An Age of Woe That Last For 100 YEARS

An Age of Woe That Last For 100 YEARS

An Age of Woe That Last For 100 YEARS – Split 7″

I brevlådan hittar jag ett paket från Suicide Records som innehåller splitsingeln ”An Age of Woe That Last For 100 YEARS”, ett fyndigt namn eftersom de medverkande banden är Age of Woe och 100 YEARS.

Bandet 100 YEARS är nytt för mig och de ställer upp med låten City/Prayers, en låt med ett sound som helt klart går hem hos mig. Personligen kategoriserar jag bandet som Metal helt enkelt, men om jag ska specificera mig lite skulle jag nog vilja säga att det handlar om Death Metal med influenser från industriell Black Metal… Singelformatet är egentligen ingenting för mig när det gäller den här typen av musik. 100 YEARS låt City/Prayers är ganska progressivt uppbyggd och jag tänker att den antagligen gör sig bäst i albumformat där stämningen kan byggas upp över tid. Singeln gör dock vad den ska, den får mig nyfiken på bandet och på SoundCloud kan jag faktiskt få höra den tillsammans med fler låtar från vad jag antar är ett kommande album. To-to-to toppen! 🙂

Jag älskar soundet av Age of Woes ”Filth ridden hardcore infused metal” och gav deras album Inhumanform en fyra i betyg för inte så länge sedan. Jag har faktiskt skrivit om den nya låten Born Of Fire tidigare också. Videon till låten berör ämnet motstånd med ickevåld i mellanösterns eviga konfliktzon och lite mer info om videon finns här.

Du kan köpa singeln ”An Age of Woe That Last For 100 YEARS” och en hel del annat smått och gott här.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

Black Tusk och Mantar

I år har jag hyllat både We Live In Trenches och Age of Woe och jag tycker att de här båda banden från Göteborg har ett liknande sound. Det är en slags mix av Metal, Punk och Hardcore, ett sound som jag uppenbarligen går igång på.  We Live In Trenches skriver att de spelar ”Hardcore/Alternative/Post-whatever” och Age Of Woe beskriver sin musik som ”Filth ridden hardcore infused metal”. Självklart har jag letat efter mer musik som går i samma linje, och här är två band som jag tycker passar ihop. Om du kommer på fler band med ett liknande sound så tipsa mig gärna!

Black Tusk kommer från Savannah i Georgia, USA, och deras senaste EP Tend No Wounds är helt enkelt fantastisk. De bjuder på sex stycken käftsmällar i den här aggressivt skitiga Post-whatever stilen som jag inte kan få nog av! Black Tusk associeras förstås med Baroness eftersom de kommer från samma stad och för att Baroness John Dyer Baizley skapar all konst även till Black Tusk, men Baroness saknar den där desperata spruckna sången jag är ute efter… Black Tusk kallar förresten sin musik för ”swamp metal” och har kastat in lite ”southern rock” i mixen.

Länkar till Black Tusk: Spotify, bandcampfacebook

Black Tusk - Tend No Wounds

Black Tusk – Tend No Wounds

Mantar är en duo (!) från Hamburg i Tyskland som precis har släppt sitt debutalbum Death By Burning. Mantar kallar sin musik ”Black Metal Doom Punk” och jag förstår inte hur man kan låta så ”stora” och mäktiga med bara trummor, gitarr och sång! Jag känner mig inte redo att sätta ett betyg på Mantar ännu, men jag förutspår att de kommer att ligga högt upp på årsbästalistan!

Länkar till Mantar: Spotify, bandcamp, facebook

Mantar - Death By Burning

Mantar – Death By Burning

.
Länkar till andra bloggar om
: , , , , ,

Publicerat i Metal. Etiketter: , , , , . 2 Comments »

Down IV – Part One and Two

Down IV – Part One

Down IV – Part One

Den 13 maj släpper Down EP´n Down IV – Part Two men redan nu kan du lyssna på låten We Knew Him Well. Jag tycker väl att låten är hygglig, men liksom med hela Part One är den brutalsnygga framsidan en större anledning att återkomma till låten än själva musiken…
Lite antiklimax måste jag säga!

Publicerat i Metal. Etiketter: , , . Leave a Comment »

Gehennah på Püssy a Go Go

Efter spelningen med Knivderby i lördags (länk) gav jag mig alltså av till Gamla stan (ner i källaren på The Liffey för tredje gången i år) och såg Gehennah (Facebook, Spotify). Jag har inte lyssnat på Gehennah tidigare och blev tvungen att göra lite research efter konserten: I början av 90-talet började Gehennah med att spela covers på Venom-låtar, men snart började man skriva eget material och släppte en rad EP´s och tre stycken fullängdare (diskografi). Den senaste plattan är från 2003, men efter 11 år är man nu tillbaka i studion och spelar in Ep´n ”Metal Police”.

I en intervju i Black Sunday Magazine säger Mr. Fist:  ”One of our new songs is actually being reviewed by the Guinness book of world records for Most Metal Per Minute-rating”, och trots att det är svårt att veta vad som är skoj och vad som är allvar i intervjun så frestas jag att tro på just det uttalandet! Här snackar vi Thrash Metal i 180 knyck! Gehennahs Thrash är i sina stunder så punkig att jag inte vet om det är Metal, Punk eller Hardcore jag lyssnar på, som om det spelar någon roll när det är så ösigt svängigt! Motorhead på amfetamin är den bästa jämförelsen jag kommer på.

(Uppdatering: Här finns min recension av Metal Police)

Det är fullt, varmt och ett riktigt röj på Püssy a Go Go den här kvällen.

Gehennah

Gehennah

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Candlemass på Debaser Medis

Candlemass var ytterst nära att få min utnämning till ”Årets konsert” (länk) för spelningen på Debaser Medis i december. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag satte Satyricon före Candlemass, men så är det ju i ”bedömningssporter”! 🙂
(Candlemass kan alltid trösta sig med att de förra året valdes till Sveriges bästa rock/metalband genom tiderna i Sweden Rock Magazine!) Den här kvällen i december firade Candlemass att “Ancient Dreams” fyllde 25 år och framförde alla låtar från plattan, men tack vare en väl tilltagen speltid hann de med gott om andra pärlor också!

Candlemass - 28 dec 2013 - Debaser Medis

Candlemass – 28 dec 2013 – Debaser Medis

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Årslistan 2013 – del 2

Häromdagen utnämnde jag Amanda Palmer som vinnare av ”Årets konsert” i kategorin ”Rock och pop” (länk).
Det valet var inte speciellt svårt, men dagens kategori, ”Årets Hårdrock och Metal”, är värre…

De nominerade är: Troubled Horse, 7 aug på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Master, 7 juni på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Orange Goblin, 7 aug på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Protector, 15 nov på Rocks (YouTube), Satyricon, 20 dec på Debaser Medis (YouTube) och Candlemass, 28 dec på Debaser Medis (YouTube).

Orange Goblin har länge legat bra till i den här kategorin, men i slutet av december gick både Satyricon och Candlemass in för knock och nu har jag i stället våndats över vilket av de banden som ska få utmärkelsen ”Årets konsert” i kategorin ”Årets Hårdrock och Metal” år 2013 (du märker hur jag drar uuuut på beslutet va? 🙂 )

Ok, här kommer det, vinnaren är Satyricon! En helt fantastisk konsert!

Håll utkik efter utnämningen i kategorin ”Årets punk” som dyker upp vilken dag som helst… 🙂

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Master och Entrapment

I början av sommaren åkte jag ännu en gång till Debaser Slussen för att se ett par band som jag inte lyssnat på tidigare, holländska Entrapment och amerikansk/tjeckiska Master. Båda banden måste nog kategoriseras som Death Metal av den hårdare skolan.

Entrapment är ett enmansprojekt i studion men har en fullskalig line up live. När de drog igång på scenen så drabbades jag av en riktigt härlig adrenalinrush, ljudvolymen i kombination med den hysteriska hastigheten var verkligen som en känga i bröstet! Tyvärr måste jag säga att deras spelning i längden mest lämnade mig med en känsla av att ha blivit överkörd. Jag uppfattade inga nyanser i låtarna och luft mellan tonerna för att andas och hitta någon form av sväng var det inte tal om.

Entrapment

Entrapment – 7 juni 2013 – Debaser Slussen

Master sparkade däremot röv på ett mer svängigt sätt. Kompromisslös manglande Death Metal var det otvivelaktigt, men med tid för riffande och nyanser. På Debasers hemsida skrev man: ”Skulle det utbryta globalt kärnvapenkrig i morgon vet vi vilka som skulle överleva: Lemmy, Keith Richards och kackerlackorna. Och så naturligtvis Paul Speckmann, en av death metals odiskutabla gudfäder och genrens evige underdog. Ska man beskriva Speckmann med ett ord ligger ”kompromisslös” nära till hands.”, och Paul Speckmann gav verkligen det intrycket; en kompromisslös ärrad veteran inom dödsmetallen.

Master - Paul Speckmann

Master – 7 juni 2013 – Debaser Slussen

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

%d bloggare gillar detta: