The Sign Fest 2017: Another Lövely Night

För tre år sedan anordnade skivbolaget Gaphals en tvådagars inomhusfestival i hemstaden Linköping för att fira sitt femårsjubileum. Det var ett lyckat koncept och därför körde man igen året därpå, men då hette festivalen i stället ”The Sign Festival”, och i år alltså ”The Sign Fest 2017: Another Lövely Night”. Namnbytena beror förstås på att Gaphals har knoppat av verksamheten och startat underbolagen The Sign Records och Lövely, men upplägget är detsamma: två kvällar med ca 10 av ”de egna” banden per kväll på två scener. Grymt, tycker jag, och jag har varit med alla tre år. Här är länkar till mina inlägg från tidigare år: Gaphals 5 år fredag och lördag, The Sign Festival fredag och lördag.

Det som är kul med festivaler är förstås att man ser band man annars hade missat och på det sättet breddar sin musik-konsumtion. Följande band är nya för mig, men imponerade så stort att jag kommer att lyssna mer på dem och gärna ser dem live igen:

True Moon, som med sin stämningsfulla och pulserande Dark wave/Post punk omedelbart fångade mitt intresse. Debutskivan släpptes vid årsskiftet och är fylld av mörk, men ändå upplyftande, musik att sjunka in i… och kanske t o m ta ett par danssteg till!

Album - True Moon

Second Sun spelar någon typ av proggig hårdrock med retrokänsla och väldigt personliga texter… Ett album från 2015 finns ute och de är på gång med flera nya singlar. Bör upplevas live, de lyfte sin musik till nya höjder med flinka fingrar och sprudlande spelglädje!

Tomma intet är ett nytt band med bara en singel ute ännu. En singel till är redo och debutalbumet kommer i höst. Tomma intet spelar gitarrbaserad pop med smak av både 60-talet (stämsången) och 90-talet (de tre gitarrerna med sammanlagt 24 strängar). Överaskande bra! Själv hade jag inte tänkt att det var något för mig med den beskrivningen, men ge dem en chans, särskilt om du får möjligheten att se dem live!

Album - Tomma intet

Svartanatt spelar enligt egen utsaga ”tidlös och klassisk 60- och 70-talsrock”  (törs man säga Graveyard-rock?) och jag vet faktiskt inte varför jag inte lyssnat på dem tidigare. Deras debutalbum från i höstas har fått en hel del uppmärksamhet och det tycker jag är välförtjänt!

Album - Svartanatt

Av banden jag redan lyssnar på sedan tidigare brännde Siberian och Nekrokraft av varsin stenhård spelning i Death- och Black metal genren.

Siberian liten

Nekrokraft bandbild

Gamla pengar och Knifven stod för årets punk.

Gamla pengar logga

knifven bandbild

MaidaVale är favoriter som aldrig gör mig besviken, tvärt om växer de för varje gång jag ser dem. Helt outstanding!

Album - MaidaVale

Här är en länk till hela helgens line-up om du är nyfiken på vad jag valde bort eller inte gillade. 🙂

Det var svårfotat, men här är några bilder i alla fall, klicka för bildspel:

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , , ,

Krösus

Punkbandet Krösus upptäckte jag under sommaren 2015 när jag såg dem live på Debaser strand och sedan dess är deras debutalbum ett av mina mest spelade punkalbum. Patrik Arve (Teddybears) spelar gitarr och delar på sången med den inflyttade amerikanen Imperial Bill. Krösus låter därför inte som ett typiskt svenskt punkband, men jag skulle inte säga att de låter som ett amerikanskt band heller…
Dagen före dopparedagen släppte Krösus sin andra platta och även om jag bara har hunnit med fyra-fem genomlyssningar så är jag övertygad om att även nummer två kommer att vara en av mina flitigast spelade plattor under 2017. Krösus fullkomligen gnistrar av den där skitiga energin som är oumbärlig inom punken och låtarna fäster som ett par varv silvertejp, precis som sig bör när det handlar om riktigt bra punk! Variationen i sången och den punkiga längden på plattorna gör att jag aldrig tappar intresset.

Grymt Krösus, hoppas att pengarna från Spotify rullar in nu! 🙂

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , ,

Dalaplan – ”Det blir inte bättre än så här”


När jag recenserade Dalaplans förra platta ”Plikt och elände” skrev jag:

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för Malmö och kommer ditt band därifrån har du en ”guldbiljett” till åtminstone ett par genomlyssningar av mig, oavsett genre!

Plattan fick en fyra i betyg (länk) och har spelats regelbundet hemma hos mig sedan dess, och jag är alltså tacksam över att den här lokalnostalgin ledde mig fram till Dalaplan! Bandets nya (tredje) album heter ”Det blir inte bättre än så här”, och i en mening är det nog så. Dalaplan framför just nu den bästa garagerock-pop-punken på svenska, men det betyder förhoppningsvis inte att de blir sämre framöver. Ribban kan alltid höjas! 🙂
GitarrGitarrGitarrGitarr

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om

Säg Ja till Nej!

Believe the hype! Even if there is no hype. There should be a hype. Let’s create a hype! Säg Ja till Nej!

Så skriver Karl Tunander (Mother Kasabian, IXXI mm) som är översvallande glad över att vara bandets nya trummis, och visst säger jag Ja till Nej! Jag tycker att bandets självbetitlade debut var ett av förra årets både bästa och mest spännande album. Musiken tar ett tag att vänja sig vid (efter den första genomlyssningen var min huvudsakliga reaktion: ”vad var det jag just hörde?!”), men efter ett par varv är plattande hypnotiserande bra och beroendeframkallande. Som inledande hjälp kan jag säga att musiken framförs på två elbasar och trummor och att verserna sjungs på finska men refrängerna på svenska…

Believe the hype!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . 1 Comment »

Sommarminnen: Iggy Pop på Gröna lund – 24 augusti 2016

När vädret ser ut som det gör just nu kan det vara skönt med ett sommarminne! Efter att ha ignorerat spelningar på Grönan i flera år blev det två stycken den här sommaren: Wolfmother (länk till mina faktiskt ganska sjyssta bilder) och Iggy Pop.

Var Iggy bra då? Japp, 69 år gammal visar han var det berömda skåpet stå! Visst syns det att han inte är någon ungtupp längre (höften är snedare än någonsin) men han agerar ändå skiten ur många yngre förmågor på scenen och rösten låter över förväntan bra! Under de fyra inledande låtarna känns det som att vi kommit för sent till konserten och ser extranumren, för han inleder med  ”No fun”, ”I wanna be your dog”, ”The passenger” och ”Lust for life”. Helt galet!

Iggy blandar sedan frisk från sin långa karriär, och det är kul att han inte bara väljer de självklara låtarna. Låten ”Mass Production” som avslutar huvudsettet kommer från plattan ”The Idiot” (1977) och är faktiskt inte en låt som jag nämnvärt lagt märke till tidigare, men den här kvällen är det en av mina höjdpunkter (50:20 i filmen nedan). En annan höjdare är ”Repo Man” (58:30) från filmen med samma namn (1984), inte heller det en låt jag lyssnat intensivt på direkt! När han som ett av extranumren river av ”Search and destroy” kunde det gott ha varit slut där, för den nya låten ”Gardenia” från samarbetet med Josh Homme ger jag inte mycket för. En något baklänges konsert med andra ord, men grymt bra!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Gamla Pengar – ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”

gamla-pengar-ingen-kan-allt-men-alla-kan-dra-t-helveteGamla Pengar, ett av mina favoritpunkband som jag skrivit om många gånger tidigare, har stuvat om lite. Trummisen Andreas Litfeldt har flyttat från Göteborg till Stockholm och Markus Bolechowski Franklin har tagit över hans plats bakom trummorna (på den här EP’n är det dock Feffe, sångare i Bombus, som vi hör).

Bandets nya video är skapad av Mikey Lennartsson och Ted Fransson och de beskriver den så här:

Spåret är ett starkt ställningstagande mot den rådande samhällsordningen där kapitalet genom lobbyism och korruption styr över politiker och beslutsfattare. För att lyckas idag är det mest lönsamt att vara hänsynslös och omoralisk, världen har gått från gråskala till svart/vit. I en värld där Panama-dokumentens läckage inte är chockande nyheter då majoriteten redan normaliserat skatteflykt så behöver vi mer punk att dansa till.

Och visst finns det punk att dansa till på ”Ingen kan allt, men alla kan dra åt helvete”! Två av fyra låtar går direkt in på min topplista, men framför allt är det skönt att se att bandet lever vidare och håller fast vid sina punk-ideal, även om de hellre pratar om rock än punk när de beskriver sig själva (Hymn).

P.S. Andreas Litfeldt spelar numera i Twin Pigs, ett band som precis släppt sitt debutalbum och definitivt är värda att kolla upp!

Länkar: Spotify, Bandcamp,  Facebook

Länkar till andra bloggar om

Publicerat i Punk. Etiketter: , , . Leave a Comment »

The Wave – ”We Look So Good Together”

The Wave (Sthlm) är sedan ett par år ett av mina favoritband och jag har skrivit om dem flera gånger tidigare (länk). Den minimalistiska punk/grunge duon är helt galet medryckande och intensiteten i framförallt deras live-framträdanden är svår att slå!

Nu har de släppt ett nytt album som heter ”We Look So Good Together” och jag kan lika gärna låta bandet själva berätta hur det låter jämfört med tidigare släpp:

New Album; THE WAVE STHLM!!! A bit softer, still very bad ass!!!

Jag håller med och vill tillägga att vi härmed har fått en hel drös med nya hits att avnjuta live, för det är så klart det ultimata forumet. The Wave spelar live på King’s Table på Sveavägen den 19:e november (länk) och jag hoppas verkligen att jag kan vara där!

Länkar: SpotifyBandcamp, iTunesSoundCloudFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,