An Age of Woe That Last For 100 YEARS

An Age of Woe That Last For 100 YEARS – Split 7″

I brevlådan hittar jag ett paket från Suicide Records som innehåller splitsingeln ”An Age of Woe That Last For 100 YEARS”, ett fyndigt namn eftersom de medverkande banden är Age of Woe och 100 YEARS.

Bandet 100 YEARS är nytt för mig och de ställer upp med låten City/Prayers, en låt med ett sound som helt klart går hem hos mig. Personligen kategoriserar jag bandet som Metal helt enkelt, men om jag ska specificera mig lite skulle jag nog vilja säga att det handlar om Death Metal med influenser från industriell Black Metal… Singelformatet är egentligen ingenting för mig när det gäller den här typen av musik. 100 YEARS låt City/Prayers är ganska progressivt uppbyggd och jag tänker att den antagligen gör sig bäst i albumformat där stämningen kan byggas upp över tid. Singeln gör dock vad den ska, den får mig nyfiken på bandet och på SoundCloud kan jag faktiskt få höra den tillsammans med fler låtar från vad jag antar är ett kommande album. To-to-to toppen! 🙂

Jag älskar soundet av Age of Woes ”Filth ridden hardcore infused metal” och gav deras album Inhumanform en fyra i betyg för inte så länge sedan. Jag har faktiskt skrivit om den nya låten Born Of Fire tidigare också. Videon till låten berör ämnet motstånd med ickevåld i mellanösterns eviga konfliktzon och lite mer info om videon finns här.

Du kan köpa singeln ”An Age of Woe That Last For 100 YEARS” och en hel del annat smått och gott här.

Länkar till andra bloggar om: musik, hardcore, death metal, heavy metal, Age of Woe, 100 YEARS

Black Tusk och Mantar

I år har jag hyllat både We Live In Trenches och Age of Woe och jag tycker att de här båda banden från Göteborg har ett liknande sound. Det är en slags mix av Metal, Punk och Hardcore, ett sound som jag uppenbarligen går igång på.  We Live In Trenches skriver att de spelar ”Hardcore/Alternative/Post-whatever” och Age Of Woe beskriver sin musik som ”Filth ridden hardcore infused metal”. Självklart har jag letat efter mer musik som går i samma linje, och här är två band som jag tycker passar ihop. Om du kommer på fler band med ett liknande sound så tipsa mig gärna!

Black Tusk kommer från Savannah i Georgia, USA, och deras senaste EP Tend No Wounds är helt enkelt fantastisk. De bjuder på sex stycken käftsmällar i den här aggressivt skitiga Post-whatever stilen som jag inte kan få nog av! Black Tusk associeras förstås med Baroness eftersom de kommer från samma stad och för att Baroness John Dyer Baizley skapar all konst även till Black Tusk, men Baroness saknar den där desperata spruckna sången jag är ute efter… Black Tusk kallar förresten sin musik för ”swamp metal” och har kastat in lite ”southern rock” i mixen.

Länkar till Black Tusk: Spotify, bandcamp, facebook

Black Tusk – Tend No Wounds

Mantar är en duo (!) från Hamburg i Tyskland som precis har släppt sitt debutalbum Death By Burning. Mantar kallar sin musik ”Black Metal Doom Punk” och jag förstår inte hur man kan låta så ”stora” och mäktiga med bara trummor, gitarr och sång! Jag känner mig inte redo att sätta ett betyg på Mantar ännu, men jag förutspår att de kommer att ligga högt upp på årsbästalistan!

Länkar till Mantar: Spotify, bandcamp, facebook

Mantar – Death By Burning

.
Länkar till andra bloggar om: musik, hardcore, punk, Heavy Metal, Black Tusk, Mantar

Down IV – Part One and Two

Down IV – Part One

Den 13 maj släpper Down EP´n Down IV – Part Two men redan nu kan du lyssna på låten We Knew Him Well. Jag tycker väl att låten är hygglig, men liksom med hela Part One är den brutalsnygga framsidan en större anledning att återkomma till låten än själva musiken…
Lite antiklimax måste jag säga!

Gehennah på Püssy a Go Go

Efter spelningen med Knivderby i lördags (länk) gav jag mig alltså av till Gamla stan (ner i källaren på The Liffey för tredje gången i år) och såg Gehennah (Facebook, Spotify). Jag har inte lyssnat på Gehennah tidigare och blev tvungen att göra lite research efter konserten: I början av 90-talet började Gehennah med att spela covers på Venom-låtar, men snart började man skriva eget material och släppte en rad EP´s och tre stycken fullängdare (diskografi). Den senaste plattan är från 2003, men efter 11 år är man nu tillbaka i studion och spelar in Ep´n ”Metal Police”.

I en intervju i Black Sunday Magazine säger Mr. Fist:  ”One of our new songs is actually being reviewed by the Guinness book of world records for Most Metal Per Minute-rating”, och trots att det är svårt att veta vad som är skoj och vad som är allvar i intervjun så frestas jag att tro på just det uttalandet! Här snackar vi Thrash Metal i 180 knyck! Gehennahs Thrash är i sina stunder så punkig att jag inte vet om det är Metal, Punk eller Hardcore jag lyssnar på, som om det spelar någon roll när det är så ösigt svängigt! Motorhead på amfetamin är den bästa jämförelsen jag kommer på.

(Uppdatering: Här finns min recension av Metal Police)

Det är fullt, varmt och ett riktigt röj på Püssy a Go Go den här kvällen.

Gehennah

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Thrash metal, Püssy a Go Go, Gehennah

Candlemass på Debaser Medis

Candlemass var ytterst nära att få min utnämning till ”Årets konsert” (länk) för spelningen på Debaser Medis i december. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag satte Satyricon före Candlemass, men så är det ju i ”bedömningssporter”! 🙂
(Candlemass kan alltid trösta sig med att de förra året valdes till Sveriges bästa rock/metalband genom tiderna i Sweden Rock Magazine!) Den här kvällen i december firade Candlemass att “Ancient Dreams” fyllde 25 år och framförde alla låtar från plattan, men tack vare en väl tilltagen speltid hann de med gott om andra pärlor också!

Candlemass – 28 dec 2013 – Debaser Medis

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Doom Metal, Candlemass

Årslistan 2013 – del 2

Häromdagen utnämnde jag Amanda Palmer som vinnare av ”Årets konsert” i kategorin ”Rock och pop” (länk).
Det valet var inte speciellt svårt, men dagens kategori, ”Årets Hårdrock och Metal”, är värre…

De nominerade är: Troubled Horse, 7 aug på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Master, 7 juni på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Orange Goblin, 7 aug på Debaser Slussen (YouTube, tidigare inlägg), Protector, 15 nov på Rocks (YouTube), Satyricon, 20 dec på Debaser Medis (YouTube) och Candlemass, 28 dec på Debaser Medis (YouTube).

Orange Goblin har länge legat bra till i den här kategorin, men i slutet av december gick både Satyricon och Candlemass in för knock och nu har jag i stället våndats över vilket av de banden som ska få utmärkelsen ”Årets konsert” i kategorin ”Årets Hårdrock och Metal” år 2013 (du märker hur jag drar uuuut på beslutet va? 🙂 )

Ok, här kommer det, vinnaren är Satyricon! En helt fantastisk konsert!

Håll utkik efter utnämningen i kategorin ”Årets punk” som dyker upp vilken dag som helst… 🙂

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Heavy Metal, Troubled Horse, Master, Orange Goblin, Protector, Satyricon, Candlemass

Master och Entrapment

I början av sommaren åkte jag ännu en gång till Debaser Slussen för att se ett par band som jag inte lyssnat på tidigare, holländska Entrapment och amerikansk/tjeckiska Master. Båda banden måste nog kategoriseras som Death Metal av den hårdare skolan.

Entrapment är ett enmansprojekt i studion men har en fullskalig line up live. När de drog igång på scenen så drabbades jag av en riktigt härlig adrenalinrush, ljudvolymen i kombination med den hysteriska hastigheten var verkligen som en känga i bröstet! Tyvärr måste jag säga att deras spelning i längden mest lämnade mig med en känsla av att ha blivit överkörd. Jag uppfattade inga nyanser i låtarna och luft mellan tonerna för att andas och hitta någon form av sväng var det inte tal om.

Entrapment – 7 juni 2013 – Debaser Slussen

Master sparkade däremot röv på ett mer svängigt sätt. Kompromisslös manglande Death Metal var det otvivelaktigt, men med tid för riffande och nyanser. På Debasers hemsida skrev man: ”Skulle det utbryta globalt kärnvapenkrig i morgon vet vi vilka som skulle överleva: Lemmy, Keith Richards och kackerlackorna. Och så naturligtvis Paul Speckmann, en av death metals odiskutabla gudfäder och genrens evige underdog. Ska man beskriva Speckmann med ett ord ligger ”kompromisslös” nära till hands.”, och Paul Speckmann gav verkligen det intrycket; en kompromisslös ärrad veteran inom dödsmetallen.

Master – 7 juni 2013 – Debaser Slussen

Länkar till andra bloggar om: Master, Entrapment, musik, Death Metal, hårdrock, Heavy Metal

Orange Goblin och Troubled Horse

I veckan upptäckte jag ett nytt favoritband, vilken härlig känsla! Orange Goblin hamnar kanske inte på min topp-tio lista, både den och antagligen även topp-hundra är svår att rubba, men de är från och med nu ett band som kommer att spelas rätt flitigt i stereon och de tillhör definitivt listan på band som jag bevakar för att få chansen att se live igen.

I onsdags såg jag Orange Goblin och Troubled Horse på Debaser Slussen. Jag såg Troubled Horse i mars och skrev då att jag såg fram emot att se dem igen (länk), så det var främst för deras skull jag gick. Den här gången hade de större stöd från publiken än sist, och det märktes på bandet. Särskilt trummisen var glödande het! Var det ens samma kille som sist?
(Bandets utmärkta album Step Inside finns på Spotify)

Troubled Horse – Debaser Slussen – 7 augusti 2013

Jag har inte lyssnat på Orange Goblin tidigare, så jag lyssnade in mig på deras senaste album A Eulogy For The Damned (Spotify) innan konserten, och vilket jäkla album det är! Plattan är bra från början till slut och under konserten lyftes både låtarna och bandet flera pinnhål ytterligare; som jag skrev på facebook under konserten ”Heavy fuckin metal i kväll”! 🙂

Orange Goblin – Debaser Slussen – 7 augusti 2013

I stället för att försöka beskriva musiken så får du ett smakprov. Lyssna på den här ett par gånger, om du gillar den så gillar du antagligen även resten av plattan  A Eulogy For The Damned.

Länkar till andra bloggar om: Orange Goblin, Troubled horse, musik, rock, hårdrock, Heavy Metal

All Hail The Yeti

I kategorin coola bandnamn lägger jag definitivt till All Hail The Yeti från Los Angeles. När jag först lyssnade på dem (i morse på väg till jobbet) var jag besviken de första tre låtarna. Så här i efterhand inser jag att det inte beror på att dessa tre låtar är dåliga, utan bara på att jag hade förväntat mig något annat. Med ett namn som All Hail The Yeti hade jag förväntat mig något blytungt. Jag förväntade mig nedstämda gitarrer, ett tempo anpassat till en stor hårig bests pulsande i djup snö och growlande från första till sista tonen, men fick någonting annat. Den här Yetin studsar flinkt omkring på skaren och blandar sporadiskt upp den hardcoredrivna sången med rena toner. All Hail The Yeti spelar en svårdefinierad typ av musik. Musik som jag helt enkelt klassificerar som Metal.
Bra jävla Metal och en bra jävla start på arbetsdagen!
Ginza, Spotify

High on Fire – King of Days

Ibland säger det bara klick, och det gjorde det i dag när jag satt på bussen på väg till jobbet och lyssnade igenom High on Fires nya album De Vermis Mysteriis (Spotify). King of Days träffade precis rätt och har gått på repeat under hela dagen.

Länkar till andra bloggar om: High on Fire, musik, hårdrock, metal

Testament – Dark Roots Of Earth

Jag kan inte annat än att falla in i den allmänna hyllningskören till Testaments nya album Dark Roots Of Earth. Om någon hade frågat mig vilket som var mitt favoritband inom den moderna thrashen innan det här släppet hade jag svarat Overkill eller Exodus, men nu har Testament definitivt klivit upp på prispallen!

Vad ska man säga om soundet? Om inte Metallica hade spårat ur i slutet av 80-talet hade de kanske låtit så här bra. Det låter som Metallica borde låta, och du som har lyssnat på Ride The Lightning och Master Of Puppets tills dina föräldrar hotade att slänga ut dig på gatan vet vad jag menar! (Ni andra får helt enkelt lyssna själva 🙂 )

.

Men albumet är inte perfekt. Jag är inte speciellt förtjust i covers, och här får vi tampas med tre stycken: Dragon Attack av Queen (!), Animal Magnetism av Scorpions och Iron Maidens Powerslave. Samtliga låtar lyssnar jag hellre på i original och här blir fördelarna med digital musik uppenbara… Jag som envisas med CD-skivor måste nu rippa skivan och bränna om den utan dessa låtar. Jag passar då även på att lägga balladen Cold Embrace sist, för även om den inte är överflödig som coverlåtarna så thrashar jag mig hellre igenom de övriga låtarna i ett streck!

