Mantar – Live!

I våras skulle jag ha sett Mantar tillsammans med Grave, men den konserten blev inställd. I början av november fick jag chansen igen när de spelade tillsammans med Kadavar på Debaser, och lyckligtvis tog jag den. Ett grymt gig! Mörkt, tungt och brutalt, precis som jag vill ha det!

Länkar: Spotify, Facebook, mina tidigare inlägg om Mantar

(Klicka för större bilder)


 

V, ”Pathogenesis” – omedelbar kärlek!

V är ett band från Dalarna som släppte sitt debutalbum i dagarna, även om medlemmarna knappast är några nybörjare! Ibland tar det ett tag för musik att fästa, och andra gånger går det fort. Det här var en omedelbar och total blixtförälskelse! Plattan påminner mig om två av mina favoritplattor, ”Dance of December Souls” med Katatonia (länk) och ”Life Crisis” med We Live In Trenches (länk). Jag kan knappt tro att det är sant att jag dessutom ska få se dem live nästa lördag, tillsammans med Firebreather och Kvalm, på en tillställning som kallas ”Full Moon/Doom Party” på Copperfields i Stockholm! (länk till eventet på FB)

Du kan lyssna på hela ”Pathogenesis” på Spotify och följa bandet på Facebook för aktuell info.

Gloson live

I början av mars såg jag Gloson live för andra gången, och liksom den första gången var de jäkligt grymma! Tungt och tight, brutalt, stämningsfullt och melodiöst… De har verkligen en styrka i att tre av dem hjälper till med sången. Liksom den första gången jag såg dem var det svårfotat, men de har precis släppt en live-video som du kan se här nedanför, och det är ju ännu bättre! 🙂

P.S. Jag såg dem i Stockholm, men videon är från Halmstad veckan innan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

The Sign Fest 2017: Another Lövely Night

För tre år sedan anordnade skivbolaget Gaphals en tvådagars inomhusfestival i hemstaden Linköping för att fira sitt femårsjubileum. Det var ett lyckat koncept och därför körde man igen året därpå, men då hette festivalen i stället ”The Sign Festival”, och i år alltså ”The Sign Fest 2017: Another Lövely Night”. Namnbytena beror förstås på att Gaphals har knoppat av verksamheten och startat underbolagen The Sign Records och Lövely, men upplägget är detsamma: två kvällar med ca 10 av ”de egna” banden per kväll på två scener. Grymt, tycker jag, och jag har varit med alla tre år. Här är länkar till mina inlägg från tidigare år: Gaphals 5 år fredag och lördag, The Sign Festival fredag och lördag.

Det som är kul med festivaler är förstås att man ser band man annars hade missat och på det sättet breddar sin musik-konsumtion. Följande band är nya för mig, men imponerade så stort att jag kommer att lyssna mer på dem och gärna ser dem live igen:

True Moon, som med sin stämningsfulla och pulserande Dark wave/Post punk omedelbart fångade mitt intresse. Debutskivan släpptes vid årsskiftet och är fylld av mörk, men ändå upplyftande, musik att sjunka in i… och kanske t o m ta ett par danssteg till!

Album - True Moon

Second Sun spelar någon typ av proggig hårdrock med retrokänsla och väldigt personliga texter… Ett album från 2015 finns ute och de är på gång med flera nya singlar. Bör upplevas live, de lyfte sin musik till nya höjder med flinka fingrar och sprudlande spelglädje!

Tomma intet är ett nytt band med bara en singel ute ännu. En singel till är redo och debutalbumet kommer i höst. Tomma intet spelar gitarrbaserad pop med smak av både 60-talet (stämsången) och 90-talet (de tre gitarrerna med sammanlagt 24 strängar). Överaskande bra! Själv hade jag inte tänkt att det var något för mig med den beskrivningen, men ge dem en chans, särskilt om du får möjligheten att se dem live!

Album - Tomma intet

Svartanatt spelar enligt egen utsaga ”tidlös och klassisk 60- och 70-talsrock”  (törs man säga Graveyard-rock?) och jag vet faktiskt inte varför jag inte lyssnat på dem tidigare. Deras debutalbum från i höstas har fått en hel del uppmärksamhet och det tycker jag är välförtjänt!

Album - Svartanatt

Av banden jag redan lyssnar på sedan tidigare brännde Siberian och Nekrokraft av varsin stenhård spelning i Death- och Black metal genren.

