Wolf – recension av Devil Seed

I lördags var jag på releasefest för Wolfs nya album Devil Seed och la vantarna på en signerad platta och en t-shirt. Sedan dess har plattan haft monopol på mina hörselgångar och i helgen är det dags att korka upp min flaska Wolf Absinthe och se vad det medför…

Mer om det så småningom, först en recension av plattan.

Alla låtar på Devil Seed är inte lika direkta hits som My Demon (som vi har förhandslyssnat på tidigare) men trots att vi i grunden har att göra med ganska okomplicerad och straight on melodiös Heavy Metal så har alla låtar någon egenskap som berättigar deras plats på plattan. Schyssta melodier, vassa riff, oklanderlig sång och en förstklassig produktion präglar hela plattan och som grädde på moset har vi till exempel det akustiska partiet i Skeleton Woman, det tunga riffet i Surgeons of Lobotomy och den ödesmättade tonen i The Dark Passenger. Jag misstänker att någon av de låtar som kräver ett par genomlyssningar med tiden kommer att ta över favoritplatsen från de nuvarande favoriterna My Demon och I Am Pain.

Wolf har inte gått i fällan med att presentera en för stor portion på en gång. Jag skrev i recensionen av Accepts Blind Rage att ”en timmes melodiös hårdrock är ungefär en kvart för mycket för mig”. Wolf håller sig till mina föreskrivna 45 minuter 🙂  och det är ytterligare en anledning till att jag håller Devil Seed högre än alla andra aktuella plattor inom genren just nu.
(Lustigt med tanke på att det inkluderar nya släpp av både Accept och Judas Priest, två av Wolfs tydligaste influenser.)

Fyra horn av fem möjliga till Wolf, lysande!
(Nu undrar jag bara när jag får chansen att se dem live…)
Länkar till Wolf: Spotify, facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, skivrecension, skivrecensioner, WOLF