Monolord – Live!

Jag såg Monolord på Stockholms nyaste spelställe Slaktkyrkan den 20: februari, och precis som förväntat krossade de!

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

 

Ockultist – live!

För två veckor sedan såg jag Ockultist igen, och fy Satan vad bra de är! Om du tänker se EyeHateGod på Kraken den 26:e april så kom i tid så att du inte missar Ockultist som kliver på först. (Länk till eventet på FB)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mantar – Live!

I våras skulle jag ha sett Mantar tillsammans med Grave, men den konserten blev inställd. I början av november fick jag chansen igen när de spelade tillsammans med Kadavar på Debaser, och lyckligtvis tog jag den. Ett grymt gig! Mörkt, tungt och brutalt, precis som jag vill ha det!

Länkar: Spotify, Facebook, mina tidigare inlägg om Mantar

(Klicka för större bilder)

 

Oil My Member och Alastor – Live!

För ungefär en månad sedan såg jag Oil My Member och Alastor på Copperfields. Oil My Member rör sig i en zon utanför min vanliga radar och när jag lyssnade på dem innan gigget kan jag inte säga att jag tände på alla cylindrar direkt, men jäklar vad bra de var live!

Länkar till Oil My Member: Spotify, Facebook, hemsida

(Klicka för större bilder)

 

Alastor är förstås mer inom min comfort zone och jag har lyssnat en hel del på deras grymma debut ”Black Magic”, men även de lyckades överträffa mina förväntningar! Riktigt jäkla bra var det!

Länkar till Alastor: Bandcamp, Spotify, Facebook

 

Länkar till andra bloggar om: musik, Rock, Doom Metal, Oil My Member, Alastor

Shaky – Live!

Efter fredagens doom-metal (se mitt förra inlägg) började lördagen betydligt mer dansant! Shaky är ett psychobilly-band från Södertälje och Andreas som sjunger och spelar bas är faktiskt en fd elev till mig! Ett grymt gig!

(Bildspel)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Länkar till andra bloggar om: musik, psychobilly, rockabilly, Shaky

Ordos – House Of The Dead

Jag får nästan be om ursäkt för att jag tjatar, men… Ordos!

Deras debutplatta ”House Of The Dead” finns bland annat på Spotify och Bandcamp (där ett av alla positiva omdömen är särskilt träffande: ”It`s so good that it makes me horny. I want to rock`n roll all night and party every day!”)

Själv skrev jag följande på Facebook när jag precis sett dem live på favoritklubben Undergången i slutet av mars med ett par Lemmys och en handfull öl innanför västen 🙂 Men det står jag för!

”Ordos, det här jäkla bandet har kraften att få mig att känna ”det här är den bästa skiten jag sett” vid min ålder! Att stå 1,5 meter från scenen för säkert 10:e gången på en sådan här liten scen känns overkligt! Det är världsklass!”

Som en liten teaser kan jag säga att mitt nästa inlägg (som troligen dyker upp redan i morgon) är ett tips på ett band som låter ganska mycket som Ordos!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Ordos på Undergången – 24 mars 2017

Ordos på Undergången – 24 mars 2017

Ordos på Undergången – 24 mars 2017

Ordos på Undergången – 24 mars 2017

Ordos på Undergången – 24 mars 2017

Länkar till andra bloggar om: musik, Heavy Metal, Rock, Stoner rock, Fuzz rock, Ordos

Gloson live

I början av mars såg jag Gloson live för andra gången, och liksom den första gången var de jäkligt grymma! Tungt och tight, brutalt, stämningsfullt och melodiöst… De har verkligen en styrka i att tre av dem hjälper till med sången. Liksom den första gången jag såg dem var det svårfotat, men de har precis släppt en live-video som du kan se här nedanför, och det är ju ännu bättre! 🙂

P.S. Jag såg dem i Stockholm, men videon är från Halmstad veckan innan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Länkar till andra bloggar om: musik, doom metal, death metal, Gloson

Conan – live

De sista bilderna från den übertunga kvällen med Ockultist, Spelljammer och Conan: Hail Conan!

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Conan

MaidaVale och Spiders på Debaser Strand – 10 sept 2016

MaidaVale har jag sett många gånger tidigare och i stort sett varenda gång har jag skrivit något i stil med att framträdandet var jäkligt bra, men att jag saknade en platta att lyssna på när jag kom hem igen (länk till tidigare inlägg). Den här gången har jag glädjen att meddela att showen var jäkligt bra, och att jag dessutom har en platta att lyssna på här hemma! En riktig dunderplatta dessutom.

”Gitarrhjältar” som spelar komplicerade skalor med så många toner som möjligt är ingenting för mig, men däremot älskar jag gitarrister som bränner av sköna solon med känsla, som går ihop med melodin, och Sofias solon är precis sådana. Solon som man står på tå och väntar på, på samma sätt som man kan vänta på en sjysst refräng.

Länkar: Spotify, iTunes, Facebook

(Klicka för större bilder)

Det är inte ofta jag lyssnar på Spiders plattor, men liksom förra gången jag såg dem levererade de en rolig glamrockshow. De är ett riktigt bra partyband helt enkelt.

Länkar: Spotify, iTunes, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Psychedelic rock, Psykedelisk rock, Blues, Heavy Blues, Hårdrock, Glamrock, Spiders, MaidaVale

Ordos – live på Copperfields

Ordos från Uppsala släppte en suverän självbetitlad platta för ett par-tre år sedan, men de har faktiskt giggat sig in i mitt hjärta. De blir bättre och bättre för varje gång jag ser dem, så nu när jag såg dem i helgen för fjärde gången så var de riktigt jäkla bra! 🙂

Självklart kan inte min mobilvideo här nedanför göra dem full musikalisk rättvisa, men den säger något om intensiteten och stämningen i alla fall. (Bilder har jag publicerat flera gånger tidigare, både här i bloggen och på Facebook, och det kanske kommer fler från den här kvällen så småningom när jag får tid att redigera lite…)

Ordos uppföljarplatta är färdiginspelad och skulle ha kommit ut nu under våren, men den har blivit något försenad. Jag ser absolut fram emot att få höra den, jättemycket, men inte lika mycket som jag redan ser fram emot nästa chans att se Ordos live!

P.S. En film från en annan vinkel finns här.

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, Heavy Metal, Rock, Stoner rock, Fuzz rock, Ordos

Wolfmother på Gröna Lund

Sedan 2012 när jag försökte se Iggy Pop på Gröna Lund har jag vägrat ”Grönan live” trots att de brukar erbjuda en hel drös lockande artister varje sommar. I fredags bestämde jag mig dock för att ge scenen ytterligare en chans, eftersom det var så fint väder och jag inte har sett Wolfmother tidigare. (Dessutom hade jag ytterligare ett gig att gå på efteråt, så i vilket fall som helst var det stor möjlighet till en lyckad kväll som helhet.)

Försöket föll något så när väl ut och jag är glad att jag gav Grönan en ny chans. Det var inte obehagligt smetat med folk och ljudet var bra, såväl precis framför scenen som längst bak. Det enda problemet var att efter 40 minuter framför scenen i solskenet när suget efter en öl blev omöjligt att ignorera så var det så lång kö in till ölserveringen att det kändes hopplöst. Jag tog färjan till slussen för en öl på Söder i stället och sedan fortsatte jag till Fridhemsplan och Copperfields (mer om det i ett annat inlägg).

Wolfmother är ett av mina favoritband och det var kul att se dem (länk till rec.). De bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt och Andrew Stockdale har charmen som behövs för att hålla intresset uppe trots att jag inte tycker att stora scener i solsken är direkt ultimat för rock’n’roll… Slutsatsen blir godkänt för Grönan och väl godkänt för Wolfmother! 🙂

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Gröna lund, Grönan live, Wolfmother

Ordos och Hällas på Klubb Undergången

Bättre sent än aldrig heter det ju, så här kommer några bilder från Klubb Undergången den 5:e mars. Efter Ordos och Hällas hann jag faktiskt till Copperfields för att se Snailking också, men de bilderna dröjer ytterligare ett tag.

Jag har sett Ordos två gånger tidigare, på KGB under Stockholm Summer Fuzz 2014 och på Copperfields i maj 2015, men det är alldeles för sällan känner jag! (Så långt är det ju faktiskt inte mellan Stockholm och Uppsala.) Ordos spelar ”aggressiv stoner med mörker som främsta inspirationskälla”; ”spår av Danzig” har jag skrivit tidigare och det finns ingen anledning att ändra på den beskrivningen. Den grymma debuten kan du lyssna på här nedanför och om jag förstått saken rätt är en uppföljare färdiginspelad men dröjer ytterligare ett tag. Vi fick höra ett par av de nya spåren på Klubb Undergången, och de höjde förväntningarna ytterligare ett snäpp! Länkar till Ordos: Spotify, Bandcamp, Facebook

Ordos på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

Hällas upptäckte jag under Gaphals femårskalas i april förra året, och sedan dess har jag velat se dem igen (länk). De spelar melodiös hårdrock med sådan swag att det är rent beroendeframkallande! Sedan jag skrev om dem sist har de släppt sitt fyraspårs debutalbum, men av någon anledning finns inte ”Through The System” med och därför bjuder jag på den här:
(Du hittar den även på Bandcamp) Länkar till Hällas: Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook

Hällas på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

.

.

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, rock, Stoner rock, Fuzz rock, Ordos, Hällas

The Sign Festival – lördag

(Fortsättning på mitt förra inlägg)

På lördagen var det tätt mellan de bra banden och jag och polaren Björn var på plats redan när det första bandet klev på den lilla scenen kl 19.15, för vi kunde ju inte missa Flush, ett band med en riktigt tung låt som heter ”Bj∅rn”! 🙂
(Spotify, Bandcamp, Facebook)

På den lilla scenen imponerande även Saturn, som visserligen hela tiden riskerade att tappa mig på grund av för mycket falsettsång, men behöll mig med hjälp av skönt riffande och klassiska hårdrocksmelodier. (Spotify, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens bästa och mest spännande band på den lilla scenen var i alla fall Orkan som radade upp progglåtar i Nationalteaterns anda som om de aldrig gjort annat, trots att det är ett färskt band utan släppt material! (En låt finns på Soundcloud) Ett extra plus för saxofonen (tungt!), och ytterligare ett för hatlåten tillägnad Jimmie! (Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

På den stora scenen var det ett rent pärlband av grymma akter:

Skraeckoedlan klev in som ersättare för Viagra Boys i sista stund, och även om jag gärna hade sett VB så var det en trevlig överraskning att det var just Skraeckoedlan som klev in, ett av mina favoritband som jag gärna ser om och om igen (vilket jag gjort de senaste åren 🙂 ). (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Bombus har ett synnerligen passande namn och de släppte en riktigt tung bomb över Linköping! Jag har sett dem en gång förut, men det var länge sedan och nu överträffade de mina förväntningar med sin blandning av Motorhead-punkig rock och arenarock med muskler. Det märks att de har turnerat flitigt! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Siena Root är pioniärer inom ”retro-rocken”, men trots det har jag inte sett dem live tidigare, och nu när jag sett dem en gång längtar jag redan till nästa tillfälle! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Oblivious hade hemmaplan och det märktes, de fullkomligt sprudlade av spelglädje! Jag såg dem på Nalen Klubb här i Stockholm i oktober och efter giget publicerade jag en egeninspelad video av ”Bjälken i ditt öga” och skrev: ”Oblivious har bara en låt på svenska och det tycker jag är ett förbättringsområde.” (länk) Det är alltid kul när man blir hörsammad 🙂 , för de två nya låtarna som vi fick höra var båda på svenska, och dessutom grymma! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens, och festivalens, sista akt Night Viper var ett av de band som jag såg mest fram emot att se, och de gjorde mig inte besviken. Tidigare har jag skrivit om deras musik på platta att de får mig att känna mig ungefär som i början av 80-talet när jag hörde ”Live Wire” för första gången, att de lyckas fylla sin debutplatta med Heavy Metal som utgår från det som var bra med 80-talet och att sångerskan Sofie Lee Johansson är en ny stjärna! (länk 1, länk 2) Live lyckades de förmedla precis samma känsla, och Sofie är ett fynd även på scenen! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Så, jag tackar arrangörerna och banden för en grym påskhelg och ser fram emot en ny festival nästa år!

Länkar till andra bloggar om:
musik, rock, hårdrock, Gaphals, The Sign, The Sign Festival, Flush, Saturn, Orkan, Skraeckoedlan, Bombus, Siena Root, Oblivious, Night Viper

Gehennah – Live

När jag recenserade Gehennahs senaste album för ett par veckor sedan (länk) skrev jag att jag absolut inte tänkte missa Gehennahs releasefest på Nalen Klubb, och det gjorde jag inte heller! Ett grymt bra gig med ett jäkla tryck!

Gehennah – live @Nalen klubb – 3 mars 2016

(Klicka för att se bildspel)

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Thrash Metal, Gehennah

Skraeckoedlan och Snowy Dunes – Live @Undergången

Bloggkändisarna Skraeckoedlan och Snowy Dunes har precis gett sig av på sin längsta turné hittills, och dessutom tillsammans! Turnén sparkades igång i fredags på Klubb Undergången i Stockholm och när den avslutas den 27 februari i Köpenhamn har man giggat sig igenom Tyskland, Belgien, England och Nederländerna (detaljer). Grymt imponerande och jag önskar att jag hade kunnat följa med! 🙂

Turnéstarten var i alla fall oerhört lyckad och jag tror att Klubb Undergången satte besöksrekord samtidigt som vi i publiken satte röjrekord! Båda banden levererar stadigt live, men extra kul var att få höra så mycket nytt från Snowy Dunes och att Skraeckoedlan hade med sig Matilda Mård på sång på El Monstro (video). (Ytterligare ett par bilder finns på Facebook.)

Skraeckoedlan fick dessutom besök av Gidon från Mother Kasabian på scenen.
Klicka på första bilden för att se större bilder som ett bildspel.

Länkar till andra bloggar om: musik, Stoner rock, Fuzz rock, Heavy Blues, Snowy Dunes, Skraeckoedlan

Live: Dead Soul och Ghost

Förra veckan, fredagen den trettonde, såg jag Dead Soul och Ghost på Annexet.

Dead Souls debutalbum ”In The Darkness” har gått varm hemma hos mig det senaste året eftersom både jag och Hanna tycker att den tunga elektroniska bluesen är riktigt jäkla skön! Det är en sådan där härlig platta som vi med lätthet kan låta gå från början till slut medan vi fixar fredagsmiddagen tillsammans. (Uppföljaren ”The Sheltering Sky” som släpptes för några veckor sedan är jag inte lika förtjust i ännu, men det kanske kommer.)
….Jag har inte sett Dead Soul live tidigare, men de har tydligen gått från att vara sju man på scenen till tre. Med teknikens hjälp så tycker jag att de lyckades bra med ljudbilden, men det var lite ”naket” på Annexets stora scen. Det var oerhört maffigt att höra dem med den stora ljudutrustningen, men som sagt, något mer att fästa blicken på hade inte skadat.

Fler bilder finns på Facebook

Dead Soul på Annexet – 13 nov 2015

Med Ghost på scenen så saknas det definitivt inte något att fästa blicken på! Det här var andra gången jag såg dem live, men det är svårt att göra en jämförelse eftersom den första gången var 2011 och bandet bara hade sin debutplatta ute. Ghost har med tiden blivit mer bombastiska och pop-melodierna tydligare, men trots att jag i grunden gillar lite hårdare och mer metallisk hårdrock kan jag inte vara missnöjd eftersom Ghost gör sin grej så bra. De var helt enkelt suveräna båda gångerna! 🙂 Förutom den musikaliska utvecklingen så har bandets sångare blivit klart mer pratsam och min enda kritik är egentligen att han var lite väl pratsam, inte för att det upptar tid utan för att det tar bort en del av mystiken. Nej, föresten, ytterligare kritik: den akustiska versionen av ”Jigolo Har Megiddo” var en riktigt dålig idé. Förutom det var allt hunky-dory och jag längtar redan till nästa gång jag får se dem!

Fler bilder finns på Facebook

Ghost på Annexet – 13 nov 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Ghost B.C., Ghost, Dead Soul

Birdflipper, Iron Lamb och Atlas Losing Grip – live på Debaser

För två veckor sedan såg jag Birdflipper, Iron Lamb och Atlas Losing Grip på Debaser Strand.
(Fler bilder på alla band finns på Facebook)

Birdflipper har jag inte lyssnat alls på tidigare och de spelade inte direkt min typ av musik, men de brände av en bra show och det är alltid kul att se ett nytt band på en liten scen. Så, tummen upp i alla fall, eller ska det kanske vara fingret!? 🙂

Birdflipper på Debaser Strand – 29 okt 2015

Iron Lamb var huvudanledningen till att jag var på Debaser den här kvällen. Jag recenserade deras senaste album ”Fool’s Gold” i början av februari och skrev bland annat att de var starkt influerade av Motorhead: ”Om vi utgår från Motorhead och sedan i vissa låtar vrider upp punken till Iggy and The Stooges runt Raw Power och senare Turbonegro så har vi ringat in Iron Lambs sound rätt bra.” (länk) De levererade stabilt på scenen, men majoriteten av besökarna på Debaser var nog mer inne på melodiös punk än metal och Iron Lamb hade mått bra av en mer skrålande publik som kunde trigga dem ordentligt.

