Nej – live

I början av januari skrev jag ett kort inlägg, ”Säg Ja till Nej!”, där jag skrev att bandets självbetitlade debut var ett av förra årets både bästa och mest spännande album. (Länk) Så, för ett par veckor sedan, fick jag se NEJ live och i ett ungefär lika kort inlägg kan jag intyga att de är grymma även live! Inte på ”hoppa och skutta”-sättet förstås, men skickligheten, mörkret och nerven!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)


Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

The Sign Fest 2017: Another Lövely Night

För tre år sedan anordnade skivbolaget Gaphals en tvådagars inomhusfestival i hemstaden Linköping för att fira sitt femårsjubileum. Det var ett lyckat koncept och därför körde man igen året därpå, men då hette festivalen i stället ”The Sign Festival”, och i år alltså ”The Sign Fest 2017: Another Lövely Night”. Namnbytena beror förstås på att Gaphals har knoppat av verksamheten och startat underbolagen The Sign Records och Lövely, men upplägget är detsamma: två kvällar med ca 10 av ”de egna” banden per kväll på två scener. Grymt, tycker jag, och jag har varit med alla tre år. Här är länkar till mina inlägg från tidigare år: Gaphals 5 år fredag och lördag, The Sign Festival fredag och lördag.

Det som är kul med festivaler är förstås att man ser band man annars hade missat och på det sättet breddar sin musik-konsumtion. Följande band är nya för mig, men imponerade så stort att jag kommer att lyssna mer på dem och gärna ser dem live igen:

True Moon, som med sin stämningsfulla och pulserande Dark wave/Post punk omedelbart fångade mitt intresse. Debutskivan släpptes vid årsskiftet och är fylld av mörk, men ändå upplyftande, musik att sjunka in i… och kanske t o m ta ett par danssteg till!

Album - True Moon

Second Sun spelar någon typ av proggig hårdrock med retrokänsla och väldigt personliga texter… Ett album från 2015 finns ute och de är på gång med flera nya singlar. Bör upplevas live, de lyfte sin musik till nya höjder med flinka fingrar och sprudlande spelglädje!

Tomma intet är ett nytt band med bara en singel ute ännu. En singel till är redo och debutalbumet kommer i höst. Tomma intet spelar gitarrbaserad pop med smak av både 60-talet (stämsången) och 90-talet (de tre gitarrerna med sammanlagt 24 strängar). Överaskande bra! Själv hade jag inte tänkt att det var något för mig med den beskrivningen, men ge dem en chans, särskilt om du får möjligheten att se dem live!

Album - Tomma intet

Svartanatt spelar enligt egen utsaga ”tidlös och klassisk 60- och 70-talsrock”  (törs man säga Graveyard-rock?) och jag vet faktiskt inte varför jag inte lyssnat på dem tidigare. Deras debutalbum från i höstas har fått en hel del uppmärksamhet och det tycker jag är välförtjänt!

Album - Svartanatt

Av banden jag redan lyssnar på sedan tidigare brännde Siberian och Nekrokraft av varsin stenhård spelning i Death- och Black metal genren.

Siberian liten

Nekrokraft bandbild

Gamla pengar och Knifven stod för årets punk.

Gamla pengar logga

knifven bandbild

MaidaVale är favoriter som aldrig gör mig besviken, tvärt om växer de för varje gång jag ser dem. Helt outstanding!

Album - MaidaVale

Här är en länk till hela helgens line-up om du är nyfiken på vad jag valde bort eller inte gillade. 🙂

Det var svårfotat, men här är några bilder i alla fall, klicka för bildspel:

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , , ,

Krösus

Punkbandet Krösus upptäckte jag under sommaren 2015 när jag såg dem live på Debaser strand och sedan dess är deras debutalbum ett av mina mest spelade punkalbum. Patrik Arve (Teddybears) spelar gitarr och delar på sången med den inflyttade amerikanen Imperial Bill. Krösus låter därför inte som ett typiskt svenskt punkband, men jag skulle inte säga att de låter som ett amerikanskt band heller…
Dagen före dopparedagen släppte Krösus sin andra platta och även om jag bara har hunnit med fyra-fem genomlyssningar så är jag övertygad om att även nummer två kommer att vara en av mina flitigast spelade plattor under 2017. Krösus fullkomligen gnistrar av den där skitiga energin som är oumbärlig inom punken och låtarna fäster som ett par varv silvertejp, precis som sig bör när det handlar om riktigt bra punk! Variationen i sången och den punkiga längden på plattorna gör att jag aldrig tappar intresset.

Grymt Krösus, hoppas att pengarna från Spotify rullar in nu! 🙂

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , ,

Dalaplan – ”Det blir inte bättre än så här”


När jag recenserade Dalaplans förra platta ”Plikt och elände” skrev jag:

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för Malmö och kommer ditt band därifrån har du en ”guldbiljett” till åtminstone ett par genomlyssningar av mig, oavsett genre!

Plattan fick en fyra i betyg (länk) och har spelats regelbundet hemma hos mig sedan dess, och jag är alltså tacksam över att den här lokalnostalgin ledde mig fram till Dalaplan! Bandets nya (tredje) album heter ”Det blir inte bättre än så här”, och i en mening är det nog så. Dalaplan framför just nu den bästa garagerock-pop-punken på svenska, men det betyder förhoppningsvis inte att de blir sämre framöver. Ribban kan alltid höjas! 🙂
GitarrGitarrGitarrGitarr

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om

Säg Ja till Nej!

Believe the hype! Even if there is no hype. There should be a hype. Let’s create a hype! Säg Ja till Nej!

Så skriver Karl Tunander (Mother Kasabian, IXXI mm) som är översvallande glad över att vara bandets nya trummis, och visst säger jag Ja till Nej! Jag tycker att bandets självbetitlade debut var ett av förra årets både bästa och mest spännande album. Musiken tar ett tag att vänja sig vid (efter den första genomlyssningen var min huvudsakliga reaktion: ”vad var det jag just hörde?!”), men efter ett par varv är plattande hypnotiserande bra och beroendeframkallande. Som inledande hjälp kan jag säga att musiken framförs på två elbasar och trummor och att verserna sjungs på finska men refrängerna på svenska…

Believe the hype!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . 2 Comments »

Sommarminnen: Iggy Pop på Gröna lund – 24 augusti 2016

När vädret ser ut som det gör just nu kan det vara skönt med ett sommarminne! Efter att ha ignorerat spelningar på Grönan i flera år blev det två stycken den här sommaren: Wolfmother (länk till mina faktiskt ganska sjyssta bilder) och Iggy Pop.

Var Iggy bra då? Japp, 69 år gammal visar han var det berömda skåpet stå! Visst syns det att han inte är någon ungtupp längre (höften är snedare än någonsin) men han agerar ändå skiten ur många yngre förmågor på scenen och rösten låter över förväntan bra! Under de fyra inledande låtarna känns det som att vi kommit för sent till konserten och ser extranumren, för han inleder med  ”No fun”, ”I wanna be your dog”, ”The passenger” och ”Lust for life”. Helt galet!

Iggy blandar sedan frisk från sin långa karriär, och det är kul att han inte bara väljer de självklara låtarna. Låten ”Mass Production” som avslutar huvudsettet kommer från plattan ”The Idiot” (1977) och är faktiskt inte en låt som jag nämnvärt lagt märke till tidigare, men den här kvällen är det en av mina höjdpunkter (50:20 i filmen nedan). En annan höjdare är ”Repo Man” (58:30) från filmen med samma namn (1984), inte heller det en låt jag lyssnat intensivt på direkt! När han som ett av extranumren river av ”Search and destroy” kunde det gott ha varit slut där, för den nya låten ”Gardenia” från samarbetet med Josh Homme ger jag inte mycket för. En något baklänges konsert med andra ord, men grymt bra!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Gamla Pengar – ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”

gamla-pengar-ingen-kan-allt-men-alla-kan-dra-t-helveteGamla Pengar, ett av mina favoritpunkband som jag skrivit om många gånger tidigare, har stuvat om lite. Trummisen Andreas Litfeldt har flyttat från Göteborg till Stockholm och Markus Bolechowski Franklin har tagit över hans plats bakom trummorna (på den här EP’n är det dock Feffe, sångare i Bombus, som vi hör).

Bandets nya video är skapad av Mikey Lennartsson och Ted Fransson och de beskriver den så här:

Spåret är ett starkt ställningstagande mot den rådande samhällsordningen där kapitalet genom lobbyism och korruption styr över politiker och beslutsfattare. För att lyckas idag är det mest lönsamt att vara hänsynslös och omoralisk, världen har gått från gråskala till svart/vit. I en värld där Panama-dokumentens läckage inte är chockande nyheter då majoriteten redan normaliserat skatteflykt så behöver vi mer punk att dansa till.

Och visst finns det punk att dansa till på ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”! Två av fyra låtar går direkt in på min topplista, men framför allt är det skönt att se att bandet lever vidare och håller fast vid sina punk-ideal, även om de hellre pratar om rock än punk när de beskriver sig själva (Hymn).

P.S. Andreas Litfeldt spelar numera i Twin Pigs, ett band som precis släppt sitt debutalbum och definitivt är värda att kolla upp!

Länkar: Spotify, Bandcamp,  Facebook

Länkar till andra bloggar om

Publicerat i Punk. Etiketter: , , . Leave a Comment »

The Wave – ”We Look So Good Together”

The Wave (Sthlm) är sedan ett par år ett av mina favoritband och jag har skrivit om dem flera gånger tidigare (länk). Den minimalistiska punk/grunge duon är helt galet medryckande och intensiteten i framförallt deras live-framträdanden är svår att slå!

Nu har de släppt ett nytt album som heter ”We Look So Good Together” och jag kan lika gärna låta bandet själva berätta hur det låter jämfört med tidigare släpp:

New Album; THE WAVE STHLM!!! A bit softer, still very bad ass!!!

Jag håller med och vill tillägga att vi härmed har fått en hel drös med nya hits att avnjuta live, för det är så klart det ultimata forumet. The Wave spelar live på King’s Table på Sveavägen den 19:e november (länk) och jag hoppas verkligen att jag kan vara där!

Länkar: SpotifyBandcamp, iTunesSoundCloudFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Mantar – Recension av ”Ode To The Flame”

Förra året skrev jag om Mantar ett par gånger (länk). Om du missade det, och dem, är det en duo från Hamburg som låter bra mycket större än ordet ”duo” ger sken av.

Mantar-Ode-To-the-Flame-e1454601632210

Det här med att vara en duo är tydligen inte ett i huvudsak konstnärligt val:

We didn’t plan to be in a two-piece band when we started. It was more like, ‘Oh, another band, c’mon, don’t give me this.’ And no one wanted to join— all our friends who would have been able to play the bass, they just weren’t into it. But we figured out pretty fast that it works pretty well with the two of us.” (Noisey)

När de släppte sitt debutalbum ”Death By Burning” låg Mantar på Svart Records och kallade sin musik ”Black Metal Doom Punk”, något som definitivt låter underground, och att gå från debut på det (i sammanhanget) lilla Svart Records till uppföljare på Nuclear Blast är förstås en enorm framgång, men ur min undergroundsynvinkel också ett riskmoment. Jag tycker nog att man kan höra att kostymen är större på ”Ode To The Flame” jämfört med debuten, det är lite yvigare gester och något mer producerat, men samtidigt känns det verkligen som att det är precis dit bandet vill och den minimalistiska och punkiga ådran är fortfarande tydlig. ”Black Metal Doom Punk” fungerar fortfarande bra som beskrivning. Hanno och Erinc verkar ha en stark vilja att behålla kontrollen över sitt uttryck, läs bara vilka krav de ställde på Nuclear Blast i den här intervjun på Noisey; kaxigt!

Death By Burning” tog mig med storm och förväntningarna på ”Ode To The Flame” har varit höga, vilket ofta är ett problem, men jag tycker faktiskt att Mantar levererar med råge. 10 låtar på 44 minuter, och inte ett svagt ögonblick. Min enda konstruktiva kritik är att man kanske varit lite väl ivriga med att spela in en mer fokuserad platta eftersom ett par låtar klipps av snopet tidigt (”Carnal Rising” och ”Born Reversed”). Plattan är både rå och svängigt, vi får till och med ett par refränger att sjunga med i, och det är som det ska vara, för till syvende och sist är det bara rock’n’roll!

Jag vet inte om det är någon mening med att plocka ut toppar på en så jämn platta, men ”Era Borealis”, ”The Hint” och ”Born Reversed” utgör i så fall min topp tre…just nu!

Betygsmässigt hamnar vi på en stark fyra… Mantar snuddar vid högsta betyg här!
DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

I tell you what, you don’t have to like Mantar, but we could pull out our equipment during daylight, with no light show and no fog machine, nothing, and we’re still gonna slay. And that’s where it all comes back to the punk background. Less gimmicks, more action.” (Noisey)

(Vill du ha en inblick i hur det skulle kunna se ut så ta en titt på Mantars ”St. Pauli Sessions”, en suverän live-inspelning från studion i Hamburg (länk).)

Länkar till Mantar: Spotify, iTunes, Google Play, WiMPBandcamp, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Fabriken – ”Mot botten av ett hål”

I oktober skrev jag att Fabriken, med medlemmar från Rolands Gosskör, Coca Carola, Strebers och Dia Psalma, planerade att ge ut fyra stycken EP’s, en för varje årstid. Då recenserade jag ”Där det alltid regnar” som representerar hösten (länk), och i dag släpptes vinterplattan ”Mot botten av ett hål”.

På grund av anledningar blev ”Mot botten av ett hål” något försenad, men att vintern drar ut på tiden är vi ju vana vid! 🙂 I min förra recension antydde jag att minnen som Curre Sandgrens sång väckte var grunden till att jag gillar bandet, och visst är det så, nostalgikänsor är en stark drivkraft, men när vi nu står här med ytterligare en grym EP så är det inget snack om att det här handlar om mer än nostalgi. Jag tycker definitivt att Fabriken producerar ny melodiös rock med punknerv som står på egna ben år 2016. Curre var med och startade Rolands Gosskör 1978, när han var 12 år, och att han fortfarande framför musik som har tillräckligt med kraft, attityd och socialt engagemang för att förtjäna att kallas punk tycker jag är jäkligt häftigt!

Nu längtar jag både efter den riktiga våren och Fabrikens vårplatta!

P.S. I kväll är det releasefest på Kafé 44 och de första 30 som dyker upp får Fabrikens nya EP i handen! Klicka här för mer info på FB. (Tyvärr jobbar jag sent i kväll eftersom vi har öppet hus på skolan där jag jobbar… Jag ska alltså stå och visa kompensatoriska hjälpmedel för föräldrarna i stället för att svettas på Kafé 44… Fy f*n vad trist!!)

Länkar till Fabriken: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, hemsida

(Det finns ingen video till någon låt från den nya plattan, så det får bli en repris 🙂 )
Fabriken – Mot botten av ett hål

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Black Tusk – Recension av ”Pillars of Ash”

Häromdagen skrev jag att instrumentell Stoner/Doom är perfekt musik för långa resor med kollektivtrafiken eftersom jag kan gå helt in i musiken och stänga ute den påträngande miljön (länk), men i bland behöver jag i stället en rejäl käftsmäll på morgonen för att vakna till, och just nu delar Black Tusk ut den effektivaste smockan!

Sludge, Punk, Hardcore, Metal eller en kombination? Vi kan kalla det vilket som, men egentligen räcker det med att säga att det är brutal jävla rock! Den där typen av rock som får en att knyta näven och se smått hotfull ut när man lyssnar.

Pillars of Ash” är Black Tusks sista inspelning med basisten och medgrundaren Jonathan Athon som lämnade oss efter en motorcykelolycka 2014. På Instagram (länk) har bandet sedan dess lagt upp bilder på hur de sprider hans aska i olika floder, sjöar och till och med fontäner på olika platser i världen eftersom Athon älskade att resa. Med tanke på detta skulle man kunna tro att låtar som ”God’s on Vacation”, ”Walk Among the Sky” och ”Still Not Well” var bandets ”avskedslåtar”, men hela plattan spelades in innan olyckan och det är alltså Jonathan Athon vi hör på bas och bakgrundssång genom hela plattan.

Black Tusk har hittat en ersättare för Athon och lyckats gå vidare med live-spelningar och om soundet kommer att påverkas framöver är en öppen fråga, men jag önskar dem all lycka och hoppas att de behåller punk-nerven.

KnytnäveKnytnäveKnytnäveKnytnäve Det blir fyra nävar till Black Tusk!

Länkar: Spotify, Bandcamp, iTunes, Google PlayFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

The Baboon Show släpper nytt i mars

I slutet av oktober tokhyllade jag The Baboon Show när de släppt albumet ”Havana Sessions” där de återinspelat gamla låtar och tagit hjälp av kubanska gästmusiker (länk). Jag skrev bland annat att de fått till ett sådant sväng i vissa låtar att jag var nära att slita av sig tröjan och fuldansa ohämmat! 🙂

Nu har The Baboon Show släppt den första singeln från det kommande albumet ”The World Is Bigger Than You”, och jag inbillar mig att jag kan höra spår från erfarenheter från inspelningen av ”Havana Sessions” i låten ”Me, Myself and I”, det är bara det att Håkan Sörle står för bakgrundssången i slutet av låten och att han gör det på svenska i stället för spanska. I vilket fall som helst är det en riktig partydänga som gör att jag verkligen ser fram emot albumsläppet i början av mars.

Länkar till The Baboon Show: Spotify, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk. Etiketter: , , . Leave a Comment »

Dagens tips: I 11:e timmen

I 11:e timmen är ett osignat band från Stockholm som har släppt fyra stycken singlar/EP’s de senaste två-tre åren. De spelar i huvudsak progressiv rock på svenska, men i sina stunder har de också en kraftigt punkig ton. Favoritlåtarna heter ”Vargarnas natt”, som är den senaste singeln och ordentligt punkig (den påminner mig faktiskt om något med Gamla Pengar), och ”Mitt falska hjärta” som svänger på ett oemotståndligt sätt.

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Besserbitch på PledgeMusic

Sedan jag såg Besserbitch live på Lilla Hotellbaren i november 2013 har jag skrivit om dem flera gånger och jag gav deras debutalbum ”Moments of Grey” fyra tuppkammar i betyg (länk). Nu är de på gång med uppföljaren ”Pretenders and Liars” och om du ser fram emot det lika mycket som jag gör har du nu chansen att stötta bandet genom att förbeställa den via PledgeMusic. Klicka på bilden här nedanför och kolla in alla olika paket som erbjuds. Här finns smått som stort, allt från en patch till en privatspelning på ditt party! 🙂

Besserbitch på PledgeMusic

Bildlänk till Besserbitch på PledgeMusic

Besserbitch live

Besserbitch på Lilla Hotellbaren

.

.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

The Wave – The Unofficial Cover Album

The Wave SthlmSom jag skrivit tidigare är jag generellt sett inte speciellt förtjust i covers (länk), men det finns de som lyckas göra något eget av låtarna de tar sig an och därmed skapar något av värde. Med ”The Unofficial Cover Album” sällar sig nu The Wave (Sthlm) till denna exklusiva skara med hjälp av en knapp handfull duett-partners.
….EP’n finns för gratis nedladdning på Bandcamp med uppmaningen att i stället skänka pengar till välgörenhet, vilket förstås är en bra deal, men samtidigt kan du passa på att ladda ner bandets alla fem släpp för en hundring, och det kallar jag ett klipp! (Bara tre av de fem släppen finns på Spotify och iTunes.)

Mina tidigare inlägg om The Wave finns här.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Publicerat i Grunge, Punk. Etiketter: , , , , . Leave a Comment »

Dolores Haze – The Haze Is Forever

I maj 2014 skrev jag:

Noise rock, Riot Grrrl, Grunge, Punk… kalla det vad du vill, men Dolores Haze nya ”Accidental” EP är grym! Gitarr-riffen skär som knivar och den kaxiga sången och drivet får till och med mig, en 43-årig man, att känna mig ung och upprorisk. Jag har några elever jag skulle vilja spela det här för, men jag är rädd att deras föräldrar kommer att hålla mig ansvarig om deras döttrar sedan hittar på något dumt…” (länk)

Nu har Dolores Haze släppt sitt debutalbum ”The Haze Is Forever” och trots sitt uttalade mål att bli störst, bäst, rikast, vackrast, slå stort, hamna på major-bolag och erövra världen så har de inte blivit mainstream. Dolores Haze låter fortfarande kaxiga, rebelliska och dekadenta och jag har alltså ingen anledning att ändra mitt omdöme. Grymt!

Länkar till Dolores Haze: Spotify, SoundCloud, iTunes, Google PlayFacebook, blogg

Dolores Haze

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Birdflipper, Iron Lamb och Atlas Losing Grip – live på Debaser

För två veckor sedan såg jag Birdflipper, Iron Lamb och Atlas Losing Grip på Debaser Strand.
(Fler bilder på alla band finns på Facebook)

Birdflipper har jag inte lyssnat alls på tidigare och de spelade inte direkt min typ av musik, men de brände av en bra show och det är alltid kul att se ett nytt band på en liten scen. Så, tummen upp i alla fall, eller ska det kanske vara fingret!? 🙂

Birdflipper på Debaser Strand - 29 okt 2015

Birdflipper på Debaser Strand – 29 okt 2015

Iron Lamb var huvudanledningen till att jag var på Debaser den här kvällen. Jag recenserade deras senaste album ”Fool’s Gold” i början av februari och skrev bland annat att de var starkt influerade av Motorhead: ”Om vi utgår från Motorhead och sedan i vissa låtar vrider upp punken till Iggy and The Stooges runt Raw Power och senare Turbonegro så har vi ringat in Iron Lambs sound rätt bra.” (länk) De levererade stabilt på scenen, men majoriteten av besökarna på Debaser var nog mer inne på melodiös punk än metal och Iron Lamb hade mått bra av en mer skrålande publik som kunde trigga dem ordentligt.

Iron Lamb på Debaser Strand - 29 okt 2015

Iron Lamb på Debaser Strand – 29 okt 2015

Atlas Losing Grip har tydligen gjort succé med sitt senaste album ”Currents”, om man ska tro förhandsinformationen: ”Den 66 minuter och 6 sekunder långa orgien i hårdrocks-infuserad, energisk punkrock fick högsta betyget fem plus av Aftonbladets Mattias Kling, medan Close-Up Magazine önskade bandet ett välförtjänt världsherravälde.”

Innan jag köpte biljett till den här kvällen hade jag inte lyssnat på Atlas Losing Grip heller, men jag lyssnade ganska intensivt på ”Currents” innan giget eftersom jag gillade vad jag hörde. Bandet levererade definitivt en högenergisk show, ja, kanske till och med lite för energisk. Något övertänd skulle jag vilja säga eftersom en del av det som gör att jag gillar bandet på platta, de progressiva strukturerna och de poppiga sångmelodierna, fick stå tillbaka för öset.

Atlas Losing Grip på Debaser Strand - 29 okt 2015

Atlas Losing Grip på Debaser Strand – 29 okt 2015

Sammanfattningsvis blev det en helt OK torsdagskväll för mig, men ingen av spelningarna kommer att hamna på årsbästalistan.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

The Baboon Show – Havana Sessions

The Baboon Show - Don’t Don’t Don’tFör ganska precis 10 år sedan köpte jag plattan ”Don’t Don’t Don’t” på en chansning eftersom The Baboon Show är ett coolt namn och för att låttitlarna antydde att plattan kunde innehålla musik som jag gillade (så gjorde man innan Spotify). Jag tyckte att plattan var helt fantastisk (förstås, för det är den!) och jag har följt bandet sedan dess. De följande albumen har tyvärr haft svårt att nå upp till mina högt ställda förväntningar. Trots att de alla har innehållit gott om riktiga höjdarlåtar har de inte skapat samma otyglade glädje som debuten.
….När jag hörde att The Baboon Show skulle släppa ”Havana Sessions” där de återinspelat gamla låtar och tagit hjälp av kubanska gästmusiker tyckte jag inte att det lät speciellt upphetsande alls, men som troget fan gav jag jag förstås plattan en chans… och herrejösses! Den otyglade glädjen är här igen!

Antagligen är det delvis de lägre förväntningarna som gör det, men det är inte hela förklaringen. Plattan är helt enkelt riktigt jäkla sprudlande bra! Låtarna har allmänt fått ett maffigare ljud och ibland ett (ännu) kaxigare uttryck, och i kombination med den lilla extra perken av latinska trummor och spansktalande bakgrundssång blir det ett lysande resultat. Lyssna till exempel på ”Under your trousers” här nedanför (den spansksjungande tjejen är helt briljant!) och jämför originalversionen av ”My Arrow Of Wood” med den på ”Havana Sessions”. ”The Riddle” är sedan tidigare en av mina favoritlåtar och jag älskar den mer minimalistiska originalversionen, men i den nya versionen med extra allt har man fått till ett sådant sväng att om den hade fortsatt ett par minuter till hade den varit omöjlig att lyssna på utan att slita av sig tröjan och fuldansa ohämmat! 🙂

Vissa låtar är redan så bra som original att det är svårt att förbättra dem, t ex ”Queen Of The Dagger” och ”Heidi Heidi Ho Ho”, men de nya versionerna har trots det något att tillföra. Att nyinspelningar fungerar så här bra tillhör ovanligheterna och ”Havana Sessions” är alltså en samlingsplatta som för en gångs skull har ett eget existensberättigande!

Länkar: Spotify, iTunes, Facebook, ”Polar’n Per” har publicerat en läsvärd intervju i bloggen Spader Ess.

The Baboon Show - Havana Sessions

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Fabriken – Där det alltid regnar

Förra hösten firade skivbolaget Beat Butchers 30 år i den svenska punkens tjänst med en hejdundrande fest på Münchenbryggeriet. På scenen stod klassiska band som Coca Carola, Asta Kask, Köttgrottorna, 23Till, Tuk Tuk Rally och Rolands Gosskör, men också de nyare favoriterna Gamla Pengar. Jag skrev då att Curre Sandgren var kvällens hårdast arbetande musiker eftersom han sjöng i fyra band, och ett av dem var Fabriken som nu har släppt en ny fem spårs EP på Beat Butchers.

Bandet består förutom Curre av Stipen Karlsson från Dia Psalma och Strebers, Åke Noring från Rolands Gosskör och Jonas Mårtensson från Slugger, och det låter precis som sig bör. Curre Sandgren har en sådan där lätt igenkännbar röst som jag personligen bäst känner från Rolands Gosskör och Coca Carola, och tack vare den har Fabriken halva inne redan från första versen! Resten jobbar de hem med riktigt bra melodiös rock, särskilt låtarna “Du säger ja, jag säger nej”, “Där det alltid regnar” och “Här finns ingenting” hittar hem.

Eftersom ”Där det alltid regnar” är den första Ep’n i en serie om fyra och representerar hösten så är det rimligt att anta att vi kan se fram emot en ny EP ungefär var tredje månad fram till sommaren. Det är ett utmärkt format för den här typen av musik tycker jag, ja faktiskt för för de flesta typer av musik. En lagom portion med jämna mellanrum är bättre än frossa följt av svält! 🙂

Nu vill jag se Fabriken live, det är förstås så låtarna kommer till sin fulla rätt!

(P.S. Om du inte liksom jag ska se Imperial State Electric på fredag (23:e oktober) så kan du se Fabriken tillsammans med Charta 77 och 4zugara på Debaser Strand. Länk till eventet på FB.)

Länkar till Fabriken: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, hemsida

Fabriken – Där det alltid regnar

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Attentat och Electric Eel Shock på Göta Källare

I tisdags fick Robert Plant klara sig utan mig eftersom han valde att spela på Gröna Lund. 😉 I stället såg jag Attentat och Electric Eel Shock på Göta Källare. Attentat från Göteborg har hållit på länge, sedan slutet av 70-talet, men jag har av någon anledning ingen speciell relation till deras musik. Jag tyckte att deras gig var ganska ojämnt, men i sina stunder blixtrade de till ordentligt. Favorit? Tveklöst ”Ge fan i mej”! Electric Eel Shock från Osaka i Japan är inte heller några duvungar, det här giget var faktiskt en del av deras 21-årsfirande! Jag har länge gillat deras blandning av melodiös punk och klassisk hårdrock på platta och live blommade de ut ordentligt! En riktigt högklassig rock-show av en trio trevliga grabbar! (Och ja, trummisens scenkläder består av en (1) strumpa…)

Fler bilder/more pics finns på Facebook

Länkar till Attentat: Spotify, iTunesFacebook, hemsida

Attentat på Göta Källare - 14 juli 2015

Attentat på Göta Källare – 14 juli 2015

Länkar till Electric Eel Shock: Spotify, iTunes, Facebook, hemsida

Electric Eel Shock på Göta Källare - 14 juli 2015

Electric Eel Shock på Göta Källare – 14 juli 2015

Länkar till andra bloggar om, , , , ,

Alonzo – ”Dagen efter”-party på Debaser

Dagen efter KSMB’s spelning på Bråvalla ställde Alonzo till med en ordentlig efterfest på Debaser Strand, och vad ska man säga?! Det var fantastiskt jäkla bra! Alonzo och hans Fas 3 är alltid bra, men här blev det förstås lite speciellt med alla gäster: Steppan från KSMB, Poppe från Stockholms negrer, Howlin´Pelle och Nicholaus Arson från The Hives, Patrik Arve från Teddybears Sthlm, Nicke Andersson, Håkan Sörle & Niclas Svensson från The Baboon Show, Oscar Svensson från Knivderby och ett par till ”värsta hemliga” gäster! 🙂

Steppan och Pelle var väl de gäster som lyste klarast skulle jag vilja säga. När Steppan delar scen med Alonzo så får man höra några låtar bandet inte har i sin vanliga repertoar, t ex ”Polsk Zchlager”, ”Rövarnas visa” och ”But, We Have No Bananas” (något som gladde mig extra mycket!).

Fler och större bilder på Facebook

Alonzo på Debaser Strand - 28 juni 2015

Alonzo på Debaser Strand – 28 juni 2015

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Fête de la Musique – Punk och Rockabilly i Berlin

I går var det Fête de la Musique – ”World Music Day” som firas i omkring 340 städer i 110 länder på fem kontinenter. Själv tillbringade jag eftermiddagen och kvällen i en liten ”Rock-grotta” i Berlin och röjde loss till Punk och Rockabilly. På Facebook sammanfattade jag det hela ganska bra: ”Just nu pågår den ultimata Berlin upplevelsen för mig! Punk och garage-rock från 16 till sent i en liten källarlokal. Heroinisterna fuldansar och punkarna dricker medhavt ur pet-flaska trots att ölen kostar 20 spänn! Tjoho!” 🙂

Banden som jag såg var: Madlock (Facebook), Kotter (hemsida), Blue Rockin’ (Spotify, Facebook, hemsida) och Fightball (Spotify, Facebook, hemsida) Fler bilder kommer på Facebook så småningom…

Fête de la Musique @ Wild At Heart

Eftersom Rockabillyn är dåligt representerad i bloggen så lyssnar vi på Blue Rockin’, vars medlemmar även verkade arbeta i baren på stället där jag var… (Wild At Heart) Helt omöjligt att stå still när någon spelar ståbas på det här sättet!

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Holidays In The Sun?

Semestern har börjat och mitt första resmål är Berlin, ‘cause ”I wanna see some history”… och dricka några kalla öl! 🙂
Kanske hittar jag ett par platser med koppling till bra musik här, liksom i New York? Stay tuned!

Berlinmuren

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Doka – recension av ”New Era”

Doka - New EraDoka från Bollnäs har precis släppt album nummer fyra. Plattan heter ”New Era”, men jag tror inte att Doka i första hand syftar på en ny era rent musikaliskt. Doka spelar (lyckligtvis) fortfarande hitbetonad streetpunk som i första hand påminner om Rancid. Däremot tycker jag att de förtjänar en ny era i karriären. Det här är nämligen deras bästa släpp hittills och trots att deras stil inte är direkt nyskapande skulle jag vilja påstå att de just nu är Sveriges (ja, kanske Norra Europas 🙂 ) bästa band inom genren! Med 10 låtar på en dryg halvtimme visar de hur man gör internationellt gångbar partypunk med hög kvalitet rakt igenom. Jag gav deras förra platta ”District Zero Two Seven Eigh” tre tuppkammar i betyg (länk) och avslutade min recension med att förutspå ett högre betyg för nästa platta, och visst är ”New Era” värd fyra tuppkammar! Nu vill jag verkligen se bandet live, de har samlat på sig så många hits att det bara måste blir riktigt jäkla bra!
TuppkamTuppkamTuppkamTuppkam

Länkar: Spotify, SoundCloud, Facebook, AMTY Records, CDON, Ginza

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

(Anti)nationaldagsfirande med Alonzo

(Anti)nationaldagsfirandet på Kafé 44 med Alonzo som huvudband är nu officiellt en tradition (två år i rad…). Förra året spelade Alonzo tillsammans med Matriarkatet (länk till inlägg) och i år var det Psykbryt som fick inleda kvällen. Jag prioriterade en uteservering i solen när Psykbryt spelade så jag har ingenting att säga om deras insats, men Alonzos gig var lika hjärtligt, varmt och svettigt som förra året. Jag tror att jag behöver mer än båda händernas fingrar till att räkna hur många gånger jag har sett Alonzo live vid det här laget och det som är kul med att se dem på en så här liten scen är just att det blir så ”nära” och personligt. Visst kan ljudet vara bättre och bandet mer på tå när de spelar på en större scen, men på ställen som Café 44 får man en närkontakt som gör att det känns mer som att man är deltagare i deras fest än publik på det traditionella sättet. Riktigt jäkla kul med andra ord!
(Fler bilder på Facebook)

Alonzo på Café 44 - 6 juni 2015

Alonzo på Café 44 – 6 juni 2015

Länkar till andra bloggar om: , , , ,