Electric Wizard – recension av Time To Die

Electric Wizard - Time To Die

Electric Wizard – Time To Die Det är nästan så att man tror att Papa Emeritus ska göra ett gästframträdande, men så är det inte!

Det släpps mycket härligt doomig musik den här årstiden och här kommer en platta av ett av de mest legendariska banden inom genren, trots att de långt ifrån alltid lyckas göra sina fans nöjda. Electric Wizard släppte lös sitt senaste album Time to Die häromdagen, fem år efter sitt senaste album Black Masses och nitton år efter debuten. Trots en ganska kort (men intensiv) bekantskap med plattan törs jag nog säga att Electric Wizard är tyngre än någonsin och att Time To Die är deras bästa släpp sedan Dopethrone.

Time to Die inleds med en typ av mullrande, nästan överväldigande, doom/sludge som jag tycker mycket om när jag är på det humöret. De tre inledande spåren reflekterar definitivt hopplöshet, men om man jämför med t ex Windhand eller Yob så finns det även en ilsken och aggressiv energi i låtarna. Det finns en rörelse framåt. Det är inte musik att sjunka ner i den totala hopplösheten till, det är musik att samla kraft till. Det är musik som trots att den handlar om döden och ondska får mig att knyta näven och kämpa på. Det verkar kanske sjukt, men jag reflekterar inte direkt över texterna när jag lyssnar på den här typen av musik. Det är mer tonen, riffen och den mullrande basen jag fokuserar på.

Efter mellanspelet Destroy Those Who Love God skiftar låtarna något i karaktär. Det blir lite luftigare. Riffen blir tydligare och doomen mer traditionell och snarare anstruken av rymdrock än av sludge. Låten We Love The Dead är som ett äktenskap mellan Alice Cooper och Black Sabbath och om jag gillade inledningen så älskar jag de fyra låtarna som utgör den andra delen av plattan! Videon till SadioWitch återspeglar stämningen i de här låtarna perfekt, även utan videon är det bilder i sepiatoner av ockulta ritualer som frammanas i huvudet.

Under mina genomlyssningar av plattan har jag ibland tyckt att den är lite väl ”murrig” och att vissa partier är utdragna aningen för långt, men när jag lyssnar på plattan i lugn och ro och på högsta volym bevisar Electric Wizard effektivt att jag har fel. Sällan har uppmaningen ”play it loud as f*ck” varit mer relevant och under de förutsättningarna är det inget snack om att Time To Die ska ha högsta betyg!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn……… Länkar till Electric Wizard: Spotify, Facebook, hemsida
.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: