IAH

Min nya kärlek heter IAH och kommer från Argentina! 🙂

Om någon, för bara 10 år sedan, hade sagt att jag skulle lyssna så här mycket på ett instrumentellt album hade jag sagt att de var tokiga, men, så har det blivit och tack och lov för det!

Hela bandets debutalbum, men speciellt den andra låten ”Ouroboros” (börjar på ca 7.40), är ett exempel på vad som gör att jag i dag lyssnar mer på Stoner/Doom/Psych än på Death– och Black Metal: balansen och omväxlingen. Balansen mellan mjukt/hårt, skört/tungt, snabbt/långsam och organiskt/elektriskt är helt trollbindande!

Länkar till IAH: Bandcamp, Facebook

Sleep’s Holy Mountain

Sleep's Holy MountainSnurrar en riktig klassiker i dag, om och om igen!

Länkar till andra bloggar om: 

Green Yeti – ”Desert Show” 

Green Yeti

Green Yeti är en trio från Grekland som lyckats fånga mig totalt med sin mix av stoner, doom och psychedelia.

Deras andra platta ”Desert Show” är rifftungt fuzzigt, monoton utan att någonsin bli enformig, berikad med långa instrumentella utflykter och har en ljudbild där varje instrument (inklusive sång) har en framträdande plats. Att bandet har spelat in plattan själva, live i sin ”grotta” i Athen, är riktigt imponerande. (De signades av Cursed Tongue Records efter släppet och därmed kan en vinyl släppas under sensommaren, förbeställ på Bandcamp.)

Om man jämför ”Desert Show” med bandets debut ”The Yeti Has Landed” är det som med Vokonis (se mitt förra inlägg): de har trimmat och skruvat en del utan att avvika från den inslagna vägen. Låtarna är något kortare och mer fokuserade, utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagda, och framförallt sångmelodierna är starkare. Men inte heller i det här fallet kan jag säga vilken platta som är bäst, jag älskar ju de längre rifforgierna på debuten. De är helt enkelt bäst vid olika tillfällen. Häromdagen när jag körde bil till Gävle var till exempel ”The Yeti Has Landed” bäst, men om jag ska städa så väljer jag ”Desert Show”… 🙂

Missa inte Green Yeti, de är både footstompin’ och highflying addictive!

Länkar: Bandcamp, Spotify, Facebook


Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Savanah – The Healer

Savanah är en trio från Graz i Österrike som släppte albumet ”The Healer” för snart två veckor sedan. De bildades 2014 och har tidigare släppt ett album, ”Deep Shades”, som jag inte har hunnit lyssna på ännu. När jag läste presentationen på Bandcamp: ”The band takes influences from Doom, Desert and Psychedelic Rock to create their unique sound, once described as aggressive Stoner with a deafening bass and powerful riffs” tänkte jag direkt att det lät som en beskrivning av Ordos som jag brukar tjata om (se bara här! 🙂 ). Och det var helt rätt! Savanah liknar Ordos i stilen och är därför ett hett tips! Jag köpte den digitala versionen av ”The Healer” på Bandcamp innan jag hade lyssnat klart på hela plattan den första gången, inte för att det egentligen behövs eftersom den finns på Spotify, utan för att det känns rätt, riktigt och bra att stötta band som gör mig så här gott. Please come to Sweden!

Länkar: Facebook, Bandcamp, Spotify

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Ordos – House Of The Dead

Jag får nästan be om ursäkt för att jag tjatar, men… Ordos!

Deras debutplatta ”House Of The Dead” finns bland annat på Spotify och Bandcamp (där ett av alla positiva omdömen är särskilt träffande: ”It`s so good that it makes me horny. I want to rock`n roll all night and party every day!”)

Själv skrev jag följande på Facebook när jag precis sett dem live på favoritklubben Undergången i slutet av mars med ett par Lemmys och en handfull öl innanför västen 🙂 Men det står jag för!

Ordos, det här jäkla bandet har kraften att få mig att känna ”det här är den bästa skiten jag sett” vid min ålder! Att stå 1,5 meter från scenen för säkert 10:e gången på en sådan här liten scen känns overkligt! Det är världsklass!”

Som en liten teaser kan jag säga att mitt nästa inlägg (som troligen dyker upp redan i morgon) är ett tips på ett band som låter ganska mycket som Ordos!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)


Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Ordos släpper ÄNTLIGEN ”House of the Dead”

Som jag har skrivit tidigare i flera inlägg (länk) har Uppsalabandet Ordos giggat sig in i mitt hjärta. Live skapar de en mörkt hypnotisk och oerhört intensiv stämning med hjälp av sin musik i samspel med sångaren Emils alterego som intar honom så fort han äntrar scenen. I sina stunder verkar han snarast besatt och det känns inte långt borta att han börjar skära sig blodig som vissa andra rocklegender har gjort när de helt går in i musiken och stunden.

Ordos är alltså något alldeles extra live, men den inspelade musiken talar även den för sig själv. Bandets debut från 2013 skulle jag ha slitit ut vid det här laget om jag haft den på vinyl och uppföljaren ”House of the Dead” har LÄNGE varit ett av mina mest efterlängtade släpp. Men nu är det äntligen dags! Den 27:e januari har man releasefest för plattan och spelar live på Copperfields (info), en spelning jag grämer mig för att jag kommer att missa eftersom jag befinner mig i Thailand (en viss tröst! 🙂 ).

Titelspåret finns redan att avnjuta och både den och bandets egen beskrivning av ”House of the Dead” höjer förväntningarna ytterligare:

Efter det första albumet har vi försökt gå en mer mardrömsk väg. Vi har börjat experimentera med fylligare riff, mer aggressiv sång och subtila stämmor för att ge musiken mer flyt och en känsla av en snedtänd psykedelisk upplevelse.

Länkar: SpotifyBandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Osignat guld: Kung Funghi

Jag har ständigt ett tjugotal plattor i min ”kolla upp”-lista och har kommit fram till att den bästa kompromissen mellan att hinna med och att ge banden en någotsånär ärlig chans är att lyssna 5 gånger på plattans 3-4 första spår; har inte musiken gett mig mersmak då så går jag vidare. Det händer att ett band precis är på gränsen att klara den här sållningen och sedan växer till något fantastiskt. Ibland tar det ett tag för musiken att fästa. I andra fall smäller det till med en gång, och så var det med Kung Funghi. De behövde inte ens halva första låten för att få mig på kroken, jag högg som en kobra!

“Our sound is mostly about trying to sound like we’re really fucking cool. If the riff sounds lame, we throw it out or work on it until it sounds like we’re cool.” (Loki)

.
Kung Funghis punkiga fuzz-rock är rena rama adrenalinkicken och jag tvekar inte när jag säger att den här EP’n är årets hittills bästa släpp (det säger kanske inte jättemycket så här tidigt på året, men vi får väl se hur länge det står sig!).

Jag tippar på att det här Stockholmsbandet inte kommer att vara osignade speciellt länge, och jag tippar också på att deras debutgig på Sweet Leaf @Copperfields i början av februari (info) kommer att vara en riktigt röjig tillställning.

“We’re five guys from Stockholm who like riffs, beer and getting sweaty together in confined spaces.”

Ja jädrar, nu spelar vi plattan ett par varv tillsammans va?! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Ordos – live på Copperfields

Ordos från Uppsala släppte en suverän självbetitlad platta för ett par-tre år sedan, men de har faktiskt giggat sig in i mitt hjärta. De blir bättre och bättre för varje gång jag ser dem, så nu när jag såg dem i helgen för fjärde gången så var de riktigt jäkla bra! 🙂

Självklart kan inte min mobilvideo här nedanför göra dem full musikalisk rättvisa, men den säger något om intensiteten och stämningen i alla fall. (Bilder har jag publicerat flera gånger tidigare, både här i bloggen och på Facebook, och det kanske kommer fler från den här kvällen så småningom när jag får tid att redigera lite…)

Ordos uppföljarplatta är färdiginspelad och skulle ha kommit ut nu under våren, men den har blivit något försenad. Jag ser absolut fram emot att få höra den, jättemycket, men inte lika mycket som jag redan ser fram emot nästa chans att se Ordos live!

P.S. En film från en annan vinkel finns här.

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Vokonis – allas nya favoritband

Vokonis från Borås har varit en av de största internetflugorna i mitt flöde under de senaste veckorna. Plötsligt ”gillar” alla Vokonis, trots att jag inte har hört talas om dem tidigare. Mitt flöde i sociala media är visserligen hyggligt specialiserat och inriktat på en ganska smal genre så vi snackar inte om ett ”Justin Bieber-genombrott” här, men ändå…

Så hur ligger det till då, ska man tro hypen den här gången? Ja, det tycker jag absolut. Mitt flöde kanske inte representerar massorna, men däremot den goda smaken! 😉 Vokonis debutalbum ”Olde One Ascending” släpptes officiellt i dag, och även om det inte handlar om ett banbrytande verk (det är väl ändå inte det vi vill ha?!) så är det en jäkligt bra platta inom genren fuzzig metall. Vokonis har fått till både det fuzziga gitarrljudet som jag älskar och sett till att varje instrument har sin givna plats i ljudbilden. Dessutom är inte sången dränkt, något som lätt händer i den här genren.

Även jag trycker på gilla-knappen!

Länkar: SpotifyBandcamp (Vinyl/CD/Digitalt), Ozium Records (Vinyl/CD), Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Snabba tips: Descarado, Salem’s Pot, Rotting Christ och Mothership

Descarado från Göteborg följer upp sin fläskiga stoner-EP från 2013 med singeln ”Pigroad”, och jag vill ha mer, nu!
(Spotify, Facebook)

De härligt skumma och psychedeliskt svängiga Salem’s Pot släpper plattan ”Pronounce This!” den 22:a juli och ”Just For Kicks” är det första smakprovet. Det vattnas i munnen! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)

Jag har läst åsikten att grekerna i Rotting Christ har gått för långt i sina hyllningar till den fallna ängeln, men när hyllningarna är så här kraftfulla kokar i alla fall mitt blod! (Spotify, Facebook)

Sist men inte minst, Texas-bandet Mothership har släppt plattan ”Live Over Freak Valley”, och den bjuder på ett par gyllene stunder.
(Spotify, iTunesFacebook, hemsida)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , ,

Valley Of The Sun – recension av ”Volume Rock”

Valley Of The Sun - Volume RockAmerikanerna i Valley Of The Sun släpper sitt nya album ”Volume Rock” på svenska Fuzzorama Records i morgon, den 29:e april. Årstiden är egentligen synnerligen väl vald, men som alla vet har den svenska våren tagit ett uppehåll de senaste dagarna!

Tidigare när jag har jämfört stallkamraterna Truckfighters, We hunt Buffalo och Witchrider, har jag skrivit:
uppenbarligen kan man lita på att Fuzzoramas släpp håller hög kvalitet. Gemensamt för de här tre banden är att de bjuder på sjuhelsikes melodier som är så pass välpolerade att de borde kunna jobba sig till en hel del radiotid, samtidigt som de har tillräckligt mycket själ och tryck i sig för att jag ska tycka om dem.” (länk)
Det uttalandet inkluderar numera även Valley Of The Sun.

Jag har haft ”Volume Rock” i telefonen den senaste månaden och under soliga dagar är det den som har pockat på uppmärksamheten. Det här är något annat än den långsamma, tunga och ”skitiga” stoner/doom som jag lyssnar mest på till vardags, den musik som passar bäst i små mörka konsertlokaler. Valley Of The Sun framför arenarock med ökensand i kläderna, melodiös rock som frammanar bilder av publikhav, solsken och öl i plastglas! Eller långa bilfärder genom glest befolkade landskap.
Och jag älskar det. Äntligen är det (teoretiskt sett) vår! 🙂

GitarrGitarrGitarrGitarr

P.S. I likhet med mycket annan melodiös rock med sommarkänsla finns det en risk att plattan har en ganska kort peak för att sedan ligga i träda, men det återstår att se!

Länkar: Spotify, iTunesBandcamp, Facebook

Valley of the Sun

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Ordos och Hällas på Klubb Undergången

Bättre sent än aldrig heter det ju, så här kommer några bilder från Klubb Undergången den 5:e mars. Efter Ordos och Hällas hann jag faktiskt till Copperfields för att se Snailking också, men de bilderna dröjer ytterligare ett tag.