Jag säger som vanligt: lyssna ett par gånger på Spotify och överväg sedan köp i valfri butik. Själv slår jag nog till på en version som inkluderar en DVD… (CDON, Ginza)

Länkar till andra bloggar om: Testament, musik, hårdrock, metal, thrash metal

Crucified Barbara – The Midnight Chase

Crucified Barbara  har precis släppt sitt tredje album, The Midnight Chase, och hoppas på att signeringen med Nuclear Blast kan hjälpa dem att få ett genombrott i USA.
(About Heavy Metal)

Spontant tycker jag att The Midnight Chase är en stabil hårdrocksplatta, liksom de tidigare två, och jag är glad att man inte har mesat till sig. Men Crucified Barbara är ett sådant där band som jag gärna ser live på en klubbspelning utan att för den sakens skull direkt spela sönder skivorna här hemma… Jag såg dem live för drygt tre år sedan, och då led de lite av ett begränsat låtval, men med tre stabila plattor som bas har de goda förutsättningar att göra fantastiska live-spelningar. Jag hoppas på att få se dem någon gång i höst/vinter!

Mia Coldheart beskriver själv musiken som ”rock’n’roll with a metal bite in it” och berättar att texterna handlar om känslor som ilska, besvikelse, hämnd, kärlek, hat, avundsjuka, förnekelse, ensamhet och rädsla, men att man trots de negativa inslagen vill förmedla känslan av att man kan vända olyckan till vinst och att revansch alltid är möjligt.
Det är väl Heavy Metal i ett nötskal om något!

P.S. Medan jag skriver lyssnar jag på plattan, och jag tycker att den växer, så: lyssna ett par gånger på Spotify och överväg sedan att slå till på t ex Ginza eller CDON.

Länkar till andra bloggar om: Crucified Barbara, musik, hårdrock, metal, skivrecension, skivrecensioner

Turistguidens klagan

I dagens DN finns en smålustig artikel som heter Dags att höra turistguidens klagan (länk). Där återberättar några turistguider som huvudsakligen tar hand om ”kryssningsturister i pensionsåldern” några frågor de fått under sommaren. En av frågorna lyder: ”Har Sverige haft samma problem med vikingarna som vi med indianerna?” 🙂

Vad turistguiden svarade framgår inte, men vad ska man säga? ”Du menar problem med att de bodde här i landet innan vi kom och att de var lite svåra att slå ihjäl ibland? Nej… vi har inte riktigt upplevt samma bekymmer med vikingarna…

Länkar till andra bloggar om:
Amon Amarth, musik, hårdrock, metal, death metal, viking metal,

Overkill

Sitter och lyssnar på Overkills nya album ”Ironbound” på Spotify. En ny platta med Overkill är alltid intressant, och aldrig har jag blivit riktigt besviken. Den här nya känns riktigt, riktigt bra!

Efter 25 år släpper bandet fortfarande thrash-metal som knäcker det mesta!

Bandets hemsida och MySpace

Andra bloggar om: Overkill, musik, hårdrock, thrash metal,

Sveriges fulaste hårdrockshem? Gör om, gör rätt!

Jag fick en förfrågan i en kommentar:

”Hej
Mitt namn är Mia Berg och och jag jobbar just nu med att hitta roliga, knasiga, unika eller fula rum/kök som är i stort behov av renovering och som skulle vilja vara med i Simon och Tomas designprogram. Eftersom jag tycker det skulle vara superkul att ha med en hårdrockare och dess hem så mailar jag dig, tänkte att du kanske har tips på någon hårdrockare som låtit hårdrocken sippra in i hemmets inredning och kanske skulle tycka att det vore roligt att få ett nytt vardagsrum, kök eller sovrum.”

Så, om du känner dig manad finns det mer info här.

Andra bloggar om: Killswitch Engage, Sveriges fulaste hem, Simon och Tomas, musik, underhållning, rock, hårdrock,

Soundtrack till mitt examensarbete

Jag hör domedagstrummorna i bakgrunden, men pennan är mitt svärd!
(Nåja, tangenterna i alla fall)

Länkar till andra bloggar om:
studier, student, examensarbete, Vader, musik, hårdrock, metal, death metal, dödsmetall,

Lesbiska Amazoner i Norrland!

Informationen i Aftonbladet (var annars?) om att kinesisk media letar efter en hemlig stad med 25 000 lesbiska kvinnor i Norrland inspirerar! ”Chako Paul City, ligger i Norrland och grundades redan 1820 av en rik änka. Stora delar av befolkningen i stan är lesbiska skogshuggare, och män får under inga omständigheter tillträde – då ”slås de halvt ihjäl” av kvinnliga poliser.” Fantastiskt!

Eftersom Grimgoth inte tänkte ha med Otep Shamaya bland sina kvinnliga favoriter så passar jag på att lägga in ett par trallvänliga visor med hennes Otep; hon är nämligen så nära en Amazon man kan komma skulle jag tro…

(Klicka först på play-symbolen, sedan ”video”. Du kan hoppa fram och tillbaka mellan de fyra filmerna.)


Create a playlist at MixPod.com

Länkar till andra bloggar om: musik, metal, Otep Shamaya, Otep, Amazoner, myter, Chako Paul City,