Ordos släpper ÄNTLIGEN ”House of the Dead”

Som jag har skrivit tidigare i flera inlägg (länk) har Uppsalabandet Ordos giggat sig in i mitt hjärta. Live skapar de en mörkt hypnotisk och oerhört intensiv stämning med hjälp av sin musik i samspel med sångaren Emils alterego som intar honom så fort han äntrar scenen. I sina stunder verkar han snarast besatt och det känns inte långt borta att han börjar skära sig blodig som vissa andra rocklegender har gjort när de helt går in i musiken och stunden.

Ordos är alltså något alldeles extra live, men den inspelade musiken talar även den för sig själv. Bandets debut från 2013 skulle jag ha slitit ut vid det här laget om jag haft den på vinyl och uppföljaren ”House of the Dead” har LÄNGE varit ett av mina mest efterlängtade släpp. Men nu är det äntligen dags! Den 27:e januari har man releasefest för plattan och spelar live på Copperfields (info), en spelning jag grämer mig för att jag kommer att missa eftersom jag befinner mig i Thailand (en viss tröst! 🙂 ).

Titelspåret finns redan att avnjuta och både den och bandets egen beskrivning av ”House of the Dead” höjer förväntningarna ytterligare:

Efter det första albumet har vi försökt gå en mer mardrömsk väg. Vi har börjat experimentera med fylligare riff, mer aggressiv sång och subtila stämmor för att ge musiken mer flyt och en känsla av en snedtänd psykedelisk upplevelse.

Länkar: SpotifyBandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Ordos – live på Copperfields

Ordos från Uppsala släppte en suverän självbetitlad platta för ett par-tre år sedan, men de har faktiskt giggat sig in i mitt hjärta. De blir bättre och bättre för varje gång jag ser dem, så nu när jag såg dem i helgen för fjärde gången så var de riktigt jäkla bra! 🙂

Självklart kan inte min mobilvideo här nedanför göra dem full musikalisk rättvisa, men den säger något om intensiteten och stämningen i alla fall. (Bilder har jag publicerat flera gånger tidigare, både här i bloggen och på Facebook, och det kanske kommer fler från den här kvällen så småningom när jag får tid att redigera lite…)

Ordos uppföljarplatta är färdiginspelad och skulle ha kommit ut nu under våren, men den har blivit något försenad. Jag ser absolut fram emot att få höra den, jättemycket, men inte lika mycket som jag redan ser fram emot nästa chans att se Ordos live!

P.S. En film från en annan vinkel finns här.

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Snabba tips: Red Wizard, Spaceslug och Mushroom Caravan Overdrive

Red Wizard från San Diego testar olika stilar på sin debutplatta ”Cosmosis”. Vi får svängig Heavy Metal, traditionell doom och en dos psychedelia i en härlig mix! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)

Red Wizard

Om man får hålla sig lite på tårna för att hänga med i svängarna när man lyssnar på Red Wizard så har Spaceslug från Wrocław i Polen släppt en perfekt platta att lugna ner sig till. Suverän Heavy Space Doom som jag tror att jag kommer att ha kvar i telefonen under lång tid! Det här är ett så bra debutalbum att man misstänker att bandet har sålt sin själ till någon… möjligtvis en enorm rymdsnigel! (Bandcamp, Facebook)

Spaceslug

Känner du för tung-gung har Mushroom Caravan Overdrive precis släppt en ny låt (det hör inte till vanligheterna av någon anledning!) och deras ”Nymph” lockar verkligen till tung-gung! 😉 (YouTube, Facebook)

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields - 24 okt 2015

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields – 24 okt 2015 (Bildlänk)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , ,

Gehennah – Live

När jag recenserade Gehennahs senaste album för ett par veckor sedan (länk) skrev jag att jag absolut inte tänkte missa Gehennahs releasefest på Nalen Klubb, och det gjorde jag inte heller! Ett grymt bra gig med ett jäkla tryck!

Gehennah 01

Gehennah – live @Nalen klubb – 3 mars 2016

(Klicka för att se bildspel)

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Gehennah – Too Loud to Live, Too Drunk to Die

Gehennah – Too Loud to Live Too Drunk to DieWe like our music raw, dirty and obscene

Ja, egentligen räcker den beskrivningen, tagen från låten ”Life Metal Must Die”, för att beskriva hur Gehennahs senaste släpp låter!

Jag har skrivit om Karlstads-thrasharna Gehennah flera gånger tidigare, bland annat fick de utmärkelsen för ”Årets konsert” i kategorin ”Hårdrock/Heavy Metal” 2014 (länk) och högsta betyg för EP’n ”Metal Police” (länk). Ljudet på albumet ”Too Loud to Live, Too Drunk to Die” är något skitigare än på den föregående EP’n, men det brutala svänget är detsamma.
.

It’s a very basic sounding record. One bass, one guitar, drums and vocals. No dubbing. Everything except the vocals and some solos are recorded live in the studio. […] I don’t think anybody will complain that the production is to polished, that’s for sure, haha!
(Mr Violence i Toxic Online)

Om du gillar Venom, Motörhead och Metallicas ”Kill ‘Em All” (och det gör du så klart!) så bör du också älska Gehennah lika mycket som jag gör! Bandet lånar från sina idoler stolt och öppet utan att låta som kopior, och de gör det med glimten i ögat. (På den här plattan finns t ex en låt som heter ”We Stole Your Song”. )

När jag recenserade ”Metal Police” skrev jag: ”Det går helt enkelt inte att göra musik i den här genren bättre än så här och jag ser redan fram emot Gehennahs nästa EP, för jag tror att det är det ultimata formatet för bandet”, och jag tror tammetusan att jag hade rätt. Betygsmässigt blir det en fyra för ”Too Loud to Live, Too Drunk to Die”. I albumformat blir det lite för mycket av det goda på en gång, men samtidigt är det fantastiskt att ha fått live-utbudet så mycket större och jag tänker absolut inte missa Gehennahs releasefest på Nalen Klubb på torsdag! (Länk till eventet på FB)
DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Spotify, Bandcamp, iTunes, Google PlayFacebook

12508821_424033757806279_5183878248380329590_n

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Night Viper – Recension av ”Night Viper”

I början av juni hade jag Night Viper som ”dagens tips” och skrev att det inte är så ofta jag blir alldeles sprudlande förälskad i ny Heavy Metal med 80-talsinfluenser, men att Night Viper lyckades få mig att känna mig ungefär som jag gjorde första gången jag hörde ”Live Wire” (länk).
….Då hade de släppt en singel, och nu när debutalbumet är ute ser jag ingen anledning att ändra mitt omdöme. Night Viper lyckas fylla plattan med Heavy Metal som utgår från det som var bra med 80-talet, och sångerskan Sofie Lee Johansson är en ny stjärna!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Spotify, iTunes, Google Play, Bandcamp, Facebook

Night Viper

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Black Trip – recension av ”Shadowline”

Black Trip - ShadowlineNär jag recenserade Black Trips debutalbum ”Goin’ Under” skrev jag att det var en utmärkt hårdrocksplatta utan bottennapp, men att jag saknade ett par riktiga hits. Jag skrev också att Black Trip var lysande som ”tidsmaskin”, men att problemet var att jag i stället för att lyssna på ”Goin’ Under” om och om igen la den åt sidan och satte på ”Iron Maiden” eller ”Killers”. (länk)

Med ”Shadowline” har Black Trip tagit ett steg framåt tycker jag. Plattan avviker inte på något radikalt sätt från föregångaren, men ”Shadowline” bjuder över lag på både mer ös och mer minnesvärda melodier, särskilt i inledningen. Man kan också säga att plattan låter inspirerad av hårdrock som kommer från ett par år senare än debuten i tidsmaskinen. Det är lite fylligare ljud och mer fokus på sångmelodierna.

Det här albumet lyssnar jag gärna på flera gånger i sträck, och om den inspirerar till ett byte så är det snarare till något med Thin Lizzy än Iron Maiden. (Absolut inte en ny influens, men det är som att Black Trip har vridit upp Lizzy-knappen.)

Betygsmässigt blir det även nu en trea, men den här gången med ett plus i kanten! 🙂
(Alla vet ju att betyget 3 rymmer ett väldigt brett spann.)
GitarrGitarrGitarr

Länkar till Black Trip: SpotifyGoogle Play, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,