Jag har sett Ordos två gånger tidigare, på KGB under Stockholm Summer Fuzz 2014 och på Copperfields i maj 2015, men det är alldeles för sällan känner jag! ( långt är det ju faktiskt inte mellan Stockholm och Uppsala.) Ordos spelar ”aggressiv stoner med mörker som främsta inspirationskälla”; ”spår av Danzig” har jag skrivit tidigare och det finns ingen anledning att ändra på den beskrivningen. Den grymma debuten kan du lyssna på här nedanför och om jag förstått saken rätt är en uppföljare färdiginspelad men dröjer ytterligare ett tag. Vi fick höra ett par av de nya spåren på Klubb Undergången, och de höjde förväntningarna ytterligare ett snäpp! Länkar till Ordos: Spotify, Bandcamp, Facebook

Ordos - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (blogg)

Ordos - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (2)

Ordos på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

Hällas upptäckte jag under Gaphals femårskalas i april förra året, och sedan dess har jag velat se dem igen (länk). De spelar melodiös hårdrock med sådan swag att det är rent beroendeframkallande! Sedan jag skrev om dem sist har de släppt sitt fyraspårs debutalbum, men av någon anledning finns inte ”Through The System” med och därför bjuder jag på den här:
(Du hittar den även på Bandcamp) Länkar till Hällas: Spotify, iTunesBandcampFacebook

Hällas - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (blogg)

Hällas på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

.

.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Greenleaf – recension av ”Rise Above the Meadow”

Greenleaf - Rise Above the MeadowSom jag har skrivit tidigare (länk) är Greenleaf från Borlänge från början ett sidoprojekt där man haft åtskilliga medlemsbyten under åren, med medlemmar från bl a Dozer och Truckfighters. Nu är det dock tydligt att vi kan betrakta dem som ett ”riktigt” band, och tur är väl det!

Rise Above the Meadow” inleds med låten ”A Million Fireflies”, en låt så tung och intensiv att det är stört omöjligt att inte headbanga och spela lufttrumma redan efter ett par sekunder! Jag lyssnar därför på den 5-6 gånger innan jag går vidare med albumet och reflekterar över att ”A Million Fireflies” inte är en ”enkel” riff-rökare. Innan låten är över har jag fått en sjysst melodi, ett exempel på mer komplex låtstruktur och ett kort men läckert solo. Jag blir faktiskt lite orolig… kommer jag att bli besviken på fortsättningen?
.

Näh, ingen anledning till oro, på ”Rise Above the Meadow” finns inte ett svagt spår. Det är riffigt och smått progressivt, men framförallt svängigt. I huvudsak är albumet något tuffare och mer ”rakt på” än den föregående plattan ”Trails and Passes” och som referens tänker jag främst på Graveyard och Wolfmother när jag lyssnar på plattan. Greenleaf har hitpotential och borde kunna få in ett par låtar i radiorotation, men har ändå behållit ruffigheten och det mer komplexa som gör att de inte drabbas av ödet att klassas som ”radiorock”! (Skriver jag som att jag hade koll på vad som spelades på radio, jag gav upp radio för länge sedan, men den balansen är väl ändå något som både Graveyard och Wolfmother har klarat av?)

SkäggSkäggSkäggSkägg Det blir fyra skägg till Greenleaf, lysande!

Länkar: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Space Elevators

För ungefär 3 år sedan spelade Martin Blom (sång), Carl Oredson (bas, Snowy Dunes mm) och Stefan Jakobsson (trummor, Snowy Dunes) in en EP under namnet Space Elevators. Den trycktes i en limiterad vinylupplaga och ända tills häromdagen var det en begränsad skara vinylköpare som hade förmånen av att kunna lyssna på den, men nu finns den äntligen tillgänglig även för oss andra! Den består av två låtar på svenska och två på engelska, samtliga med ett skönt sjuttiotalsdoftande gung.

För ett år sedan spelade Space Elevators in ytterligare en EP som kommer att göras tillgänglig under våren, men sedan fortsätter man under namnet Rymdhissarna med delvis ny besättning; Stefan Jakobsson har lämnat över trumpallen till Anders Unoson och Gidon Tannenbaum från Mother Kasabian har tillkommit. På Facebook finns en fin text om hur processen har sett ut, och det ska bli spännande att få höra något av den nya sättningen!

