Adam “Nergal” Darski – Confessions of a Heretic

Adam “Nergal” Darski – Confessions of a HereticAdam “Nergal” Darski, sångare och frontman i Behemoth, släppte sin självbiografi på polska i slutet av 2012. Nu har den äntligen blivit översatt och finns tillgänglig på engelska. Bokens fulla titel är något otymplig: ”Confessions of a Heretic: The Sacred And The Profane: Behemoth And Beyond”, men läsningen flyter på desto bättre. Boken är utformad som en lång intervju men grundas på otaliga samtal med vännerna Krzysztof Azarewicz och Piotr Weltrowski. Trots att de är vänner (eller kanske troligare just därför) så är frågorna vassa och ibland påtagligt provocerande, vilket gör att Nergal tvingas vara extremt tydlig. Och Nergal framstår inte bara som tydlig, utan även som ytterst intelligent och principfast. Förutom att det är inspirerande att ta del av Nergals livshistoria och hans inställning till livet och religionen så är det intressant att få en liten inblick i hur det kunde vara att växa upp bakom järnridån på åttiotalet.

Boken finns att köpa online på bland annat BokusAdlibris och CDON och det tycker jag absolut att du ska göra!

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

Årslistan 2014 – Årets konsert: Extrem Metal

Årets konsert

CandlemassLiksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den tredje delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal” och ”Rock/Pop”. Snart kommer utmärkelser inom kategorierna ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Extrem Metal”

De nominerade är Age Of Woe på Püssy A Go Go @The Liffey, Behemoth på Tyrol, Entombed A.D. och Facebreaker på Kägelbanan. Facebreaker överaskade mig stort både live och på platta, men Behemoth har varit ute på rena rama segertåget efter släppet av den suveräna plattan The Satanist och de vinner även den här utmärkelsen. Med skådespel, eld, rök och ljus lyckades de tillföra sin redan trollbindande musik en extra dimension. Behemoth är verkligen en tungviktare!

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Behemoth

Kvällens andra band var Behemoth och de sopade så klart mattan med de andra!

(Forts på inläggen om In Solitude och Cradle of Filth)

Ja, vad ska man säga om Behemoth?! Jag skrev ”Grymt!” på Instagram, och det är väl gott så som omdöme! Här var det inte snack om ett obehagligt mörker som hos In Solitude eller maskeradstämning som med Cradle Of Filth, nej, Behemoth lyckades skapa en föreställning med fallna änglar och demoner som kändes äkta. Man skulle kunna säga att skådespelarna gick in i rollen värdigt en Oscarsnominering och att även regissören gjort ett fantastiskt jobb. Eld, rök och ljus värmer ett gammalt hårdrockshjärta! 🙂

Jag gav  Behemoths The Satanist fyra hårdrocksnävar i betyg för ett par veckor sedan (länk) och bandet lyckades leverera musiken live på ett minst lika bra sätt.

Behemoth

Behemoth

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Behemoth – The Satanist

Behemoth - The Satanist

Behemoth – The Satanist

Ett av skivsläppen det snackas mest om just nu är Behemoths The Satanist. Skivrecensenterna tycks också vara rörande överens, The Satanist är en hejdundrande platta och Behemoth sitter för tillfället på Metal-scenens tyngsta tron.

Är det fler än jag som blir lite skeptiska av sådant?

Nåväl, med Behemoth i lurarna och armarna något i kors över bröstet påbörjade jag i helgen min genomlyssning, och jag håller fortfarande på! The Satanist är en sådan där platta som växer med varje genomlyssning. Lever den upp till hypen då?
Ja, jag tycker det. Här finns allt jag vill ha av ett släpp inom den hårdaste rocken; en mörk röst som mullrar i bröstbenet, både furiöst och rytmiskt trummande, urskiljbara basgångar och riff som får musiken att svänga. Förutom de grundläggande ingredienserna finns det en hel del lull-lull i form av synthpålägg, trumpeter och körpartier, men de är så försiktiga att de gör precis vad de ska, skapar stämning utan att ta över för mycket.

Jag skrev alldeles nyss”ett släpp inom den hårdaste rocken” och jag kategoriserar helt enkelt The Satanist som Metal, för hur kan gränsivrarna avgöra om det här är Death Metal eller Black Metal? Jag hör influenser från båda lägren, och dessutom spår av Doom och klassisk hårdrock. Jag lägger inte in någon video för The Satanist är ett album i sin rätta bemärkelse och bör spisas som ett sådant, i sin helhet. (Spotify)
Det blir fyra hårdrocksnävar av fem möjliga för Behemoth 

P.S. Trött på att alla tycker samma sak? Jag kommer snart att trasha ett annat hypat album. Håll utkik efter det! (länk)

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,