Siberian liten

Nekrokraft bandbild

Gamla pengar och Knifven stod för årets punk.

Gamla pengar logga

knifven bandbild

MaidaVale är favoriter som aldrig gör mig besviken, tvärt om växer de för varje gång jag ser dem. Helt outstanding!

Album - MaidaVale

Här är en länk till hela helgens line-up om du är nyfiken på vad jag valde bort eller inte gillade. 🙂

Det var svårfotat, men här är några bilder i alla fall, klicka för bildspel:

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , , ,

Snabba tips: Descarado, Salem’s Pot, Rotting Christ och Mothership

Descarado från Göteborg följer upp sin fläskiga stoner-EP från 2013 med singeln ”Pigroad”, och jag vill ha mer, nu!
(Spotify, Facebook)

De härligt skumma och psychedeliskt svängiga Salem’s Pot släpper plattan ”Pronounce This!” den 22:a juli och ”Just For Kicks” är det första smakprovet. Det vattnas i munnen! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)

Jag har läst åsikten att grekerna i Rotting Christ har gått för långt i sina hyllningar till den fallna ängeln, men när hyllningarna är så här kraftfulla kokar i alla fall mitt blod! (Spotify, Facebook)

Sist men inte minst, Texas-bandet Mothership har släppt plattan ”Live Over Freak Valley”, och den bjuder på ett par gyllene stunder.
(Spotify, iTunesFacebook, hemsida)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , ,

Bombs of Hades – recension av ”Death Mask Replica”

Bombs of Hades - Death Mask ReplicaNär jag recenserade Bombs of Hades förra album ”Atomic Temples” skrev jag att de första fyra låtarna utgjordes av skitig och svängig Old-school Death´N´Roll av högsta klass som satt som en smäck, men att intresset minskade efter den femte låten där man dragit ner tempot rejält (länk).

Även ”Death Mask Replica” inleds med fyra låtar av furiös Death´N´Roll som alla är helt fantastiska, och som femte låt ligger ”Burning Angel (Uhuru)” där tempot dras ner… och nu blir du förstås oerhört nyfiken på om jag tappar intresset därefter den här gången också! 🙂

Men svaret är nej, det gör jag absolut inte!
Den här gången greppar Bombs of Hades tag i kragen och håller fast från början till slut.

GitarrGitarrGitarrGitarr
Atomic Temples” fick en trea i betyg, men det här är en solklar fyra! Bombs of Hades har inte uppfunnit hjulet, men de har levererat en jäkligt bra platta och Death Metal säsongen 2015/16 fortsätter därmed att leverera! Vi har tidigare fått suveräna plattor av framför allt Grave, Lik och Firespawn, och på fredag släpper dessutom Entombed A.D. sin ”Dead Dawn”!

Länkar till Bombs Of HadesSpotify, iTunes, Google PlayFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Firespawn – Recension av ”Shadow Realms”

Jag har tidigare varit pepp på dödsmetallsäsongen 15/16. Grave och Lik har släppt utmärkta album (länk) och när nu Firespawn äntligen har fått ut sitt album ”Shadow Realms” blir det bara bättre och bättre!

Firespawn består av L-G Petrov och Victor Brandt från Entombed A.D., Fredrik Folkare och Alex Impaler från Necrophobic och Matte Modin från Rised Fist, Defleshed, Dark Funeral mm, och egentligen räcker det väl med den presentationen för att du ska förstå ungefär hur det låter? Riktigt jäkla grym och svängig dödsmetall!

L-G är en kung som inte verkar ha någon som helst tanke på att abdikera från tronen!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar till Firespawn: Spotify, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Gateway – recension av ”Gateway”

Belgaren Robin Van Oyen har länge gett oss musiktips i olika bloggar, men han skapar också egen musik inom enmansprojektet Gateway. När han hade släppt en trespårs demo-EP förra året så skrev jag att ”Gateways ”Death Metal Doom” är tung som bly och härligt skrämmande” (länk), och på sitt debutalbum fortsätter han på samma sätt. Robin Van Oyen klassificerar själv Gateways musik som ”Medieval Deathdoom”, och det är nästan obeskrivligt tungt och mörkt. Det är också primitivt industriellt, om inte det är en motsägelse… När jag lyssnar på Gateway får jag bilder i huvudet av Mordors armé som långsamt och obevekligt rör sig fram över ett kalt landskap, med primitiva krigsmaskiner i släptåg.

