Iron Void – s/t

Iron Void från Wakefield i England spelade old-school Doom Metal på små lokala pubar redan i slutet av 90-talet, men lades på is och återuppstod inte förrän 10 år senare. Efter två stycken EP’s har man nu äntligen fått ut sin första självbetitlade fullängdare.

För det första måste jag säga att produktionen är lite ”murrig” och dov, men lite trixande med equalizern fixar lätt det problemet och belöningen blir en platta med helt fantastisk lagom skitig old-school doom metal. Iron Void tar mig absolut med på en tidsresa till tiden när jag lyssnade på Black Sabbath, Saint Vitus och Pentagram på en billig vinylspelare eller kassettband.

(På den tiden hade jag köpt plattan med enbart omslaget som motivation, nu är det bara en del av motivationen. 🙂 )

Ibland kan man tycka att band som så tydligt bygger sitt sound på gamla hjältar blir lite överflödiga, jag lyssnar liksom hellre på originalen än något som låter som överblivet material som kasserats av en god anledning. Att lyssna på Iron Void känns inte alls så, det är snarare som att ha hittat en klassiker som man av någon anledning har missat tidigare. Här finns inte ett dåligt spår, och du, fäst dig inte för mycket vid det där epitetet ”doom” om du av någon anledning inte gillar det. Iron Void är inte ”gloomy doomy”, de är tillräckligt mycket ren heavy metal för att kunna tilltala dig om du bara gillar old-school metal helt enkelt.
 En solklar fyra i betyg!

Länkar till Iron Void: Bandcamp, Facebook (Jag köpte den näst sista CD´n av förstapressens 666 stycken på Bandcamp, men den kan finnas kvar på skivbolaget Barbarian Wrath.)

Just nu befinner sig Iron Void på Turne med Goatess och den här statusuppdateringen på Facebook gjorde mig riktigt avundsjuk: ”Lord Chritus and Saint Sealey jamming ‘Electric Funeral’ at Scruffy Murphys, Birmingham”

.

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, heavy metal, Doom Metal, skivrecension, skivrecensioner, Iron Void