Monolord – Live!

Jag såg Monolord på Stockholms nyaste spelställe Slaktkyrkan den 20: februari, och precis som förväntat krossade de!

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

 

Ockultist – live!

För två veckor sedan såg jag Ockultist igen, och fy Satan vad bra de är! Om du tänker se EyeHateGod på Kraken den 26:e april så kom i tid så att du inte missar Ockultist som kliver på först. (Länk till eventet på FB)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mantar – Live!

I våras skulle jag ha sett Mantar tillsammans med Grave, men den konserten blev inställd. I början av november fick jag chansen igen när de spelade tillsammans med Kadavar på Debaser, och lyckligtvis tog jag den. Ett grymt gig! Mörkt, tungt och brutalt, precis som jag vill ha det!

Länkar: Spotify, Facebook, mina tidigare inlägg om Mantar

(Klicka för större bilder)

 

Electric Wizard – Wizard Bloody Wizard

Det kan inte vara lätt att ha uppnått kultstatus och fortsätta släppa skivor! Jag tycker att de recensioner jag läst av Electric Wizards nya platta ”Wizard Bloody Wizard” har varit överdrivet kritiska. Nej, det är inte en ikonisk platta, och det är inte heller en av bandets bästa plattor… men det är en jäkligt bra platta!

I dare you att inte headbanga till ”Hear the Sirens Scream” och den avslutande ”Mourning Of The Magicians” är så magnifik att jag efter drygt 11 minuter trycker på repeat, om och om igen.

.

 

V, ”Pathogenesis” – omedelbar kärlek!

V är ett band från Dalarna som släppte sitt debutalbum i dagarna, även om medlemmarna knappast är några nybörjare! Ibland tar det ett tag för musik att fästa, och andra gånger går det fort. Det här var en omedelbar och total blixtförälskelse! Plattan påminner mig om två av mina favoritplattor, ”Dance of December Souls” med Katatonia (länk) och ”Life Crisis” med We Live In Trenches (länk). Jag kan knappt tro att det är sant att jag dessutom ska få se dem live nästa lördag, tillsammans med Firebreather och Kvalm, på en tillställning som kallas ”Full Moon/Doom Party” på Copperfields i Stockholm! (länk till eventet på FB)

Du kan lyssna på hela ”Pathogenesis” på Spotify och följa bandet på Facebook för aktuell info.

Oil My Member och Alastor – Live!

För ungefär en månad sedan såg jag Oil My Member och Alastor på Copperfields. Oil My Member rör sig i en zon utanför min vanliga radar och när jag lyssnade på dem innan gigget kan jag inte säga att jag tände på alla cylindrar direkt, men jäklar vad bra de var live!

Länkar till Oil My Member: Spotify, Facebook, hemsida

(Klicka för större bilder)

 

Alastor är förstås mer inom min comfort zone och jag har lyssnat en hel del på deras grymma debut ”Black Magic”, men även de lyckades överträffa mina förväntningar! Riktigt jäkla bra var det!

Länkar till Alastor: Bandcamp, Spotify, Facebook

 

Länkar till andra bloggar om: musik, Rock, Doom Metal, Oil My Member, Alastor

Altareth – The Black Bible Tracks

Altareth från Göteborg är ett osignat band som jag har följt i ett par-tre år nu. Även om det inte handlar om några dramatiska förändringar så har de experimenterat lite med sitt sound under den tiden. På den första demon (2014) var starka melodier, akustiska partier och en ockult stämning mer framträdande än krossande tyngd (länk) men på EP’n ”Bury Your Mind in Moss” (2015) hade tyngden och hårt piskade cymbaler tagit över något, vilket gjorde att jag tyckte att man tappade i ockult stämning och tydliga sångmelodier (länk).

Nu har Altareth släppt två nya låtar under namnet ”The Black Bible Tracks” och har återgått till ett mer naket och ockult sound.

”Jävligt basic inspelning har varit ledorden den här gången och vi har kväst de flesta impulserna till onödiga pålägg. Några på sången kanske, sen är det ungefär som vi låter”, säger gitarristen ”Swempa”.

Helt rätt tycker jag! Inte för att jag inte gillar ett hårdare sound, utan helt enkelt för att varje band bör fokusera på det som de är bäst på. Det finns en massa band som är bra på att vara tunga och brutala, men Altareth sitter på en samling jäkligt starka melodier och är duktiga på att hitta den ockulta stämningen. Lyssna bara på de här två nya pärlorna och fortsätt sedan med de tidigare släppen!