Häromdagen kom Hanna hem när jag lyssnade på Gateway och hon stannade vid dörren ett kort ögonblick, tyst lyssnande, och utbrast sedan upprört: ”Är du helt galen? Stäng av! Omedelbart!” 🙂 Ibland synkar vår musiksmak inte alls, för jag tycker att Gateway är lysande!
DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Gravar och Lik – dödsmetall i höstmörkret

Från Sveriges mörkaste vrår har precis två plattor som redan vid de första genomlyssningarna får mig att känna att hösten 2015 kommer att gå i dödsmetallens tecken släppts. Jag talar förstås om att Grave har släppt sitt elfte album ”Out Of Respect For The Dead” och LIK sitt debutalbum ”Mass Funeral Evocation”.
….Det här är Death Metal på sådan hög nivå att det är omöjligt att inte vifta med armarna och sjunga med i de makabra texterna: ”Murder. Death. Hate. Kill”! Och som inte det här vore nog så släpper Firespawn sitt album ”Shadow Realms” i november!
Äntligen är det höst!

Länkar till LIK: Spotify, iTunesFacebook (recension och intervju: Spader Ess)

LIK

Länkar till Grave: Spotify, iTunesFacebook

Grave

Länkar till FirespawnFacebook

Firespawn

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Cześć Polska!

Nu åker jag till Polen i några dagar med mina gamla barndomsvänner. Vi är nio stycken som faktiskt hållit ihop ända sedan dagis och vi har alltså en hel del gemensamt. Musiksmaken går däremot ganska vitt isär, så jag tror inte att det blir någon konsert med Behemoth eller liknande, men vi passar på att avnjuta dem innan planet går! Bring it Krakow! 🙂

Firespawn – Lucifer Has Spoken

Det första verket av Firespawn, bandet med medlemmar från bl a Entombed, Unleashed , Necrophobic och Defleshed (detaljer), är här och jag blir fruktansvärt peppad på albumet som släpps i november! L-G är en sån jäkla kung! Lucifer Has Spoken!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Johnny Mountain och Gloson på Undergången

Som jag förutspådde i början av veckan blev det en bra balans mellan yin och yang i fredags när klubb Undergången hade säsongspremiär; ljust och luftigt av Johnny Mountain och mörkt och tungt av Gloson. Jag hade höga förväntningar på Gloson, men de lyckades överträffa dem med råge. Helt klart ett av årets bästa gig!

Länkar till banden och musik finns i mitt tidigare inlägg och några fler bilder finns på Facebook.

Johnny Mountain på Klubb Undergången - 28 augusti 2015

Johnny Mountain på Klubb Undergången – 28 augusti 2015

Gloson på Klubb Undergången - 28 augusti 2015

Gloson på Klubb Undergången – 28 augusti 2015

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Vainaja – Kadotetut

Vainaja - KadotetutVainaja är ett tremannaband från Finland som släppte sitt album Kadotetut i maj. Det känns som ganska dålig timing eftersom den här typen av riktigt tung och mörk Death/Doom (i alla fall för mig) gör sig bäst under de här mörka månaderna. Vainaja framför sina stycken på modersmålet vilket gör att jag får lita på deras egna ord när de säger att plattans tema är ”encrypted true events from the past”. Jag läser mig till att det på den finska landsbygden länge funnits historier som berättar om den onde predikanten Wilhelm som i början av 1800-talet startade en kult som både förvrängde den kristna läran och utförde ondsinta dåd (som att begrava människor levande). Vad som verkligen hände har tidigare varit okänt, men nu hävdar man från Vainajas håll att man funnit en bok skriven av Wilhelm och att det är den som är grunden till albumet Kadotetut…

Visst är det tråkigt att inte kunna ta del av handlingen på albumet, men jag tycker också att den mörka och för mig mystiska finskan tillför en extra dimension av ondska. Och videon till Viimeinen Tuomio är… stämningsfull…

Länkar till Vainaja: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

The Crown – recension av ”Death Is Not Dead”

The Crown - Death Is Not DeadDet är svårt att bedöma album som ges ut av gamla hjältar. Antingen dömer man för hårt för att man jämför det nya med favoriter som haft flera år på sig att sätta sig i ryggmärgen och omges av ett skimmer av nostalgi, eller så är man överdrivet positiv just för att det handlar om gamla hjältar.

När jag först lyssnade på The Crowns nya album Death Is Not Dead tänkte jag ”fy f*n vad bra! Den här plattan knäcker!”, samtidigt som jag insåg att det antagligen till stor del berodde på själva faktumet att jag lyssnade på nya låtar med The Crowns omisskännliga sound.
….Man kan förstås aldrig lägga ovanstående bedömningsproblematik åt sidan, men jag inbillar mig i alla fall att jag nu efter några dagar med plattan på repeat kan ge ett mer rättvisande omdöme.
Och det omdömet är fortfarande att Death Is Not Dead knäcker!

Gillar du The Crown, eller Death´N´Roll generellt, sedan tidigare så tror jag att du kommer att älska albumet! För det här är ett album att älska. The Crown har spottat ur sig ett par riktiga hits genom åren, men Death Is Not Dead är en platta som bygger en helhet över tid. Från det stämningshöjande introt Reign som skarvlöst övergår i thrashriff och avgrundsvrål i inledningen av Headhunter till den avslutande mastodonten Godeater balanserar The Crown hela tiden rå brutalitet med melodiösa partier.
(Men jag menar då melodiöst inom genren, det är inga arenarockrefränger jag snackar om!)

Har jag någon favorit på plattan? Både ”ja” och ”nej”. The Crown har lyckats göra hela plattan intressant. Death Metal kanske inte har ett direkt progressivt rykte, men här händer det olika grejer i stort sett hela tiden. Om du varierar ditt fokus mellan sång, riff, trummor och gitarrslingor när du lyssnar på Death Is Not Dead de första gångerna så tror jag att du liksom jag kommer att finna olika lager i musiken. Det är snarare olika partier av dessa lager som är mina favoriter på plattan än enskilda låtar. Trummorna i slutet av Iblis Bane, upprepandet av ”Road kill” 2.20 in i Speed Kills… Nej, du ska nog hitta dina egna favoriter, men Meduseld måste nämnas som en favorit för att den med sin folkmusikton är så annorlunda, men ändå så fantastiskt rätt!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Det blir fyra nävar till The Crown för Death Is Not Dead, och då tror jag snarare att jag håller tillbaka en näve i ett försök att kompensera för nostalgitrippen än att jag lagt på en extra!

Länkar till The Crown: Spotify, iTunes, Google Play, WiMPFacebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Årslistan 2014 – Årets konsert: Extrem Metal

Årets konsert

CandlemassLiksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den tredje delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal” och ”Rock/Pop”. Snart kommer utmärkelser inom kategorierna ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Extrem Metal”

De nominerade är Age Of Woe på Püssy A Go Go @The Liffey, Behemoth på Tyrol, Entombed A.D. och Facebreaker på Kägelbanan. Facebreaker överaskade mig stort både live och på platta, men Behemoth har varit ute på rena rama segertåget efter släppet av den suveräna plattan The Satanist och de vinner även den här utmärkelsen. Med skådespel, eld, rök och ljus lyckades de tillföra sin redan trollbindande musik en extra dimension. Behemoth är verkligen en tungviktare!

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Facebreaker – recension av ”Dedicated to the Flesh”

Jag såg Facebreaker live på Kägelbanan i början av november och köpte deras senaste album Dedicated to the Flesh (2013) på plats, och vilket fantastiskt spontanköp det var! Jag skulle vilja säga att Dedicated to the Flesh består av ”thrashförstärkt melodisk zombie dödsmetall”… Riffen är vassa som rakblad, sången precis ”on the spot” för den här genren och jag hävdar faktiskt att plattan bjuder på rena rama hitparaden! Jag blev själv lite förvånad när jag tyckte att Facebreaker var så jäkla bra när jag såg dem live trots att jag aldrig lyssnat på dem tidigare, men nu förstår jag. Facebreaker är helt enkelt lätta att gilla om man överhuvudtaget står ut med den här typen av musik!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshornFyra vilt viftande horn till Facebreaker!

Av någon anledning finns inte plattan på Spotify. Du får helt enkelt testa med YouTube här nedanför och om du inte tycker att jag är helt ute och cyklar gå vidare via länkarna!

Länkar: FacebookMetal RecycleriTunes, Google Play

Facebreaker på Kägelbanan - 7 nov 2014

Facebreaker på Kägelbanan – 7 nov 2014

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Bloodbath – recension av ”Grand Morbid Funeral”

Bloodbath - Grand Morbid FuneralI Bloodbaths tredje inkarnation har Nick Holmes från Paradise Lost tagit över micken, och nej, det låter inte precis som tidigare, men det kan ju aldrig ha varit meningen heller?!

Nick Holmes growlar som om han aldrig gjort annat, i det där skönt mörka läget som aldrig går över i ett kväkande. Han har definitivt satt sitt signum på plattan, eller om det är så att bandet valde honom på grund av att de redan hade den här mörkare avgrundstämningen planerad. I Sweden Rock Magazine säger han: ”Grand Morbid Funeral är en riktigt smutsig skiva som behöver en härsken röst för att leverera texterna. Målet har inte varit att låta som en kraftfull och förbannad hårdrockare, utan som ett ruttet lik som hatar allt levande.”
Det har han lyckats med!

Inom dödsmetallens något snäva gränser är Grand Morbid Funeral väl balanserad. Den är välproducerad, men behåller definitivt ett skitigt och rått old-school sound. Den är aggressiv, men har tydliga melodier. Trots att det bankas på frenetiskt så finns det tillräckligt med luft kvar för att man ska kunna urskilja riff, rytmer och faktiskt vad Nick Holmes sjunger (ingen självklarhet i den här genren!). Inom den extremare metallen finns det en risk att albumen blir lite väl… kompakta och jämntjocka för min smak, men på Grand Morbid Funeral finns dynamik. En solkar fyra i betyg, lysande mörkerdyrkan!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn……………Länkar till Bloodbath: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, O. Merch

Bloodbath

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Entombed A.D. – live på Kägelbanan

Fredagskvällen påbörjades av The Graviators och Facebreaker och till slut var det så dags för Entombed A.D. att göra en Death N’ Roll-strike på Kägelbanan. Förväntningarna i lokalen var höga och trots en något tveksam inledning så tror jag att de flesta var mer än nöjda i slutet av kvällen, för vem sjutton kan ha tråkigt med L-G på scenen!? Han pustar, frustar, vrålar, svettas, spottar och framförallt eldar på publiken medan han leder bandet genom både gamla och nya klassiker. Vi har ”en man av folket” framför oss. L-G kunde ha varit en snubbe med ovanligt kraftfull stämma från publiken som hoppat upp på scenen. Han säger ”tjenamors!”, skrattar, grimaserar, skålar och möter folk som verkligen tar sig upp över scenkanten med en kram. Familjärt showmanship uppbackat av ett grymt band med en riktig låtskatt i bagaget, en höjdaravslutning på kvällen! Entombed A.D. levererar precis vad jag förväntar mig av dem och jag lämnar lokalen lycklig och med en klar doft av rock n’ roll kvar i kläderna!

Entombed A.D. - Kägelbanan - 7 november 2014

Entombed A.D. – Kägelbanan – 7 november 2014

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Facebreaker – live på Kägelbanan

Efter The Graviators klev Facebreaker på scenen och stämningen blev genast mer intensiv och uppskattande, den tomma ytan på golvet fylldes till stora delar och headbangandet tog fart. Även jag som inte lyssnat på Facebreaker tidigare drogs med i stämningen och efter giget gick jag direkt till merchståndet och köpte deras senaste album Dedicated to the Flesh, och det om något måste ju räknas som ett gott omdöme!

Zombiedöds med tunga riff och suverän sång, jäkligt mäktigt live!
Det här vill jag se igen!

Facebreaker - Kägelbanan - 7 november 2014

Facebreaker – Kägelbanan – 7 november 2014

Länkar till Facebreaker: Spotify (bara en skiva fr 2008), Facebook, hemsida, Cyclone Empire (Shop)

Länkar till andra bloggar om: , ,

Gateway – Aeternae

Belgaren Robin Van Oyen har gett mig många musiktips i bloggen Stonerobixxx och fortsätter nu med flera andra spännande projekt under namnet Obey The Riff. Förutom att tipsa om fantastisk musik så har han nu också skapat egen inom enmansprojektet Gateway. En tre spårs demo EP finns på Bandcamp och det är ingenting man vill lyssna på under en mörk promenad över kyrkogården! (Eller är det det man vill… ?) Gateways ”Death Metal Doom” är tung som bly och härligt skrämmande! Är den värd 25 spänn? Det kan du hoppa upp och sätta dig på!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Bloodbath – första låten med Nick Holmes publicerad

BloodbathBloodbath, Stockholmsbandet som sporadiskt öser ur sig old-school dödsmetall som om tiden stannade i slutet av 80-talet, har frontats av storheter som Mikael Åkerfeldt och Peter Tägtgren. 2014 är det dags för Nick Holmes från Paradise Lost att ta över och albumet Grand Morbid Funeral släpps i mitten av november. Nick Holmes har väl inte direkt gjort sig känd för sitt grymma growlande de senaste åren, men smakprovet Unite In Pain borde sudda ut eventuellt tvivel!

Jösses! Den här hösten/vintern får vi släpp av Bloodbath, The Crown och Fireborn, och dessutom ska jag se Entombed A.D. på Kägelbanan! Välkommen mörka årstid!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

The Crown släpper nytt album: ”Death Is Not Dead”

The Crown - HeadhunterOm några månader firar The Crown, ett av mina favoritband inom dödsmetallen, 25-årsjubileum. I två år har de arbetat med sitt nya album Death Is Not Dead och den 12:e januari 2015 är det releasedags. Den 27:e oktober släpps den första singeln från albumet, Headhunter som du kan höra en snutt av på hemsidan.  På B-sidan kommer deras version av Napalm Deaths Unfit Earth att finnas.

Peppad är bara förnamnet!
Jag laddar med en klassiker, Face of Destruction/Deep Hit of Death.

Länkar till The Crown: Spotify, facebook, hemsida

The Crown

The Crown 2014: Johan Lindstrand, Magnus Olsfelt, Marko Tervonen och Robin Sörqvist

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Death Metal. Etiketter: , , . 1 Comment »

Amon Amarth – Deceiver of the Gods

Amon Amarth har släppt en video till låten Deceiver of the Gods, titelspåret på deras senaste platta. Videon bygger på klipp från den kommande filmen ”Northmen – A Viking Saga” där sångaren Johan Hegg har en roll. Är filmen bara hälften så bra som låten så är den fortfarande sevärd!

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Fireborn: ”Expect fast and extreme Death Metal”

Fireborn

Precis när jag har skrivit klart min recension av Back To The Front (Entombed A.D.) nås jag av nyheten att L-G´s andra band Fireborn nu är fulltaligt. Bandet består av L-G Petrov och Victor Brandt från Entombed, A. Impaler (Necrophobic, Naglfar), Fredrik Folkare (Necrophobic, Unleashed) och Matte Modin (Raised Fist, ex Dark Funeral).

This is a new band that will not conflict with our other bands. Neither will the music sound like them. Expect fast and extreme Death Metal

SoundCloud finns tre stycken demoversioner av låtar från det kommande albumet, och jag tycker att det låter grymt bra!

Länkar till Fireborn: SoundCloud, facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om, , , ,

Publicerat i Death Metal. Etiketter: , , . 1 Comment »

Entombed A.D. – recension av ”Back To The Front”

Entombed A.D. - Back To The Front

Entombed A.D. – Back To The Front

En ny platta med Entombed skapar onekligen förväntningar, även om det nu är med ett A.D. som tillägg. Ärligt talat är namnet och allt strul kring det ingen stor grej för mig. Det kanske är orättvist, men för min del är L-G Entombed och tvärt om. Det som skapar förväntningar hos mig är en ny platta med dödsmetall med L-G Petrov på sång.

Petrov besitter en av de där rösterna som är som klippt och skuren för den musik han håller på med. När jag tänker efter så tycks han också besitta en personlighet som är som klippt och skuren för den musik han håller på med… Det känns med andra ord äkta när han sjunger Death N’ Roll. Dessutom väcker hans röst år 2014 en nostalgi som faktiskt höjer musikens värde med hjälp av gamla meriter, om du förstår vad jag menar? Musiken blir bra bara av Petrovs ton.

Nu är det förstås inte bara det som är bra med plattan. Back To The Front innehåller en hel drös grymma låtar i den förväntade stilen och med det förväntade soundet.

Mitt omdöme av plattan har pendlat flera gånger sedan i somras när jag började lyssna, från lysande till ett svalt OK med hänvisning till att den vid strecklyssning kan upplevas lite jämntjock. I alla fall med min utrustning så mår dessutom Back To The Front bra av det luftigare ljudet i stereon där basen framträder bättre än i telefonlurarna.

DjävulshornDjävulshornDjävulshorn Pendeln stannar på en stark trea för Entombed A.D. och jag ser verkligen fram emot giget på Kägelbanan den 7:e november.

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , ,