Souldrainer vs Vallenfyre

Souldrainer – Architect

Souldrainer – Architect

Nu hade Souldrainer lite otur. Jag hade lagt deras nya album Architect i en spellista tillsammans med ett par andra band för en första genomlyssning. När jag hade lyssnat igenom den ett par gånger var jag ganska positiv och skrev:

Souldrainers omslag till Architect är synnerligen passande.

När man tittar på actionfilmer gjorda efter serietidningar är en förutsättning för att uppskatta dem att man vet vad man ger sig in på. De kan vara ganska underhållande om man går in med inställningen att det kommer att bjudas på en ganska rak och ytlig historia målad med stora penseldrag och med karaktärer som uppvisar mänsklighetens alla ytterligheter (och några filurer utöver det).

Samma sak gäller när jag lyssnar på Souldrainer.

Jag kan uppskatta plattan efter ett par varv när jag vet vad det handlar om. En ganska rak historia av melodiös dödsmetall målad med stora penseldrag… Jag blir inte direkt överraskad när jag spelar plattan från början till slut, men inte heller direkt besviken. Är det något som överraskar så är det den sista låten, slutet på filmen om man så vill. Den svenskspråkiga och tunga Sorgestjärna sticker ut och jag undrar om det är en ”cliffhanger”. Är det vad vi kan vänta oss av uppföljaren? I så fall ser jag fram emot den.

Vallenfyre - Splinters

Vallenfyre – Splinters

Problemet för Souldrainer den här dagen är att jag lagt Vallenfyres album Splinters efter dem i spellistan. Jag har sett båda plattorna beskrivas som ”doomanstruken dödsmetall” och det här är doomanstruken dödsmetall som passar mig bättre. Mycket bättre!

På Vallenfyres Splinters får jag tydligare doom, tyngre trummor och en sångröst så skönt mullrande att det känns ända in i benmärgen. Låtarna är också mer komplexa och plattan (för genren) varierad, vilket gör att jag kan lyssna om och om igen utan att tappa intresset.

För mina vänner som lyssnar mest på pop låter det helt galet när jag säger att en platta är bättre än en annan för att den inte har så mycket melodier, men precis så är det när jag jämför de här två plattorna. Souldrainers tydligare melodier och refränger gör att låtarna visserligen är lättare att fästa sig vid, men också att jag tröttnar fortare på dem.

När jag lyssnar på Vallenfyre (och egentligen all musik i den hårdare skolan) är det inte melodierna som är huvudsaken. Det är riffen och rytmen. När jag lyssnar på pop, rock, hårdrock och punk är det förstås en annan femma, då är melodierna viktiga. Saken är den att Souldrainer hamnar i ett mellanläge. De är inte lika tuffa som Vallenfyre och melodierna är inte så bra att de konkurrerar med de bästa melodiösa banden.

DjävulshornDjävulshornDet blir en tvåa för Souldrainers Architect. (Länkar till Souldrainer: Spotify, facebookhemsida)
DjävulshornDjävulshornDjävulshornoch en trea för Vallenfyres Splinters. (Länkar till Vallenfyre: Spotify, facebook)

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Advertisements

Ett svar to “Souldrainer vs Vallenfyre”

  1. Avatar – recension av Hail the Apocalypse | School´s Out Says:

    […] min förra recension ställde jag Souldrainer mot Vallenfyre, men det hade antagligen varit mer rättvist att låta Souldrainer och Avatar göra upp. De två […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s