Men, en sak i taget, nu njuter vi av Space Elevators första EP, och sedan deras andra!

Länkar till Space Elevators: Spotify, Facebook Rymdhissarna: Facebook

Space Elevators

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Skraeckoedlan och Snowy Dunes – Live @Undergången

Bloggkändisarna Skraeckoedlan och Snowy Dunes har precis gett sig av på sin längsta turné hittills, och dessutom tillsammans! Turnén sparkades igång i fredags på Klubb Undergången i Stockholm och när den avslutas den 27 februari i Köpenhamn har man giggat sig igenom Tyskland, Belgien, England och Nederländerna (detaljer). Grymt imponerande och jag önskar att jag hade kunnat följa med! 🙂

Turnéstarten var i alla fall oerhört lyckad och jag tror att Klubb Undergången satte besöksrekord samtidigt som vi i publiken satte röjrekord! Båda banden levererar stadigt live, men extra kul var att få höra så mycket nytt från Snowy Dunes och att Skraeckoedlan hade med sig Matilda Mård på sång på El Monstro (video). (Ytterligare ett par bilder finns på Facebook.)

Snowy Dunes - 5 feb 2016

Skraeckoedlan fick dessutom besök av Gidon från Mother Kasabian på scenen.
Klicka på första bilden för att se större bilder som ett bildspel.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

The Exploding Eyes Orchestra – ”1”

The Exploding Eyes Orchestra består av fem av de sju medlemmarna i Jess and the Ancient Ones. Syftet med sidoprojektet är förstås att använda material som inte riktigt passar in i huvudbandets repertoar och gitarristen och låtskrivaren Thomas Corpse berättar att materialet som spelades in under vintern 2013-14 blev så omfattande att det kommer ytterligare en skiva under våren 2016. Den första plattan döpte man helt enkelt till ”1”, och gissa vad den andra kommer att heta!? 🙂

Jag tycker inte att det går att höra att The Exploding Eyes Orchestra ”bara” är ett sidoprojekt för överblivet material, för det låter väldigt genomtänkt och komplett, inte alltför långt utanför huvudbandets ramar. Höjdpunkterna är de två fuzziga rockrökarna ”The Smoke” och ”Two-Zero 13”, den souliga balladen ”Crazy Heart” som bjuder på skönt blås och ”My Father the Wolf” som svänger på ett sätt som gör att jag får lust att dansa som John Travolta med Uma Thurman i Pulp Fiction.

Länkar: Spotify, Bandcamp, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Dagens tips: Weedruid – ”Into The Acid Swamp”

Om du, liksom jag, har utvecklat ett beroende av instrumentell Stoner/Doom med spridda ljudklipp från diverse underground-filmer så är Weedruid från Berlin definitivt värda att kolla upp. Jag tycker att det här är perfekt musik för långa resor med kollektivtrafiken. Jag kan gå helt in i musiken och stänga ute den påträngande miljön!

Into The Acid Swamp” är Weedruids debutalbum och finns för nedladdning på Bandcamp för en spottstyver.

Länkar: Bandcamp, Facebook

Weedruid

Länkar till andra bloggar om, , ,

Snowy Dunes – Atlantis, part 1

This is Atlantis, part I. A prelude to Atlantis, our second full length album. It was improvised and recorded live in one take to emphasize the feeling of traveling through the unknown.

Snowy Dunes är definitivt inte ett nytt namn för dig som läser den här bloggen någorlunda regelbundet, men låten ”Atlantis, part 1” är någonting nytt! Som bandet själva uttrycker sig i citatet här ovanför, ”en resa genom det okända”, och vilken resa sedan!
Här går man all-in med den bluesiga flummigheten och live-känslan. Så jäkla bra!

Länkar till Snowy Dunes: Spotify, Bandcamp, Facebook, (mina tidigare inlägg finns här)

Snowy Dunes

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Sons of Huns – While Sleeping, Stay Awake

Sons of Huns – While Sleeping, Stay AwakeSons of Huns från Portland, Oregon, har nyligen släppt sitt andra album på RidingEasy Records. ”While Sleeping, Stay Awake” består av nio låtar på sammanlagt 37 minuter, och det är precis lagom. Mer orkar inte min luftgitarr-arm och fingrarna är domnade, för här går det undan mellan varven!
….Sons of Huns spelar Stoner/Doom med spår av såväl ZZ top, Iron Maiden och Black Sabbath (så klart!) som modernare band. Det är stor variation på plattan, jämför t ex det intensiva i den inledande ”Osiris Slain” med svänget i ”Philosopher’s Stone” (där för övrigt Dale Crover från Melvins gör ett gästframträdande på trummor). De doomiga och grooviga låtarna är bra, men jag måste säga att det är de intensivare låtarna som jag fäster mig mest vid. De har mest av en egen identitet. Även låten ”An Evil Unseen” är värd lite extra uppmärksamhet eftersom den har legenden Scott “Wino” Weinrich på sång.

Länkar till Sons of Huns: Spotify, BandcampiTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om, , ,

Dagens tips: Craneium – Explore The Void

Craneium är ett finlandssvenskt band, baserat i Turku/Åbo, som precis har släppt sitt debutalbum ”Explore The Void” på egen hand via Bandcamp och Spotify. Bandet jobbar sig i stort sett igenom fuzzens olika stilar under 50 minuter; från riffbaserad rock till doom, via stoner- och space rock, och de försöker sig dessutom på några udda knep lite då och då. Att variera sig kan vara bra, men personligen tycker jag nog att de gör sitt bästa jobb med låtarna som utgår från rymdrock och doom. Favoritlåtarna heter ”Tzar Bomba”, ”Harvest” och ”Ceasing To Exist”, men det finns fler gobitar.
….Jag hoppas verkligen att något bolag snappar upp Craneium så att de kan få hjälp med att fokusera på sina starkaste sidor till nästa giv. Bandet har tre olika sångare och ytterligare konstruktiv kritik är att oftare använda dem tillsammans än var för sig för att uppnå ett fylligare sångljud.

Craneium har spelat live i Stockholm ett par gånger, men jag har tyvärr missat dem. Jag antar att alla dessa riff skulle sitta ännu finare live med ett par öl innanför band-tischan (jag har ingen väst 🙂 ) och jag gissar på att ”Demon Of The Sands” är en live-favorit med sitt sköna gung. Så, ta nu och utforska tomheten, och berätta gärna vad du tycker!

Länkar till Craneium: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om, , , ,

28:e november, årets tyngsta krock!

Stockholm är suveränt för mig som gillar att se live-konserter i små lokaler, men ibland är det trevligt att ta en minisemester någonstans i närheten när ett favoritband spelar. Hittills har jag varit i Linköping ett par gånger och i Västerås, men Norrköping, Örebro, Uppsala och Jönköping finns med på bevakningslistan.
….Nu på lördag har det kört ihop sig rejält, för jag skulle hemskt gärna åka till Linköping och se Yuri Gagarin och Kungens Män, för att inte tala om hur roligt det hade varit att se Skraeckoedlan och Mother Kasabian i Norrköping… Men hur skulle det gå till när Monolord och Bad Acid spelar på Undergången!? Det här är ju inte som när speltiderna krockar på någon festival, jag kan ju knappast se första delen av ett gig för att sedan lubba till nästa och se avslutningen…

Så, jag är ledsen kosmonauter, kungar, skräcködlor och predikanter, men jag måste prioritera Monolord! Jag har inte sett dem tidigare och i Undergångens regi kommer det att bli brutalt tungt! (Möjligtvis hinner jag med Protector på Copperfields också…)

Bildlänkar till eventen på Facebook:

Monolord på UndergångenSkraeckoedlan och Mother Kasabian på Valvet

Yuri Gagarin och Kungens Män på The CryptProtector på Copperfields

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , ,

Dagens tips: Barbarian Fist – The Whorelord Cometh

En del av pressreleasen säger:

”Consisting of equal parts downtuned fuzz guitar, used up riffs, and sexual innuendo, this power trio strive to make music that will make you less inclined to take a bath, more likely to ingest large amounts of beer, as well as instantly grow a magnificent beard (regardless of gender).”

Plattan inleds med en sampling från Conan (barbaren):

”What is best in life? To Crush your enemies, see them driven before you and to hear the lamentation of their women. That is good.”

De fyra låtarna på albumet heter:

The Whorelord Cometh”, ”No Brakes On The Rape Train, Wargasm” och ”Bear Destroyer”.

Ja, de här grabbarna från Oslo har (förhoppningsvis) glimten i ögonen, men musiken är seriöst bra!

Länkar till Barbarian Fist: Spotify, Bandcamp, Facebook

Sweet Leaf – a Stoner rock salute to Black Sabbath

Vad krävs för att en cover på ett band som Black Sabbath ska kännas relevant? Jo, att bandet i fråga gör låten ”till sin”, och för det krävs antingen en rejäl omarbetning av låten eller att bandet i fråga har ett så distinkt sound att den trots bara smärre förändringar ändå odiskutabelt låter som en ”(insert bandname here)”-låt. Och så ska det ju låta bra förstås!

Jag har generellt sett svårt för covers och tycker alltså för det mesta att tribut-plattor är skittråkiga och inte värda tiden det tar att lyssna igenom dem. Även om låtarna inte är direkt dåliga (vilket de ofta är), så är majoriteten helt enkelt överflödiga.

På den här plattan finns exempel på både onödiga och dåliga covers på allas vårt favoritband, och mest besviken blir jag nog på Bloody Hammers. Anders Manga har en sångröst som är omöjlig att missta sig på och de skulle kunna lyckas med uppdraget, men ärligt talat, vem vill lyssna på deras version av ”Changes” när de inte omarbetat den mer? Här hade de en möjlighet att göra en mellantempolåt med feta riff av en fin ballad, men de sumpade chansen.

Att jag överhuvudtaget skriver om plattan beror på att jag tycker att några band faktiskt har lyckats med att både göra låtarna till sina och få dem att låta bra. Mos Generator och Solace har gjort ett bra jobb i vissa stycken, Mos Generator med det instrumentella och Solace i de lugna partierna, och så har vi fyra band som lyckas fullt ut: Wo Fat, Death Hawks, Ulver och Weedpecker.

Kanske fastnar du för några andra låtar, men om du har dåligt med tid av någon anledning så rekommenderar jag dig att i alla fall lyssna ett par varv på de här sex låtarna. Ha en riktigt trevlig helg!

Länkar till albumet: Spotify, iTunes, YouTube

Black Sabbath

Dagens tips: BelzebonG – Greenferno

Är du en av dem som tagit till dig några av mina råaste tips och gillar att få skallen rensad av till exempel Electric WizardBongzilla och Dopethrone? Bra! Då rekommenderar jag dig starkt att fortsätta med BelzebonG och deras nya släpp Greenferno. Polackernas instrumentella Stoner är så rå och ofta fylld av parallella ljudslingor att det tar ett par varv att komma in i musiken, men det är det definitivt värt! (Även deras tidigare material är förstås av världsklass!)

Länkar till BelzebonG: Spotify, iTunes, Google Play, BandcampFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Mushroom Caravan Overdrive och Snowy Dunes på Copperfields

Förra helgen var det som sagt lite stressigt. När jag hade sett den största delen av giget med MaidaVale (länk) hoppade jag i en taxi och åkte till Copperfields för att se Mushroom Caravan Overdrive och Snowy Dunes. Jag har sett båda banden flera gånger tidigare, och att jag flänger kors och tvärs över stan för ytterligare spelningar är väl ett betyg så gott som något!

Mycket annat behöver inte sägas egentligen tycker jag… Mushroom Caravan Overdrive kör sin  Straight in your face-fuzz som jag har kallat den tidigare (länk) och trots att de aldrig har haft samma uppsättning på scenen när jag sett dem så levererar de stabilt!
(Tack, den kosmiska predikanten Gidon Kasabian, för att du envisades! 🙂 )

Fler bilder finns på Facebook

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields - 24 okt 2015

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields – 24 okt 2015

Snowy Dunes är ju flitigt omskrivna här i bloggen (tidigare) och det finns en god anledning till det! Även de levererar om och om igen på scenen, och deras debutalbum växer med tiden. En dryg 50-lapp på Bandcamp förser dig omedelbart med ungefär lika många minuter god Heavy Blues och ökar chansen till att det kommer mer!

Fler bilder finns på Facebook

Snowy Dunes på Copperfields - 24 okt 2015

Snowy Dunes på Copperfields – 24 okt 2015

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,