Nu är det väl ändå dags att något bolag plockar upp Altareth och ger ut en fullängdare?! 🙂

Länkar till Altareth: Spotify, Bandcamp, Facebook, YouTube
(Av någon anledning finns bara ”Deconstruction” kvar från den första EP’n på Bandcamp, men ”Season of the Dead” och ”Dark father” finns på YouTube. På Spotify finns bara ”Bury Your Mind in Moss”.)

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, skivrecension, skivrecensioner, Altareth

Green Yeti – ”Desert Show”

Green Yeti är en trio från Grekland som lyckats fånga mig totalt med sin mix av stoner, doom och psychedelia.

Deras andra platta ”Desert Show” är rifftungt fuzzigt, monoton utan att någonsin bli enformig, berikad med långa instrumentella utflykter och har en ljudbild där varje instrument (inklusive sång) har en framträdande plats. Att bandet har spelat in plattan själva, live i sin ”grotta” i Athen, är riktigt imponerande. (De signades av Cursed Tongue Records efter släppet och därmed kan en vinyl släppas under sensommaren, förbeställ på Bandcamp.)

Om man jämför ”Desert Show” med bandets debut ”The Yeti Has Landed” är det som med Vokonis (se mitt förra inlägg): de har trimmat och skruvat en del utan att avvika från den inslagna vägen. Låtarna är något kortare och mer fokuserade, utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagda, och framförallt sångmelodierna är starkare. Men inte heller i det här fallet kan jag säga vilken platta som är bäst, jag älskar ju de längre rifforgierna på debuten. De är helt enkelt bäst vid olika tillfällen. Häromdagen när jag körde bil till Gävle var till exempel ”The Yeti Has Landed” bäst, men om jag ska städa så väljer jag ”Desert Show”… 🙂

Missa inte Green Yeti, de är både footstompin’ och highflying addictive!

Länkar: Bandcamp, Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Doom Metal, Stoner rock, Space rock, Green Yeti

Ockultist – Recension av ”Present Day Neglect”

I höstas när Ockultist hade släppt sin andra demo och jag sett dem live för andra gången skrev jag att de hade tagit ett stort kliv framåt både live och på inspelning (länk). Med sin nya giv ”Present Day Neglect” har de tagit ytterligare ett steg, men det är nog lämpligare att beskriva det som ett steg nedåt än framåt…. för det här är riktigt mörkt! Det finns inte plats för någon form av positivism i Ockultists värld och titlarna är ganska talande: ”Piss”, ”Cross Fucked”, ”Less Than Nothing” och ”Smothered”.

Musiken är mörk och brutal, men för mig också hypnotiskt medryckande och faktiskt energigivande. Mullrande trummor, nedstämda riff, avgrundsvrål och som löken på laxen en välriktad gitarrslinga som riktigt borrar sig in i skallen, det är precis vad jag behöver för att klara av våren! När jag sitter här framför datorn med hörlurarna på och gång på gång höjer volymen samtidigt som jag gungar mer och mer maniskt med överkroppen för att till sist hytta med knytnäven i luften får jag oförstående blickar från min sambo som hör vilken typ av musik jag lyssnar på, och det här är definitivt inte musik för den breda massan. Ockultist är en del av en ganska smal genre, och tur är väl det, för då kan jag fortsätta att njuta av musiken live där den är som bäst, på små scener! 🙂

         Facebook, Bandcamp

Ockultist – oktober 2016

Längtar till nästa mangling!

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Sludge Metal, Ockultist

Gloson live

I början av mars såg jag Gloson live för andra gången, och liksom den första gången var de jäkligt grymma! Tungt och tight, brutalt, stämningsfullt och melodiöst… De har verkligen en styrka i att tre av dem hjälper till med sången. Liksom den första gången jag såg dem var det svårfotat, men de har precis släppt en live-video som du kan se här nedanför, och det är ju ännu bättre! 🙂

P.S. Jag såg dem i Stockholm, men videon är från Halmstad veckan innan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Länkar till andra bloggar om: musik, doom metal, death metal, Gloson

Slomatics – ”Future Echo Returns”

Conan har på sista tiden blivit ett av de stora namnen inom riktigt tung musik, och det med rätta. De är tunga som bly! (Se mina bilder på Conan live här.) Slomatics från Belfast har en hel del gemensamt med Conan, bl a en Split-EP, och på deras senaste album ”Future Echo Returns” har de dessutom fått till mer variation och dynamik. Ett pluss i kanten i min bok och albumet är definitivt ett av förra årets starkaste släpp!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Heavy Metal, Doom Metal, Slomatics

Årets platta 2016

På grund av tidsbrist (ligger i en solstol i Thailand…) blir det inga långa utlägg om vem som varit bäst och varför, och inte heller några bubblare i år. Om jag skulle gå efter vilken platta jag spelat mest och som betytt mest för mig i år så skulle utmärkelsen ”Årets platta” gå till Spelljammers ”Ancient Of Days”, men det skulle ju vara tokigt eftersom den kom ut förra året och dessutom fick utmärkelsen då! (länk) Nej, årets bästa och mest spelade platta av de som släppts i år är Goatess ”Purgatory Under New Management”. Plattan fick högsta betyg i min recension (länk) och den har snurrat regelbundet sedan dess och bara växt med tiden. Grattis till inspirationen Goatess och tack för musiken! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Goatess

Conan – live

De sista bilderna från den übertunga kvällen med Ockultist, Spelljammer och Conan: Hail Conan!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Conan

Spelljammer – live

Här är ett par bilder på Spelljammer från den 13:e oktober när jag såg jag Ockultist, Spelljammer och Conan. Bilderna på Conan kommer snart, men om du inte börjat dyrka Spelljammer redan så kan du låta deras plattor gå på repeat i väntan på det! 🙂
Jag är helt såld på det här bandet!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Spelljammer

Ockultist – Live

För en dryg månad sedan såg jag Ockultist, Spelljammer och Conan här i Stockholm, och att säga att det var en grymt tung kväll känns som ett understatement! (Bilder på de övriga banden kommer så fort jag får tid att redigera…)

Även med mina mått är Ockultist ett ganska brutalt band (”imagine a boot stamping on a human face, forever”) och det är antagligen en del av er som lyssnat på deras första EP från 2014 utan att falla pladask, men jag råder er i så fall att göra ett nytt försök med deras andra demo-EP som släpptes under hösten. Ockultist har tagit ett stort kliv framåt ljudmässigt, både live och på inspelning.

Länkar: Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Sludge Metal, Ockultist

Dopethrone – ”1312” och ”Host” + en svårslagen deal!

Dopethrone har släppt en ny trespårs EP och en split-singel. Deras senaste platta ”Hochelaga” fick högsta betyg av mig förra året (länk) och det finns ingen anledning att inte älska det här lika mycket. Då skrev jag bl a ”Hur du hanterar den raspigt väsande sången är antagligen en avgörande faktor i om du älskar det här eller inte”, och samma sak gäller fortfarande. Många band sjunger om skrämmande ämnen eller klär ut sig till monster utan att skrämma mig nämnvärt, men Dopethrone däremot… De låter skrämmande på riktigt! Jag får bilder i huvudet av en liten lömsk och desperat Gollum-aktig typ som smyger omkring i skuggorna med en rostig kniv i rockfickan…

Och nu ska du få ett tips som är riktigt bra (om jag får säga det själv): just nu kan du ladda ner alla Dopethrones plattor på Bandcamp till ”samvetspris”, betala vad du kan och vad du tycker att det är värt!

Länkar: Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Stoner rock, Doom Metal, Sludge Metal, skivrecension, skivrecensioner, Dopethrone

Sommarlyssning 1

Sommaruppehållet i bloggen har blivit betydligt längre än planerat, men med en liten baby i huset är det svårt att hitta tid till att både lyssna in sig på ny musik och framförallt att skriva om den. Nu ska jag i alla fall försöka ta tag i det här och ge några snabba tips om bra band jag lyssnat på under sommarmånaderna och kanske t o m få upp några bilder på band jag sett live, för jag har förstås inte lagt musiken helt på hyllan!

Den första trion av tips inneåller härligt 70-talsdoftande ockult- doom- och space rock.

The Black Explosion – ”Atomic Zod War”

The Black Explosion är ett svenskt band som fängslade mig totalt med den drygt 13 minuter långa inledande låten ”Paralyzed”, och sedan inte släppte greppet. Fortsättningen är mindre doomig och mer space- och (faktiskt) garagerockpunkig, vilket förstås är spännande. Varje gång jag har lyssnat på den här plattan så har jag följt upp med ett par låtar med Salem’s Pot och Hawkwind.
Länkar: Spotify, Facebook

Brimstone Coven – Black Magic

Brimstone Coven är ett band från den lilla staden Wheeling i West Virginia, och de kryddar sin ockulta retro-rock med klassisk hårdrock (även den retro så klart…). En stark inledning, men jag tar mig sällan igenom hela plattan.
Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Beastmaker – Lusus Naturae

Beastmaker kommer från Fresno i Californien och de satsar helhjärtat på vintage doom. Inget nytt under solen, men en skön platta helt enkelt! Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om:
musik, hårdrock, Doom Metal, Space Rock, Stoner rock, The Black Explosion, Brimstone Coven, Beastmaker

Nytt under solen: Candlemass, Besvärjelsen och Monolord

Candlemass har släppt en fyra spårs EP som en del i sitt 30-årsfirande och äntligen får Mats Levén, som lyft bandet live sedan 2012 (länk), sjunga på en platta. Och som han gör det! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

Besvärjelsen är ett av få band som har spelat på Klubb Undergången som jag har missat, och det är synd. De har precis släppt två nya spår som får mig att längta efter en fullängdare. Det är fuzzigt, proggigt, doomigt och ganska punkigt faktiskt, spännande! (Spotify, Bandcamp, Facebook)

camp,

Monolord ska snart ge sig ut på USA-turné med Beastmaker och Sweat Lodge och som inledning släpper man dubbelsingeln ”Lord of Suffering”/”Die in Haze” i början av augusti. ”Lord of Suffering” finns redan att lyssna på digitalt, och det är ytterligare en stabil grundsten i det doom-tempel som Monolord håller på att bygga! (Spotify, Bandcamp, Facebook)

Länkar till andra bloggar om:
musik, hårdrock, Doom Metal, Heavy Metal, Stoner rock, Candlemass, Besvärjelsen, Monolord

Snabba tips: Red Wizard, Spaceslug och Mushroom Caravan Overdrive

Red Wizard från San Diego testar olika stilar på sin debutplatta ”Cosmosis”. Vi får svängig Heavy Metal, traditionell doom och en dos psychedelia i en härlig mix! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)

Om man får hålla sig lite på tårna för att hänga med i svängarna när man lyssnar på Red Wizard så har Spaceslug från Wrocław i Polen släppt en perfekt platta att lugna ner sig till. Suverän Heavy Space Doom som jag tror att jag kommer att ha kvar i telefonen under lång tid! Det här är ett så bra debutalbum att man misstänker att bandet har sålt sin själ till någon… möjligtvis en enorm rymdsnigel! (Bandcamp, Facebook)

Känner du för tung-gung har Mushroom Caravan Overdrive precis släppt en ny låt (det hör inte till vanligheterna av någon anledning!) och deras ”Nymph” lockar verkligen till tung-gung! 😉 (YouTube, Facebook)

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields – 24 okt 2015 (Bildlänk)

Länkar till andra bloggar om:
musik, hårdrock, Doom Metal, Heavy Metal, Stoner rock, Red Wizard, Spaceslug, Mushroom Caravan Overdrive

Vokonis – allas nya favoritband

Vokonis från Borås har varit en av de största internetflugorna i mitt flöde under de senaste veckorna. Plötsligt ”gillar” alla Vokonis, trots att jag inte har hört talas om dem tidigare. Mitt flöde i sociala media är visserligen hyggligt specialiserat och inriktat på en ganska smal genre så vi snackar inte om ett ”Justin Bieber-genombrott” här, men ändå…

Så hur ligger det till då, ska man tro hypen den här gången? Ja, det tycker jag absolut. Mitt flöde kanske inte representerar massorna, men däremot den goda smaken! 😉 Vokonis debutalbum ”Olde One Ascending” släpptes officiellt i dag, och även om det inte handlar om ett banbrytande verk (det är väl ändå inte det vi vill ha?!) så är det en jäkligt bra platta inom genren fuzzig metall. Vokonis har fått till både det fuzziga gitarrljudet som jag älskar och sett till att varje instrument har sin givna plats i ljudbilden. Dessutom är inte sången dränkt, något som lätt händer i den här genren.

Även jag trycker på gilla-knappen!

Länkar: Spotify, Bandcamp (Vinyl/CD/Digitalt), Ozium Records (Vinyl/CD), Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Doom Metal, Stoner rock, Vokonis

Church Of Misery – recension av ”And Then There Were None”

Jag har inte fallit för Church Of Misery tidigare, men den här gången har man träffat rätt. Tatsu Mikami från Tokyo har närmast drivit bandet som ett projekt sedan 1995 och har avverkat nästan lika många medlemmar som antalet sånger om seriemördare. Medlemmarna har i huvudsak utgjorts av landsmän, med undantag av den numera Sverige-kända australiensaren Tom Sutton (The Order of Israfel, Night Viper mm) och riffen har nog alltid suttit där de ska, men jag tror att sången har varit den svaga länken.

Till ”And Then There Were None” har Tatsu anlitat amerikanerna Dave Szulkin (gitarr), Eric Little (trummor) och Repulsion-veteranen Scott Carlson på sång, och jag vet inte om det är amerikanerna som lagt till en dos bluesig sludge, men plötsligt når den här doomkyrkans budskap fram knivskarpt. Sällan har låtar med ett så hemskt tema svängt så bra!

Den här plattan är som gjord för hängselbyxor och halmhatt, en gungstol på en vitmålad veranda en fuktigt varm kväll i sällskap av en prärievarg och en flaska moonshine!

Det blir fyra stycken gästspelande betygssymboler, lysande!

 
Länkar: Spotify, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Doom Metal, skivrecension, skivrecensioner, Church Of Misery

Goatess – Recension av ”Purgatory Under New Management”

Goatess har äntligen släppt uppföljaren till den suveräna debuten ”Know Your Animal”, och som jag brukar skriva blir jag ofta nervös när det är dags för uppföljare av favoritband.

Förutom att imponera med debutplattan har Goatess bränt av en konsert på Püssy a Go Go (länk) som var så bra att den fick en av mina utnämningar för ”Årets konsert” 2014 (länk) och en på Klubb Undergången i april 2015 (länk) som jag efteråt kallade musikalisk “copulation on a cosmic scale” 😉 .

Det var alltså med blandade känslor jag drog igång ”Purgatory Under New Management” den första gången, men redan i inledningen av ”Moth to Flame” släppte den värsta nervositeten och halvvägs in i den drygt 10 minuter långa låten var den som bortblåst! Det obevekliga riffandet, de sköna trummorna och sången som trots det makliga tempot verkligen driver på låten fick mig omedelbart på fall! Och sedan går Goatess från klarhet till klarhet. Alla ni andra som väntar på en recension får lov att ursäkta, men jag har inte kunnat sluta lyssna på den här plattan de senaste två veckorna!
.

Goatess i grunden klassiska doom är naturligtvis färgad av bluesbaserad hårdrock, men också av stoner och psychedelia. Jag vill minnas att någon i bandet sagt ”vi gör helt enkelt musik som vi själva tycker om, utan större tanke på genre”.

Sångaren Lord Chritus (Christian Linderson) är en riktig doom-legend som tidigare sjungit i Count Raven, Saint Vitus och Terra Firma och fortfarande sjunger i Lord Vicar, men jag undrar om han inte så här ca 25 år in i karriären har presterat sitt hittills bästa! Hans röst är i vissa stunder väldigt likt Ozzys, men den har en egen karaktär som är omöjlig att ta miste på när man sett och hört honom ett tag. Och vad finns mer att säga än sätt igång och lyssna om du inte gjort det redan!? Jo, jag uppskattar glimten i ögat (omslaget och vissa låttitlar) och jag som är en sucker för smådetaljer älskar det diskreta getbräkandet som sitter som en smäck i en av låtarna (jag berättar naturligtvis inte i vilken!).

”Purgatory Under New Management” klockar in på dryga timmen och består av åtta låtar som alla är lysande. Tillsammans blir helheten ännu bättre och därför blir det högsta betyg till Goatess.

Länkar: Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Doom Metal, skivrecension, skivrecensioner, Goatess

Mantar – Recension av ”Ode To The Flame”

Förra året skrev jag om Mantar ett par gånger (länk). Om du missade det, och dem, är det en duo från Hamburg som låter bra mycket större än ordet ”duo” ger sken av.

Det här med att vara en duo är tydligen inte ett i huvudsak konstnärligt val:

”We didn’t plan to be in a two-piece band when we started. It was more like, ‘Oh, another band, c’mon, don’t give me this.’ And no one wanted to join— all our friends who would have been able to play the bass, they just weren’t into it. But we figured out pretty fast that it works pretty well with the two of us.” (Noisey)

När de släppte sitt debutalbum ”Death By Burning” låg Mantar på Svart Records och kallade sin musik ”Black Metal Doom Punk”, något som definitivt låter underground, och att gå från debut på det (i sammanhanget) lilla Svart Records till uppföljare på Nuclear Blast är förstås en enorm framgång, men ur min undergroundsynvinkel också ett riskmoment. Jag tycker nog att man kan höra att kostymen är större på ”Ode To The Flame” jämfört med debuten, det är lite yvigare gester och något mer producerat, men samtidigt känns det verkligen som att det är precis dit bandet vill och den minimalistiska och punkiga ådran är fortfarande tydlig. ”Black Metal Doom Punk” fungerar fortfarande bra som beskrivning. Hanno och Erinc verkar ha en stark vilja att behålla kontrollen över sitt uttryck, läs bara vilka krav de ställde på Nuclear Blast i den här intervjun på Noisey; kaxigt!

”Death By Burning” tog mig med storm och förväntningarna på ”Ode To The Flame” har varit höga, vilket ofta är ett problem, men jag tycker faktiskt att Mantar levererar med råge. 10 låtar på 44 minuter, och inte ett svagt ögonblick. Min enda konstruktiva kritik är att man kanske varit lite väl ivriga med att spela in en mer fokuserad platta eftersom ett par låtar klipps av snopet tidigt (”Carnal Rising” och ”Born Reversed”). Plattan är både rå och svängigt, vi får till och med ett par refränger att sjunga med i, och det är som det ska vara, för till syvende och sist är det bara rock’n’roll!

Jag vet inte om det är någon mening med att plocka ut toppar på en så jämn platta, men ”Era Borealis”, ”The Hint” och ”Born Reversed” utgör i så fall min topp tre…just nu!

Betygsmässigt hamnar vi på en stark fyra… Mantar snuddar vid högsta betyg här!

”I tell you what, you don’t have to like Mantar, but we could pull out our equipment during daylight, with no light show and no fog machine, nothing, and we’re still gonna slay. And that’s where it all comes back to the punk background. Less gimmicks, more action.” (Noisey)

(Vill du ha en inblick i hur det skulle kunna se ut så ta en titt på Mantars ”St. Pauli Sessions”, en suverän live-inspelning från studion i Hamburg (länk).)

Länkar till Mantar: Spotify, iTunes, Google Play, WiMP, Bandcamp, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: Musik, Hardcore, Punk, Heavy Metal, Doom Metal, skivrecension, skivrecensioner, Mantar

Altareth och Spelljammer – live @Copperfields i morgon

Jag har varit medvetet återhållsam med betygen i mina recensioner i år. Det är bara tre plattor som fått högsta betyg, och en av dem är Spelljammers ”Ancient Of Days” (länk). Jag har tipsat om desto fler ”up-and-coming”-band som jag tycker är värda att hålla koll på, och ett av de mest spännande banden tycker jag är Altareth som släppte sin debut-EP ”Bury Your Mind in Moss” i somras (länk). Det är alltså med stor spänning jag ser fram emot morgondagens gig på Copperfields där Sweet Leaf har bokat in båda dessa band och dessutom kryddar på med nybildade Kinglord som bara släppt en demolåt ännu (SoundCloud).

Bildlänk till eventet

.

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Spelljammer, Altareth, Kinglord

Gateway – recension av ”Gateway”

Belgaren Robin Van Oyen har länge gett oss musiktips i olika bloggar, men han skapar också egen musik inom enmansprojektet Gateway. När han hade släppt en trespårs demo-EP förra året så skrev jag att ”Gateways ”Death Metal Doom” är tung som bly och härligt skrämmande” (länk), och på sitt debutalbum fortsätter han på samma sätt. Robin Van Oyen klassificerar själv Gateways musik som ”Medieval Deathdoom”, och det är nästan obeskrivligt tungt och mörkt. Det är också primitivt industriellt, om inte det är en motsägelse… När jag lyssnar på Gateway får jag bilder i huvudet av Mordors armé som långsamt och obevekligt rör sig fram över ett kalt landskap, med primitiva krigsmaskiner i släptåg.

Häromdagen kom Hanna hem när jag lyssnade på Gateway och hon stannade vid dörren ett kort ögonblick, tyst lyssnande, och utbrast sedan upprört: ”Är du helt galen? Stäng av! Omedelbart!” 🙂 Ibland synkar vår musiksmak inte alls, för jag tycker att Gateway är lysande!

Länkar: Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom metal, Death metal, skivrecension, skivrecensioner, Gateway