Vokonis – The Sunken Djinn

Vokonis - The Sunken DjinnNär jag skrev om Vokonis debutplatta ”Olde One Ascending” skrev jag att man skulle tro hypen den här gången (länk). I alla fall i min värld kom Boråsarna i Vokonis från ingenstans och slog stort med den plattan, så nu är förstås frågan om uppföljaren ”The Sunken Djinn” kan leva upp till de högt ställda förväntningarna?

Japp! Det är jag tämligen säker på att det är fler än jag som kommer att tycka när den släpps på fredag!

Vi får sex stycken nya låtar (jag räknar inte med den avslutande ”Maelstroem”) som tar vid där ”Olde One Ascending” slutade. Vokonis går inte ifrån den utstakade vägen här (och varför skulle de det?!), men de har trimmat och skruvat en del. Låtarna är något kortare och mer fokuserade (utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagt radiovänliga) och ljudet är fylligare och ”modernare”; mer Heavy Metal och mindre hårdrock…

De stentuffa riffen och de självhäftande melodierna är förstås kärnan, och de sitter som en smäck precis som på debuten. Vokonis får en verkligen att pendla mellan att gunga med huvudet och att höja näven i luften! Utan att säga vilken platta som är bäst är ”The Sunken Djinn” helt enkelt en stabil och jäkligt imponerande uppföljare!

Länkar till Vokonis: SpotifyBandcampFacebook

(Jag passar på att lägga in några bilder från förra året som har blivit liggande ”i en låda”… 🙂 )

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Slomatics – ”Future Echo Returns”

Conan har på sista tiden blivit ett av de stora namnen inom riktigt tung musik, och det med rätta. De är tunga som bly! (Se mina bilder på Conan live här.) Slomatics från Belfast har en hel del gemensamt med Conan, bl a en Split-EP, och på deras senaste album ”Future Echo Returns” har de dessutom fått till mer variation och dynamik. Ett pluss i kanten i min bok och albumet är definitivt ett av förra årets starkaste släpp!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

slomatics

Länkar till andra bloggar om: , , ,

The Wave – ”We Look So Good Together”

The Wave (Sthlm) är sedan ett par år ett av mina favoritband och jag har skrivit om dem flera gånger tidigare (länk). Den minimalistiska punk/grunge duon är helt galet medryckande och intensiteten i framförallt deras live-framträdanden är svår att slå!

Nu har de släppt ett nytt album som heter ”We Look So Good Together” och jag kan lika gärna låta bandet själva berätta hur det låter jämfört med tidigare släpp:

New Album; THE WAVE STHLM!!! A bit softer, still very bad ass!!!

Jag håller med och vill tillägga att vi härmed har fått en hel drös med nya hits att avnjuta live, för det är så klart det ultimata forumet. The Wave spelar live på King’s Table på Sveavägen den 19:e november (länk) och jag hoppas verkligen att jag kan vara där!

Länkar: SpotifyBandcamp, iTunesSoundCloudFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Dopethrone – ”1312” och ”Host” + en svårslagen deal!

Dopethrone har släppt en ny trespårs EP och en split-singel. Deras senaste platta ”Hochelaga” fick högsta betyg av mig förra året (länk) och det finns ingen anledning att inte älska det här lika mycket. Då skrev jag bl a ”Hur du hanterar den raspigt väsande sången är antagligen en avgörande faktor i om du älskar det här eller inte”, och samma sak gäller fortfarande. Många band sjunger om skrämmande ämnen eller klär ut sig till monster utan att skrämma mig nämnvärt, men Dopethrone däremot… De låter skrämmande på riktigt! Jag får bilder i huvudet av en liten lömsk och desperat Gollum-aktig typ som smyger omkring i skuggorna med en rostig kniv i rockfickan…

Och nu ska du få ett tips som är riktigt bra (om jag får säga det själv): just nu kan du ladda ner alla Dopethrones plattor på Bandcamp till ”samvetspris”, betala vad du kan och vad du tycker att det är värt!

Länkar: Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Sommarlyssning 2

Här är ytterligare tre plattor som jag lyssnat på i sommar, och den här gången skriver jag om dem i fallande ordning efter hur mycket jag tycker om dem:

1) Elephant Tree – S/t

Elephant Tree är ett band från London som spelar rifftung atmosfärisk musik, precis vad du behöver när du börjar känna dig stressad, t ex på T-centralen i rusningstrafik. En riktigt grym debut! Länkar: Spotify, BandcampFacebook

2) Electric Citizen – Higher Time

Electric Citizen från Cincinnati följer upp ”Sateen” från 2014 med en platta med ett större sound och fler minnesvärda låtar. Tyvärr ligger sången så långt fram i mixen att riffen blir lidande. Det kanske går att fixa med lite rattande, men det har jag inte haft tid och tillräckligt med lust för att testa ännu. Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

3) Blues Pills – Lady In Gold

Jag hade höga förväntningar på Örebroarna i Blues Pills och deras andra platta ”Lady In Gold” och visst finns här ett par riktigt bra låtar (”Lady In Gold” och ”Gone so Long”) men i huvudsak är det här för soulpoppigt för min smak. Jag har faktiskt svårt att lyssna på plattan överhuvudtaget efter att ha hört balladen ”I Felt a Change”… Även Blues Pills prioriterar sången och sångmelodierna så mycket att det drabbar riffen, men jag skulle gärna se dem live och förhoppningsvis då få en tyngre upplevelse.
Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om:

, , , , , , , , ,

Church Of Misery – recension av ”And Then There Were None”

Church of Misery - And Then There Were NoneJag har inte fallit för Church Of Misery tidigare, men den här gången har man träffat rätt. Tatsu Mikami från Tokyo har närmast drivit bandet som ett projekt sedan 1995 och har avverkat nästan lika många medlemmar som antalet sånger om seriemördare. Medlemmarna har i huvudsak utgjorts av landsmän, med undantag av den numera Sverige-kända australiensaren Tom Sutton (The Order of Israfel, Night Viper mm) och riffen har nog alltid suttit där de ska, men jag tror att sången har varit den svaga länken.

Till ”And Then There Were None” har Tatsu anlitat amerikanerna Dave Szulkin (gitarr), Eric Little (trummor) och Repulsion-veteranen Scott Carlson på sång, och jag vet inte om det är amerikanerna som lagt till en dos bluesig sludge, men plötsligt når den här doomkyrkans budskap fram knivskarpt. Sällan har låtar med ett så hemskt tema svängt så bra!

Church of Misery
Den här plattan är som gjord för hängselbyxor och halmhatt, en gungstol på en vitmålad veranda en fuktigt varm kväll i sällskap av en prärievarg och en flaska moonshine!

Det blir fyra stycken gästspelande betygssymboler, lysande!

Dagger DaggerDaggerDagger
Länkar: Spotify, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Goatess – Recension av ”Purgatory Under New Management”

Goatess på Undergången - 24 april 2015Goatess har äntligen släppt uppföljaren till den suveräna debuten ”Know Your Animal”, och som jag brukar skriva blir jag ofta nervös när det är dags för uppföljare av favoritband.

Förutom att imponera med debutplattan har Goatess bränt av en konsert på Püssy a Go Go (länk) som var så bra att den fick en av mina utnämningar för ”Årets konsert” 2014 (länk) och en på Klubb Undergången i april 2015 (länk) som jag efteråt kallade musikalisk “copulation on a cosmic scale” 😉 .

Det var alltså med blandade känslor jag drog igång ”Purgatory Under New Management” den första gången, men redan i inledningen av ”Moth to Flame” släppte den värsta nervositeten och halvvägs in i den drygt 10 minuter långa låten var den som bortblåst! Det obevekliga riffandet, de sköna trummorna och sången som trots det makliga tempot verkligen driver på låten fick mig omedelbart på fall! Och sedan går Goatess från klarhet till klarhet. Alla ni andra som väntar på en recension får lov att ursäkta, men jag har inte kunnat sluta lyssna på den här plattan de senaste två veckorna!
.

Goatess i grunden klassiska doom är naturligtvis färgad av bluesbaserad hårdrock, men också av stoner och psychedelia. Jag vill minnas att någon i bandet sagt ”vi gör helt enkelt musik som vi själva tycker om, utan större tanke på genre”.

Sångaren Lord Chritus (Christian Linderson) är en riktig doom-legend som tidigare sjungit i Count Raven, Saint Vitus och Terra Firma och fortfarande sjunger i Lord Vicar, men jag undrar om han inte så här ca 25 år in i karriären har presterat sitt hittills bästa! Hans röst är i vissa stunder väldigt likt Ozzys, men den har en egen karaktär som är omöjlig att ta miste på när man sett och hört honom ett tag. Och vad finns mer att säga än sätt igång och lyssna om du inte gjort det redan!? Jo, jag uppskattar glimten i ögat (omslaget och vissa låttitlar) och jag som är en sucker för smådetaljer älskar det diskreta getbräkandet som sitter som en smäck i en av låtarna (jag berättar naturligtvis inte i vilken!).

Purgatory Under New Management” klockar in på dryga timmen och består av åtta låtar som alla är lysande. Tillsammans blir helheten ännu bättre och därför blir det högsta betyg till Goatess.
DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Spotify, iTunes, BandcampFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,