som går hem hos även kvinna och barn.)

Victorious” knäpper förstås inte debuten på näsan, det saknas lite driv för det, och är inte direkt nyskapande, men jag tycker att den melodiösa och riffbaserade rocken helt klart är värd en fyra i betyg!

GitarrGitarrGitarrGitarr

The Simple Life” är hyggligt representativ för plattan, men alla låtar innehåller inte mungiga!
Länkar: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Wolfmother – recension av New Crown

Wolfmother - New Crown

Wolfmother – New Crown

För drygt en månad sedan skrev jag att Wolfmother oväntat hade släppt ett nytt album, New Crown. Jag skrev också att jag trodde att jag skulle dela ut ett högt betyg till plattan så småningom, men min entusiasm kom av sig lite…
….Wolfmother går ut hårt med tre riktiga rökare där det känns som att stå i en liten lokal och lyssna på ett live-band. Ljudet är lite svajigt och ibland slinter någon på sitt instrument, men det gör inget eftersom det är grym rock som framförs med hjärta och jävlaranamma! Den fjärde låten är New Crown och efter tre minuters rockande bjuder Wolfmother på en skönt flummig avslutning. Till den här punkten på plattan är jag med Wolfmother till 100% och redo att sälja min själ, men sedan händer något… Tall Ships är rätt tråkig och om Freedom är tänkt som ett skämt tycker i alla fall inte jag att det är så kul. De följande låtarna är inte dåliga, men når inte alls upp till den fantastiska inledningen och därför landar betyget på en trea.
.
GitarrGitarrGitarr Lite snopet när man i början tror att det ska bli en solklar femma, men plattan är garanterat värd en nedladdning för ynka 45 kronor från bandcamp. Om inte annat så för att den är ett ”självsläpp” utan support av ett stort bolag.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Wolfmother släpper nytt album – New Crown

Wolfmother - New Crown

Wolfmother – New Crown

Helt utan förvarning slängde Wolfmother upp ett nytt album på bandcamp i förrgår!

Det har gått 5 år sedan Cosmic Egg släpptes och ett tag verkade det inte troligt att det skulle bli mer än två album för australiensarna. Förra året splittrades bandet och sångaren Andrew Stockdale släppte soloalbumet Keep Moving. Trots att bandet återförenades efter bara tio veckor sa Stockdale att han tyckte att det kändes obekvämt att uppträda under namnet Wolfmother efter att originalmedlemmarna Chris Ross och Myles Heskett lämnat bandet… Men här är de alltså nu igen med ett tredje album!

Hur låter det då? Jo, det låter rått, skitigt, kraftfullt, svängigt och riktigt, riktigt bra!
Skivan finns inte på Spotify ännu, men du kan lyssna på bandcamp och sedan köpa en nedladdning för 7 AU-dollar, det gjorde jag. (Priset motsvarar ynka 43 Kr).

Jag blev så till mig av nyheten att jag knappt hann lyssna igenom albumet innan jag skrev det här inlägget och därför delar jag inte ut något betyg i det här läget, men jag känner att ett högt betyg kommer så småningom!
(Uppdatering: Min recension av New Crown)

En riktigt skön liten video har man hunnit knåpa ihop också:

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Hårdrock, Rock. Etiketter: , , , . 1 Comment »

Vargar sprider skräck, och Wolfmother njutning

Sandby, Möklinta och Kanada. Den gångna veckan har vargar satt skräck i befolkningen.
Kan det ha med årstiden att göra? Höst, mörker, Halloween…

Jag vill i alla fall framhålla någonting positivt. Wolfmother har släppt ett nytt album som nu finns på Spotify. Trots att det låter bra, riktigt bra, blir jag inte lika omedelbart upp över öronen förälskad som när de släppte sitt förra album. Men kärleken kan växa med tiden och New Moon Rising är en riktig njutning!

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

%d bloggare gillar detta: