Dopethrone – recension av ”Hochelaga”

Dopethrone – HochelagaNu när solen äntligen är tillbaka, träden börjar grönska och fåglarna kvittrar glatt så kan det kanske kännas tokigt att grotta ner sig i riktigt nedsvärtad Stoner/Doom/Sludge, men jag tycker att det är ett perfekt läge. Ett av vårens mest efterlängtade släpp, Dopethrones ”Hochelaga”, är nämligen ute.
….Hur du hanterar den raspigt väsande sången är antagligen en avgörande faktor i om du älskar det här eller inte. För min del är den pricken över i till den här typen av musik. Den särskiljer Dopethrone, och ett par andra band, från majoriteten av Stoner-gängen och tillsammans med vissa andra egenskaper gör det musiken mycket mörkare och brutalare än vad som är vanligt. Själva beskriver man det så här: ”The riffs are thick, punishing, suffocating and destructive. The Demonic vocals are harsh, visceral and animal-like. And the mood is heavy and oppresive.”

Som för att befästa det här mörkret så inleder Dopethrone ”Hochelaga” med den riktigt skitiga ”Sludgekicker”. I samplingen i början får vi höra “in the jungleland of narcotics, it’s fight, claw, kill and every man for himself”, och som jag ser det så är ”Sludgekicker” så långt ifrån drogromantik man kan komma. Den målar tvärt om upp en bild av djupaste misär. Av ett kalt rum med en fläckig madrass, blodfläckar och skitiga nålar. I ”Chameleon Witch” lyfts stämningen något när Dopethrone försiktigt lägger en gitarrmelodi ovanpå de skitiga riffen och när ”Vagabong” inleds med ett svängigt Stoner-parti känns det i jämförelse som att man bjuder upp till yster dans! Den följande ”Scum Fuck Blues” är förstås en mörk låt, men med en nästan lekfull gitarrmelodi och en mässande knytnävsrefräng till det headbangarvänliga riffet är det en riktig hit i den här genren (även om både text och sound antagligen gör att radiotiden blir något begränsad…) ”Dry hitter” är ännu en hit i samma liga som kryddas med strupsång, ett ondskefullt skratt och en kaxig sampling i mitten. Den näst sista låten ”Bullets” inleds med krigslarm och Dopethrone börjar därefter sänka ner oss i mörkret igen, så att när den doomiga ”Riff Dealer” klingat ut blir det inte en alltför stor chock att börja om med ”Sludgekicker” igen. Det är i alla fall vad jag gör, om och om igen!

Med tanke på att Dopethrone har döpt sig efter ett album av Electric Wizard så är man förstås varken först eller ensamma om sitt grymma sound. ”Hochelaga” är bandets fjärde album och jämfört med tidigare alster så är produktionen bättre, men annars känner man igen sig i samlingen (tack och lov!). Det här är alltså inte direkt nyskapande, men däremot helt fantastiskt i sin genre. Årets första fempoängare är här! (Varning för starka bilder i videon!)

……..SkäggSkäggSkäggSkäggSkägg…………………….Länkar till Dopethrone: Bandcamp, Facebook

Dopethrone

Trion i Dopethrone kommer från förorten Hochelaga, ”Montreal’s trashiest Ghetto”

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Ett svar to “Dopethrone – recension av ”Hochelaga””

  1. Dopethrone – ”1312” och ”Host” + en svårslagen deal! | School´s Out Says:

    […] split-singel. Deras senaste platta ”Hochelaga” fick högsta betyg av mig förra året (länk) och det finns ingen anledning att inte älska det här lika mycket. Då skrev jag bl a ”Hur […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s