Green Yeti – ”Desert Show” 

Green Yeti

Green Yeti är en trio från Grekland som lyckats fånga mig totalt med sin mix av stoner, doom och psychedelia.

Deras andra platta ”Desert Show” är rifftungt fuzzigt, monoton utan att någonsin bli enformig, berikad med långa instrumentella utflykter och har en ljudbild där varje instrument (inklusive sång) har en framträdande plats. Att bandet har spelat in plattan själva, live i sin ”grotta” i Athen, är riktigt imponerande. (De signades av Cursed Tongue Records efter släppet och därmed kan en vinyl släppas under sensommaren, förbeställ på Bandcamp.)

Om man jämför ”Desert Show” med bandets debut ”The Yeti Has Landed” är det som med Vokonis (se mitt förra inlägg): de har trimmat och skruvat en del utan att avvika från den inslagna vägen. Låtarna är något kortare och mer fokuserade, utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagda, och framförallt sångmelodierna är starkare. Men inte heller i det här fallet kan jag säga vilken platta som är bäst, jag älskar ju de längre rifforgierna på debuten. De är helt enkelt bäst vid olika tillfällen. Häromdagen när jag körde bil till Gävle var till exempel ”The Yeti Has Landed” bäst, men om jag ska städa så väljer jag ”Desert Show”… 🙂

Missa inte Green Yeti, de är både footstompin’ och highflying addictive!

Länkar: Bandcamp, Spotify, Facebook


Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Savanah – The Healer

Savanah är en trio från Graz i Österrike som släppte albumet ”The Healer” för snart två veckor sedan. De bildades 2014 och har tidigare släppt ett album, ”Deep Shades”, som jag inte har hunnit lyssna på ännu. När jag läste presentationen på Bandcamp: ”The band takes influences from Doom, Desert and Psychedelic Rock to create their unique sound, once described as aggressive Stoner with a deafening bass and powerful riffs” tänkte jag direkt att det lät som en beskrivning av Ordos som jag brukar tjata om (se bara här! 🙂 ). Och det var helt rätt! Savanah liknar Ordos i stilen och är därför ett hett tips! Jag köpte den digitala versionen av ”The Healer” på Bandcamp innan jag hade lyssnat klart på hela plattan den första gången, inte för att det egentligen behövs eftersom den finns på Spotify, utan för att det känns rätt, riktigt och bra att stötta band som gör mig så här gott. Please come to Sweden!

Länkar: Facebook, Bandcamp, Spotify

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Ordos – House Of The Dead

Jag får nästan be om ursäkt för att jag tjatar, men… Ordos!

Deras debutplatta ”House Of The Dead” finns bland annat på Spotify och Bandcamp (där ett av alla positiva omdömen är särskilt träffande: ”It`s so good that it makes me horny. I want to rock`n roll all night and party every day!”)

Själv skrev jag följande på Facebook när jag precis sett dem live på favoritklubben Undergången i slutet av mars med ett par Lemmys och en handfull öl innanför västen 🙂 Men det står jag för!

Ordos, det här jäkla bandet har kraften att få mig att känna ”det här är den bästa skiten jag sett” vid min ålder! Att stå 1,5 meter från scenen för säkert 10:e gången på en sådan här liten scen känns overkligt! Det är världsklass!”

Som en liten teaser kan jag säga att mitt nästa inlägg (som troligen dyker upp redan i morgon) är ett tips på ett band som låter ganska mycket som Ordos!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)


Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Ordos släpper ÄNTLIGEN ”House of the Dead”

Som jag har skrivit tidigare i flera inlägg (länk) har Uppsalabandet Ordos giggat sig in i mitt hjärta. Live skapar de en mörkt hypnotisk och oerhört intensiv stämning med hjälp av sin musik i samspel med sångaren Emils alterego som intar honom så fort han äntrar scenen. I sina stunder verkar han snarast besatt och det känns inte långt borta att han börjar skära sig blodig som vissa andra rocklegender har gjort när de helt går in i musiken och stunden.

Ordos är alltså något alldeles extra live, men den inspelade musiken talar även den för sig själv. Bandets debut från 2013 skulle jag ha slitit ut vid det här laget om jag haft den på vinyl och uppföljaren ”House of the Dead” har LÄNGE varit ett av mina mest efterlängtade släpp. Men nu är det äntligen dags! Den 27:e januari har man releasefest för plattan och spelar live på Copperfields (info), en spelning jag grämer mig för att jag kommer att missa eftersom jag befinner mig i Thailand (en viss tröst! 🙂 ).

