Nu finns The Beatles på Spotify, kul, men jag har Sympathy For The Devil

Ja, att The Beatles numera finns på Spotify har väl ingen missat, och visst är det kul. De har gjort en hel del bra grejer, men jag har hört att en av 60-talets vattendelare var om man tyckte att The Beatles eller The Rolling Stones var bäst och jag kan inte riktigt förstå att det skulle vara något snack om saken… Personligen skulle jag lätt byta ut hela The Beatles katalog mot t ex ”Sympathy For The Devil”, och det finns flera Stones-låtar som är värda så mycket. Alltså, om jag fick valet mellan att någon på något sätt såg till att jag aldrig någonsin kunde lyssna på någon som helst låt med The Beatles igen (ja, t o m radera dem ur mitt medvetande) eller att på samma sätt undanhålla ”Sympathy For The Devil” så skulle jag offra The Beatles. Direkt!

Kategoriserat under ”Världens bästa låt

The Rolling Stones och The Beatles

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Första dagen efter semestern – Dazed and Confused

Ja, efter den första arbetsdagen på länge känner jag mig lite omtumlad och förvirrad, men i stället för att gräva ner mig njuter jag av den här sköna gamla videon! Led Zeppelin, live i London 1969, håll till godo!

I’m Waiting For The Man – ChristerMagister på äventyr i Harlem

Lou Reed var en riktig New York City Man och han har skrivit och framfört en stor mängd odödliga klassiker från mitten av sextiotalet till långt in på tvåtusentalet. När han avled i sviterna efter en levertransplantation 2013 så kändes det… (punkt).

Lou Reed sjöng I’m Waiting for the Man på The Velvet Undergrounds debutalbum från 1967 och skrev därmed omedelbart in sig i musikhistorien. Albumets framsida är förstås signerat av en annan New York ikon, Andy Warhol, som även hjälpte till att fixa skivkontrakt till bandet och blev något av en mentor för Lou Reed.

I’m Waiting for the Man handlar om en man med abstinens som väntar på sin langare i korsningen av Lexington Avenue och 125:e gatan i Harlem och därför begav jag mig i går dit för att ta ett par bilder. Jag kan informera dig om att korsningen fortfarande är fylld av både säljare och köpare av Harlem Brownstone och jag misstänker faktiskt att jag riskerade livet när jag smygfotade bilderna som finns på Facebook , men lite får man vara beredd att riskera när man är på pilgrimsfärd! 😉 (Jag tackade dock nej till erbjudandet om att tjäna 100 snabba dollar som jag fick av ett gäng lirare.)

I låten om min förra korsning, 53rd & 3rd (länk), så var det uppenbart att Ramones sjöng om just den platsen, men här får du hänga med lite i inledningen. Sångraden strax efter kändes också ganska riktad mot mig i ögonblicket kan jag säga: ”Hey white boy, what you doin’ uptown?”…

The Velvet Underground & Nico

The Velvet Underground & Nico

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Sköna gamla musikvideos: Jerry Williams – Number one

Jerry är nästan lika skön som Nancy Sinatra!

Länkar till andra bloggar om: , ,

Sköna gamla musikvideos: These Boots Are Made for Walkin’

Den här är fantastisk på alla sätt och vis!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Debatten om könshår leder mig till Hawkwind

Könshår och fittstim har varit aktuella ord i media de senaste dagarna. (DN, SVT, AB) Jag tänker inte fördjupa mig i debatten, men jag kan tycka att jämställdhetsarbetet i stort förlorar på att man fokuserar på så ytliga saker som könshår i stället för det som faktiskt är viktigt, att arbeta för att män och kvinnor har samma möjligheter att påverka sina liv och samhället. (DN)

Könshåren i media fick mig i alla fall att längta tillbaka till Malmö och Kulturbolaget (KB) där jag har sett många bra band.
På KB´s vägg hänger nämligen en affisch från 1968 med en kvinna som i all sin nakenhet ser riktigt påklädd ut! 😉
Affischen skapade debatt även 1968, men inte på grund av kvinnans nakenhet eller hennes könshår, utan på grund av pipan med röka. Affischen var framtagen inför en konstutställning men konsthallens styrelse förbjöd den med motiveringen att den var ”en oförfalskad propaganda för haschrökning”. Bråket om affischen gjorde att konsthallschefen Folke Edwards, avgick i protest och att utställningen lades ner.

Den här flummiga bilden får mig naturligtvis att tänka på flummig musik, och hur mycket flummigare än Hawkwind blir det?!
Drar man på några väl valda låtar med Hawkwind i hörlurarna och går in i musiken så inser man snart att droger inte är nödvändiga för att få sig en tripp!

Så, debatten om könshår har lett mig till en skön stund med Hawkwind, inte illa.

Revolution Means Revolutionary Consciousness

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Here Comes The Sun

Trots att jag är totalt ointresserad av sport (med några undantag som sällan visas på TV) såg jag en del av Idrottsgalan i går. Jag fick lära mig ett nytt namn; Helena Jonsson är tydligen duktig på att åka skidor och skjuta i prick, så duktig att hon fick Jerringpriset… För övrigt var det mest flåshurtiga skämt och pinsamma tal under den tiden jag lät TV´n stå på. Det värsta var i alla fall ett framträdande där någon sjöng, eller rättare sagt ylade och krystade fram, låten Here Comes The Sun. Kanske hade någon tappat en slägga på hennes tår, vad vet jag, men illa lät det i alla fall!

Låten finns i en massa olika versioner och jag bjuder på den grånade Richie Havens. Ett tidigare inlägg om Richie finns här, och här är ett klipp som är 40 år äldre; från när han öppnade Woodstockfestivalen 1969.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

%d bloggare gillar detta: