Krösus

Punkbandet Krösus upptäckte jag under sommaren 2015 när jag såg dem live på Debaser strand och sedan dess är deras debutalbum ett av mina mest spelade punkalbum. Patrik Arve (Teddybears) spelar gitarr och delar på sången med den inflyttade amerikanen Imperial Bill. Krösus låter därför inte som ett typiskt svenskt punkband, men jag skulle inte säga att de låter som ett amerikanskt band heller…
Dagen före dopparedagen släppte Krösus sin andra platta och även om jag bara har hunnit med fyra-fem genomlyssningar så är jag övertygad om att även nummer två kommer att vara en av mina flitigast spelade plattor under 2017. Krösus fullkomligen gnistrar av den där skitiga energin som är oumbärlig inom punken och låtarna fäster som ett par varv silvertejp, precis som sig bör när det handlar om riktigt bra punk! Variationen i sången och den punkiga längden på plattorna gör att jag aldrig tappar intresset.

Grymt Krösus, hoppas att pengarna från Spotify rullar in nu! 🙂

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , ,

Dalaplan – ”Det blir inte bättre än så här”


När jag recenserade Dalaplans förra platta ”Plikt och elände” skrev jag:

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för Malmö och kommer ditt band därifrån har du en ”guldbiljett” till åtminstone ett par genomlyssningar av mig, oavsett genre!

Plattan fick en fyra i betyg (länk) och har spelats regelbundet hemma hos mig sedan dess, och jag är alltså tacksam över att den här lokalnostalgin ledde mig fram till Dalaplan! Bandets nya (tredje) album heter ”Det blir inte bättre än så här”, och i en mening är det nog så. Dalaplan framför just nu den bästa garagerock-pop-punken på svenska, men det betyder förhoppningsvis inte att de blir sämre framöver. Ribban kan alltid höjas! 🙂
GitarrGitarrGitarrGitarr

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om

Säg Ja till Nej!

Believe the hype! Even if there is no hype. There should be a hype. Let’s create a hype! Säg Ja till Nej!

Så skriver Karl Tunander (Mother Kasabian, IXXI mm) som är översvallande glad över att vara bandets nya trummis, och visst säger jag Ja till Nej! Jag tycker att bandets självbetitlade debut var ett av förra årets både bästa och mest spännande album. Musiken tar ett tag att vänja sig vid (efter den första genomlyssningen var min huvudsakliga reaktion: ”vad var det jag just hörde?!”), men efter ett par varv är plattande hypnotiserande bra och beroendeframkallande. Som inledande hjälp kan jag säga att musiken framförs på två elbasar och trummor och att verserna sjungs på finska men refrängerna på svenska…

Believe the hype!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . 1 Comment »

Sommarminnen: Iggy Pop på Gröna lund – 24 augusti 2016

När vädret ser ut som det gör just nu kan det vara skönt med ett sommarminne! Efter att ha ignorerat spelningar på Grönan i flera år blev det två stycken den här sommaren: Wolfmother (länk till mina faktiskt ganska sjyssta bilder) och Iggy Pop.

Var Iggy bra då? Japp, 69 år gammal visar han var det berömda skåpet stå! Visst syns det att han inte är någon ungtupp längre (höften är snedare än någonsin) men han agerar ändå skiten ur många yngre förmågor på scenen och rösten låter över förväntan bra! Under de fyra inledande låtarna känns det som att vi kommit för sent till konserten och ser extranumren, för han inleder med  ”No fun”, ”I wanna be your dog”, ”The passenger” och ”Lust for life”. Helt galet!

Iggy blandar sedan frisk från sin långa karriär, och det är kul att han inte bara väljer de självklara låtarna. Låten ”Mass Production” som avslutar huvudsettet kommer från plattan ”The Idiot” (1977) och är faktiskt inte en låt som jag nämnvärt lagt märke till tidigare, men den här kvällen är det en av mina höjdpunkter (50:20 i filmen nedan). En annan höjdare är ”Repo Man” (58:30) från filmen med samma namn (1984), inte heller det en låt jag lyssnat intensivt på direkt! När han som ett av extranumren river av ”Search and destroy” kunde det gott ha varit slut där, för den nya låten ”Gardenia” från samarbetet med Josh Homme ger jag inte mycket för. En något baklänges konsert med andra ord, men grymt bra!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Gamla Pengar – ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”

gamla-pengar-ingen-kan-allt-men-alla-kan-dra-t-helveteGamla Pengar, ett av mina favoritpunkband som jag skrivit om många gånger tidigare, har stuvat om lite. Trummisen Andreas Litfeldt har flyttat från Göteborg till Stockholm och Markus Bolechowski Franklin har tagit över hans plats bakom trummorna (på den här EP’n är det dock Feffe, sångare i Bombus, som vi hör).

Bandets nya video är skapad av Mikey Lennartsson och Ted Fransson och de beskriver den så här:

Spåret är ett starkt ställningstagande mot den rådande samhällsordningen där kapitalet genom lobbyism och korruption styr över politiker och beslutsfattare. För att lyckas idag är det mest lönsamt att vara hänsynslös och omoralisk, världen har gått från gråskala till svart/vit. I en värld där Panama-dokumentens läckage inte är chockande nyheter då majoriteten redan normaliserat skatteflykt så behöver vi mer punk att dansa till.

Och visst finns det punk att dansa till på ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”! Två av fyra låtar går direkt in på min topplista, men framför allt är det skönt att se att bandet lever vidare och håller fast vid sina punk-ideal, även om de hellre pratar om rock än punk när de beskriver sig själva (Hymn).

P.S. Andreas Litfeldt spelar numera i Twin Pigs, ett band som precis släppt sitt debutalbum och definitivt är värda att kolla upp!

Länkar: Spotify, Bandcamp,  Facebook

Länkar till andra bloggar om

Publicerat i Punk. Etiketter: , , . Leave a Comment »

The Wave – ”We Look So Good Together”

The Wave (Sthlm) är sedan ett par år ett av mina favoritband och jag har skrivit om dem flera gånger tidigare (länk). Den minimalistiska punk/grunge duon är helt galet medryckande och intensiteten i framförallt deras live-framträdanden är svår att slå!

Nu har de släppt ett nytt album som heter ”We Look So Good Together” och jag kan lika gärna låta bandet själva berätta hur det låter jämfört med tidigare släpp:

New Album; THE WAVE STHLM!!! A bit softer, still very bad ass!!!

Jag håller med och vill tillägga att vi härmed har fått en hel drös med nya hits att avnjuta live, för det är så klart det ultimata forumet. The Wave spelar live på King’s Table på Sveavägen den 19:e november (länk) och jag hoppas verkligen att jag kan vara där!

Länkar: SpotifyBandcamp, iTunesSoundCloudFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Mantar – Recension av ”Ode To The Flame”

Förra året skrev jag om Mantar ett par gånger (länk). Om du missade det, och dem, är det en duo från Hamburg som låter bra mycket större än ordet ”duo” ger sken av.

Mantar-Ode-To-the-Flame-e1454601632210

Det här med att vara en duo är tydligen inte ett i huvudsak konstnärligt val:

We didn’t plan to be in a two-piece band when we started. It was more like, ‘Oh, another band, c’mon, don’t give me this.’ And no one wanted to join— all our friends who would have been able to play the bass, they just weren’t into it. But we figured out pretty fast that it works pretty well with the two of us.” (Noisey)

När de släppte sitt debutalbum ”Death By Burning” låg Mantar på Svart Records och kallade sin musik ”Black Metal Doom Punk”, något som definitivt låter underground, och att gå från debut på det (i sammanhanget) lilla Svart Records till uppföljare på Nuclear Blast är förstås en enorm framgång, men ur min undergroundsynvinkel också ett riskmoment. Jag tycker nog att man kan höra att kostymen är större på ”Ode To The Flame” jämfört med debuten, det är lite yvigare gester och något mer producerat, men samtidigt känns det verkligen som att det är precis dit bandet vill och den minimalistiska och punkiga ådran är fortfarande tydlig. ”Black Metal Doom Punk” fungerar fortfarande bra som beskrivning. Hanno och Erinc verkar ha en stark vilja att behålla kontrollen över sitt uttryck, läs bara vilka krav de ställde på Nuclear Blast i den här intervjun på Noisey; kaxigt!

Death By Burning” tog mig med storm och förväntningarna på ”Ode To The Flame” har varit höga, vilket ofta är ett problem, men jag tycker faktiskt att Mantar levererar med råge. 10 låtar på 44 minuter, och inte ett svagt ögonblick. Min enda konstruktiva kritik är att man kanske varit lite väl ivriga med att spela in en mer fokuserad platta eftersom ett par låtar klipps av snopet tidigt (”Carnal Rising” och ”Born Reversed”). Plattan är både rå och svängigt, vi får till och med ett par refränger att sjunga med i, och det är som det ska vara, för till syvende och sist är det bara rock’n’roll!

Jag vet inte om det är någon mening med att plocka ut toppar på en så jämn platta, men ”Era Borealis”, ”The Hint” och ”Born Reversed” utgör i så fall min topp tre…just nu!

Betygsmässigt hamnar vi på en stark fyra… Mantar snuddar vid högsta betyg här!
DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

I tell you what, you don’t have to like Mantar, but we could pull out our equipment during daylight, with no light show and no fog machine, nothing, and we’re still gonna slay. And that’s where it all comes back to the punk background. Less gimmicks, more action.” (Noisey)

(Vill du ha en inblick i hur det skulle kunna se ut så ta en titt på Mantars ”St. Pauli Sessions”, en suverän live-inspelning från studion i Hamburg (länk).)

Länkar till Mantar: Spotify, iTunes, Google Play, WiMPBandcamp, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,