Titelspåret finns redan att avnjuta och både den och bandets egen beskrivning av ”House of the Dead” höjer förväntningarna ytterligare:

Efter det första albumet har vi försökt gå en mer mardrömsk väg. Vi har börjat experimentera med fylligare riff, mer aggressiv sång och subtila stämmor för att ge musiken mer flyt och en känsla av en snedtänd psykedelisk upplevelse.

Länkar: SpotifyBandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Osignat guld: Kung Funghi

Jag har ständigt ett tjugotal plattor i min ”kolla upp”-lista och har kommit fram till att den bästa kompromissen mellan att hinna med och att ge banden en någotsånär ärlig chans är att lyssna 5 gånger på plattans 3-4 första spår; har inte musiken gett mig mersmak då så går jag vidare. Det händer att ett band precis är på gränsen att klara den här sållningen och sedan växer till något fantastiskt. Ibland tar det ett tag för musiken att fästa. I andra fall smäller det till med en gång, och så var det med Kung Funghi. De behövde inte ens halva första låten för att få mig på kroken, jag högg som en kobra!

“Our sound is mostly about trying to sound like we’re really fucking cool. If the riff sounds lame, we throw it out or work on it until it sounds like we’re cool.” (Loki)

.
Kung Funghis punkiga fuzz-rock är rena rama adrenalinkicken och jag tvekar inte när jag säger att den här EP’n är årets hittills bästa släpp (det säger kanske inte jättemycket så här tidigt på året, men vi får väl se hur länge det står sig!).

Jag tippar på att det här Stockholmsbandet inte kommer att vara osignade speciellt länge, och jag tippar också på att deras debutgig på Sweet Leaf @Copperfields i början av februari (info) kommer att vara en riktigt röjig tillställning.

“We’re five guys from Stockholm who like riffs, beer and getting sweaty together in confined spaces.”

Ja jädrar, nu spelar vi plattan ett par varv tillsammans va?! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Ordos – live på Copperfields

Ordos från Uppsala släppte en suverän självbetitlad platta för ett par-tre år sedan, men de har faktiskt giggat sig in i mitt hjärta. De blir bättre och bättre för varje gång jag ser dem, så nu när jag såg dem i helgen för fjärde gången så var de riktigt jäkla bra! 🙂

Självklart kan inte min mobilvideo här nedanför göra dem full musikalisk rättvisa, men den säger något om intensiteten och stämningen i alla fall. (Bilder har jag publicerat flera gånger tidigare, både här i bloggen och på Facebook, och det kanske kommer fler från den här kvällen så småningom när jag får tid att redigera lite…)

Ordos uppföljarplatta är färdiginspelad och skulle ha kommit ut nu under våren, men den har blivit något försenad. Jag ser absolut fram emot att få höra den, jättemycket, men inte lika mycket som jag redan ser fram emot nästa chans att se Ordos live!

P.S. En film från en annan vinkel finns här.

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Vokonis – allas nya favoritband

Vokonis från Borås har varit en av de största internetflugorna i mitt flöde under de senaste veckorna. Plötsligt ”gillar” alla Vokonis, trots att jag inte har hört talas om dem tidigare. Mitt flöde i sociala media är visserligen hyggligt specialiserat och inriktat på en ganska smal genre så vi snackar inte om ett ”Justin Bieber-genombrott” här, men ändå…

Så hur ligger det till då, ska man tro hypen den här gången? Ja, det tycker jag absolut. Mitt flöde kanske inte representerar massorna, men däremot den goda smaken! 😉 Vokonis debutalbum ”Olde One Ascending” släpptes officiellt i dag, och även om det inte handlar om ett banbrytande verk (det är väl ändå inte det vi vill ha?!) så är det en jäkligt bra platta inom genren fuzzig metall. Vokonis har fått till både det fuzziga gitarrljudet som jag älskar och sett till att varje instrument har sin givna plats i ljudbilden. Dessutom är inte sången dränkt, något som lätt händer i den här genren.

Även jag trycker på gilla-knappen!

Länkar: SpotifyBandcamp (Vinyl/CD/Digitalt), Ozium Records (Vinyl/CD), Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , ,