The Sign Festival – lördag

(Fortsättning på mitt förra inlägg)

På lördagen var det tätt mellan de bra banden och jag och polaren Björn var på plats redan när det första bandet klev på den lilla scenen kl 19.15, för vi kunde ju inte missa Flush, ett band med en riktigt tung låt som heter ”Bj∅rn”! 🙂
(Spotify, Bandcamp, Facebook)

The Sign Festival 2016 - Flush

På den lilla scenen imponerande även Saturn, som visserligen hela tiden riskerade att tappa mig på grund av för mycket falsettsång, men behöll mig med hjälp av skönt riffande och klassiska hårdrocksmelodier. (Spotify, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens bästa och mest spännande band på den lilla scenen var i alla fall Orkan som radade upp progglåtar i Nationalteaterns anda som om de aldrig gjort annat, trots att det är ett färskt band utan släppt material! (En låt finns på Soundcloud) Ett extra plus för saxofonen (tungt!), och ytterligare ett för hatlåten tillägnad Jimmie! (Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

På den stora scenen var det ett rent pärlband av grymma akter:

Skraeckoedlan klev in som ersättare för Viagra Boys i sista stund, och även om jag gärna hade sett VB så var det en trevlig överraskning att det var just Skraeckoedlan som klev in, ett av mina favoritband som jag gärna ser om och om igen (vilket jag gjort de senaste åren 🙂 ). (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Bombus har ett synnerligen passande namn och de släppte en riktigt tung bomb över Linköping! Jag har sett dem en gång förut, men det var länge sedan och nu överträffade de mina förväntningar med sin blandning av Motorhead-punkig rock och arenarock med muskler. Det märks att de har turnerat flitigt! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Siena Root är pioniärer inom ”retro-rocken”, men trots det har jag inte sett dem live tidigare, och nu när jag sett dem en gång längtar jag redan till nästa tillfälle! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Oblivious hade hemmaplan och det märktes, de fullkomligt sprudlade av spelglädje! Jag såg dem på Nalen Klubb här i Stockholm i oktober och efter giget publicerade jag en egeninspelad video av ”Bjälken i ditt öga” och skrev: ”Oblivious har bara en låt på svenska och det tycker jag är ett förbättringsområde.” (länk) Det är alltid kul när man blir hörsammad 🙂 , för de två nya låtarna som vi fick höra var båda på svenska, och dessutom grymma! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens, och festivalens, sista akt Night Viper var ett av de band som jag såg mest fram emot att se, och de gjorde mig inte besviken. Tidigare har jag skrivit om deras musik på platta att de får mig att känna mig ungefär som i början av 80-talet när jag hörde ”Live Wire” för första gången, att de lyckas fylla sin debutplatta med Heavy Metal som utgår från det som var bra med 80-talet och att sångerskan Sofie Lee Johansson är en ny stjärna! (länk 1, länk 2) Live lyckades de förmedla precis samma känsla, och Sofie är ett fynd även på scenen! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Så, jag tackar arrangörerna och banden för en grym påskhelg och ser fram emot en ny festival nästa år!

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , ,

Skraeckoedlan och Snowy Dunes – Live @Undergången

Bloggkändisarna Skraeckoedlan och Snowy Dunes har precis gett sig av på sin längsta turné hittills, och dessutom tillsammans! Turnén sparkades igång i fredags på Klubb Undergången i Stockholm och när den avslutas den 27 februari i Köpenhamn har man giggat sig igenom Tyskland, Belgien, England och Nederländerna (detaljer). Grymt imponerande och jag önskar att jag hade kunnat följa med! 🙂

Turnéstarten var i alla fall oerhört lyckad och jag tror att Klubb Undergången satte besöksrekord samtidigt som vi i publiken satte röjrekord! Båda banden levererar stadigt live, men extra kul var att få höra så mycket nytt från Snowy Dunes och att Skraeckoedlan hade med sig Matilda Mård på sång på El Monstro (video). (Ytterligare ett par bilder finns på Facebook.)

Snowy Dunes - 5 feb 2016

Skraeckoedlan fick dessutom besök av Gidon från Mother Kasabian på scenen.
Klicka på första bilden för att se större bilder som ett bildspel.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Skraeckoedlan – recension av ”Sagor”

Skraeckoedlan - SagorÄntligen har Skraeckoedlan släppt sitt album ”Sagor”!
Sällan har jag väntat så ivrigt (och så länge!) på ett album!

Risken för besvikelse är alltså stor, men jag har aldrig varit riktigt orolig och det visar sig att den magkänslan stämde. Eftersom jag är så ivrig så skriver jag min recension ganska tidigt, efter tre dagars intensivt lyssnande. Nackdelen är att plattan kanske inte riktigt har satt sig i alla delar, men fördelen att det blir en mer omedelbar reaktion. I dagens musik-klimat är det många som inte får längre tid än så på sig att imponera.

Av den anledningen blir jag lite ”orolig” över albumets inledning under min första dag med plattan. Jag skriver: ”Jag måste säga att Skraeckoedlan jobbar i uppförsbacke här trots att det är ett av mina absoluta favoritband, eller kanske just därför… Det händer så mycket på alla fronter under inledningen av ”Sagor” att jag känner mig alldeles omtumlad! Jag har sett Skraeckoedlan live 7-8 gånger och är van vid att de inleder med den taktfast lunkande Mammuten, så redan prologen kastar mig av stolen. Det känns som att den spelas i dubbel hastighet och tonerna flyger åt alla håll. Det är faktiskt inte förrän efter en dryg kvart, med inledningen av ”El Monstro”, som jag landar igen och börjar känna mig lugn.”

Nu, efter tre dagar med plattan, så har jag lärt mig att hantera och tycka om inledningen bättre, men jag blir fortfarande lätt stressad av prologen (jag tycker att den är bäst när jag lyssnar på den flera gånger i rad) och jag tycker fortfarande att det känns som att man tryckt in för många toner under den första kvarten. Men det kanske ändrar sig än mer med tiden när låtarna sitter i ryggmärgen, för både ”Gigantos” och ”Epos” är i grunden riktigt jäkla bra låtar!

Efter den korta instrumentala ”Awen” kommer så ”El Monstro ” som alltså var en omedelbar favorit. Matilda Mård gästsjunger suveränt på ”El Monstro” och kanske är det inbillning, men jag tycker att ljudbilden är mer fokuserad från och med den här punkten på plattan. De kommande låtarna är nämligen en ren uppvisning av Skraeckonauterna. Jag ser framför mig hur bandet ställer sig sida vid sida och utstrålar den där kraften som de alltid gör när de spelar live. De är samspelta och oemotståndligt svängiga! På Facebook skrev jag efter den första genomlyssningen av plattan på väg till jobbet: ”That awkward moment när jag står på busshållsplatsen och med viljekraft försöker hindra min kropp från att spontandansa bläckfiskdansen till Skraeckoedlans ”Squidman”!

Squidman” har länge varit en favoritlåt, även om jag inte vetat om att det är så den heter. Jag hörde låten live på The Liffeys i maj 2014 (länk) och känner igen ett parti som påminner mig om Entombeds ”Chief Rebel Angel”. Låten ”Flod” var jag lite tveksam till när videon släpptes och jag hörde den fristående, men tillsammans med de andra låtarna har även den vuxit till en favorit.

Det är svårt det här med betyg! Det är inget snack om att det här är en favoritplatta och jag tror att den kommer att växa ytterligare, men det finns ingen riktig monsterhit som ”Cactus”… Det blir fyra praktfulla skägg!
SkäggSkäggSkäggSkägg

Länkar till Skraeckoedlan: Spotify, iTunes, Google Play, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Gaphals 5 år – fredag

Här kommer en kort rapport från det generellt sett mycket lyckade femårskalaset i Linköping.
Bilderna är klickbara och fler foton finns i ett album på Facebook, klicka här.

Kickin' Laces - Gaphals 5 år - 27 mars 201520.15

Det första bandet jag såg var Kickin’ Laces från Västervik. De bjöd på helt OK hård rock och det blev en bra inledning av min festival. Kickin’ Laces är på gång med sitt debutalbum ”The price of pretending” och har en EP ute på Spotify och Bandcamp.

.
.

Bullet - Gaphals 5 år - 27 mars 201521.15

Band nummer två blev Bullet som bjöd på en riktig Heavy Metal show. När jag recenserade deras senaste album ”Storm Of Blades” la jag in bilder från 2009 (länk) och visuellt är det inte jättestor skillnad: skylten har blivit lite mer sliten och Dag ”Hell” Hofer har skaffat glasögon. Musikaliskt har det gått lite upp och ner sedan dess, men nu tycker jag att de är tillbaka.
.
.

.

Heavy Tiger - Gaphals 5 år - 27 mars 2015

22.30

Heavy Tiger är väl ett av de band som jag skrivit oftast om här i bloggen (tidigare inlägg) och de infriade mina höga förväntningar till fullo! Sicket jäkla röj det var! När jag pratade med folk och lyssnade på samtal senare under festivalen så var det Heavy Tigers namn som dök upp oftast. Alla hade positiva saker att säga om själva låtarna, men framförallt var det energin i showen som imponerade.
Go Tigers! 🙂

.
.

Nocturnalia - Gaphals 5 år - 27 mars 201523.15

Nocturnalia hade hemmaplan och det märktes framför scenen. Jag har inte riktigt fastnat för deras album ”Above Below Within” (Spotify), men jag tyckte att de var bättre live.

.

.
.

Siberian - Gaphals 5 år - 27 mars 201500.00

Siberian hade också hemmaplan. De tog verkligen i från tårna och lät snarare mer än mindre aggressiva än på deras utmärkta album ”Modern Age Mausoleum” (Spotify). Med beröm godkänt!

.

.

.

.

Skraeckoedlan - Gaphals 5 år - 27 mars 201500.45

Kvällens andra höjdpunkt var förstås Skraeckoedlan, och inte heller de gjorde mig det minsta besviken. Jag har sett dem tre gånger tidigare (länk) och de knäcker alltid, oavsett storlek på scenen! Däremot är de ett av de mest svårfotograferade banden! De badar alltid i rök och ofta i ett rött ljus som slår ut i alla fall min mobilkamera… eller så är jag helt enkelt för upptagen med att digga när de spelar…

.

Honeymoon Disease - Gaphals 5 år - 27 mars 201501.45

Kvällens sista band var Honeymoon Disease och jag måste erkänna att även jag började bli lite ”suddig” vid det här laget! Honeymoon Disease bjöd i alla fall på på riktigt svängig Action Boogie-Woogie Rock ‘N’ Roll (Spotify) och festivalens mest imponerande polisong! 🙂

.

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Årslistan 2014 – Årets konsert: Stoner-, Doom-, Fuzz-, Ockult rock

Årets konsert

CandlemassLiksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den femte delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal”, ”Extrem Metal”, ”Rock/Pop” och ”Punk och Hardcore”. Senare i dag kommer den sista utmärkelsen, ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Stoner-, Doom-, Fuzz-, Ockult rock”

Den här något luddiga genren är väl den som jag har ägnat mest tid åt i år, både på platta och live. Därför har det varit svårt att utse en vinnare och de nominerade är ganska många: The Graviators på Kägelbanan, The Tower, The Order Of Israfel, Goatess och Lord Vicar som alla spelade på Püssy a Go Go @The Liffey, Lé Betre på Copperfields, Snailking på klubb Undergången och så Muskelrock Pre-Party där Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan spelade…

Det här är så svårt att jag får ta till det lite okonventionella greppet att utse en grupp av band till vinnare! Som helkväll sett är det nämligen inget snack om att Muskelrock Pre-Party var den absoluta topp-showen. Att få se Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan live samma kväll är nästan overkligt! Banden passade dessutom så bra ihop att jag i mitt minne inte kan särskilja banden och säga vilket som var bäst. Det var helt enkelt en psykedelisk rockfuzz fest av absolut toppklass!

Först psykedeliskt och dekadent med Salem’s Pot (jag gav deras ”…lurar ut dig på prärien” högsta betyg i april, men jag har tyvärr inte haft chansen att se dem live igen), sedan mer renodlad hård rock av Mother Kasabian (även de fick högsta betyg för sin självbetitlade EP under året och det saknas inte inlägg om dem i bloggen direkt) och till sist Skraeckoedlan som taktfast stampade ner allt motstånd, tunga som Godzilla!

Både Mother Kasabian och Skraeckoedlan har figurerat ganska flitigt i bloggen, så Salem’s Pot får stå för dagens video, ett smakprov på både psykedelia och dekadens.

Länkar till andra bloggar om, , , , , ,

Skraeckoedlan på KGB

Just nu pågår Stockholm Summer FuzzKGB Bar & Restaurant på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Ett fantastiskt initiativ av Club Nomad, men alla dessa band man har lyckats boka hade förtjänat en bättre scen. Jag gillar visserligen gig på små intima ställen, men det här blev lite väl intimt… Nu när sommarvärmen äntligen kommit är varmt och kvavt bara förnamnet!

Nåväl. I går såg jag i alla fall Skraeckoedlan för tredje gången i år (inlägg från i mars och maj) och de här mörka och murriga bilderna illustrerar kvällen ganska bra. Skraeckoedlan körde några nya låtar och jag ser verkligen fram emot det kommande albumet. På lokalens pluskonto har vi den ryska miljön som känns genuin, och hur ofta går man på konsert under en kristallkrona och med Lenins vakande blick över sig?!

Skraeckoedlan - KGB - 9 juli 2014

Skraeckoedlan – KGB – 9 juli 2014

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Muskelrock Pre-Party med Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan

Just nu pågår festivalen Muskelrock utanför Alvesta. Jag hoppar över själva festivalen men i onsdags var det en förfest i Püssy A Go Go´s lokaler i Gamla stan som jag är glad att jag inte missade! Det var en fantastisk kväll med Doom, Stoner & Psychedelica i olika grader och det har tagit mig två dagar att piggna till efter äventyret!

Först ut var Salem´s Pot som jag skrivit om tidigare. Deras psykedeliska skräckfilmsdoom blev förstås snäppet hårdare live och den smått skrämmande och allmänt dekadenta känslan som sminket, maskerna och vissa andra inslag gav fick mig att inte bara tänka på Hawkwind utan även på Nirvana och Turbonegro när jag lyssnade. (Spotify)

Salem´s Pot - 28 maj 2014 - Püssy A Go Go

Salem´s Pot – 28 maj 2014 – Püssy A Go Go

Sedan klev Mother Kasabian på scenen och rev av mer renodlad rock. Det var svårt att inte tänka på Led Zeppelin och The Doors när sångaren Gidon spelade ut hela sitt register med både röst och kropp. Med en sådan frontman skulle jag bli förvånad om inte Mother Kasabian slog stort internationellt så småningom!  (Soundcloud, Reverbnation, MyDebaser)

Mother Kasabian - 28 maj - Püssy A Go Go

Mother Kasabian – 28 maj – Püssy A Go Go

Sist ut var Skraeckoedlan, och de var Skraeckoedlan helt enkelt! Som Godzilla stampade de taktfast ner allt motstånd och fick oss att headbanga och gunga till både klassiker som Haven och Cactus och en ny låt som förde tankarna till Entombed. När jag pratade med ett par av grabbarna efteråt bekräftade de att en ny platta kommer i oktober och det är nästan så att jag längtar efter hösten!  (Spotify, inlägg om en tidigare konsert)

Skraeckoedlan - 28 maj 2014 - Püssy A Go Go

Skraeckoedlan – 28 maj 2014 – Püssy A Go Go

Kvällen arrangerades av killarna i Mother Kasabian och den nystartade klubben Blvck Mvss och de radade upp tre fantastiska band den här kvällen! Tre band som jag kommer att göra vad jag kan för att få se igen, tillsammans eller var för sig.

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,