Iron Lamb på Debaser Strand – 29 okt 2015

Atlas Losing Grip har tydligen gjort succé med sitt senaste album ”Currents”, om man ska tro förhandsinformationen: ”Den 66 minuter och 6 sekunder långa orgien i hårdrocks-infuserad, energisk punkrock fick högsta betyget fem plus av Aftonbladets Mattias Kling, medan Close-Up Magazine önskade bandet ett välförtjänt världsherravälde.”

Innan jag köpte biljett till den här kvällen hade jag inte lyssnat på Atlas Losing Grip heller, men jag lyssnade ganska intensivt på ”Currents” innan giget eftersom jag gillade vad jag hörde. Bandet levererade definitivt en högenergisk show, ja, kanske till och med lite för energisk. Något övertänd skulle jag vilja säga eftersom en del av det som gör att jag gillar bandet på platta, de progressiva strukturerna och de poppiga sångmelodierna, fick stå tillbaka för öset.

Atlas Losing Grip på Debaser Strand – 29 okt 2015

Sammanfattningsvis blev det en helt OK torsdagskväll för mig, men ingen av spelningarna kommer att hamna på årsbästalistan.

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, punk, Birdflipper, Iron Lamb, Atlas Losing Grip

Mushroom Caravan Overdrive och Snowy Dunes på Copperfields

Förra helgen var det som sagt lite stressigt. När jag hade sett den största delen av giget med MaidaVale (länk) hoppade jag i en taxi och åkte till Copperfields för att se Mushroom Caravan Overdrive och Snowy Dunes. Jag har sett båda banden flera gånger tidigare, och att jag flänger kors och tvärs över stan för ytterligare spelningar är väl ett betyg så gott som något!

Mycket annat behöver inte sägas egentligen tycker jag… Mushroom Caravan Overdrive kör sin  Straight in your face-fuzz som jag har kallat den tidigare (länk) och trots att de aldrig har haft samma uppsättning på scenen när jag sett dem så levererar de stabilt!
(Tack, den kosmiska predikanten Gidon Kasabian, för att du envisades! 🙂 )

Fler bilder finns på Facebook

Mushroom Caravan Overdrive på Copperfields – 24 okt 2015

Snowy Dunes är ju flitigt omskrivna här i bloggen (tidigare) och det finns en god anledning till det! Även de levererar om och om igen på scenen, och deras debutalbum växer med tiden. En dryg 50-lapp på Bandcamp förser dig omedelbart med ungefär lika många minuter god Heavy Blues och ökar chansen till att det kommer mer!

Fler bilder finns på Facebook

Snowy Dunes på Copperfields – 24 okt 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, Heavy Blues, Rock, Stoner rock, Fuzz rock, Mushroom Caravan Overdrive, Snowy Dunes

Rymddröm och MaidaVale på Undergången

Det är snart ett år sedan jag såg Rymddröm för första gången, och då blev jag inte direkt såld. Jag tyckte att de tog det flummiga ett steg för långt även för min smak och jag skrev också att eftersom de var band nummer fyra för mig den kvällen så hade jag nog behövt lite mer partymusik för att tända till. (Länk) Därför var jag väldigt nyfiken på hur jag skulle uppleva dem nu i lördags när de var kvällens första band…
…Eftersom jag träffar två av grabbarna i Rymddröm ganska regelbundet så är det lite jobbigt att skriva att ”nej, tyvärr är det fortfarande inte min kopp te”. Det var klart bättre att inleda kvällen med Rymddröm än att avsluta den, men efter en hel del funderande har jag kommit fram till att deras musik antagligen böljar för mycket för min smak. I perioder älskar jag de envisa gitarrslingorna, riffen och trumrytmerna, men det är alltför ofta som de avbryts av ett lugnt parti som gör att jag tappar momentum. Det blir för komplicerat och för mycket omväxling för en enkel gammal själ som (om man ska spetsa till det) antingen vill ha samma groove i tio minuter eller en riktigt catchy melodi.

Till viss del handlar det förstås också om att Rymddröms musik behöver tid för att krypa under skinnet. ”Vortex” är den enda låten jag lyssnat på flera gånger (för att jag inte har tillgång till fler låtar), och den tycker jag också är bäst live.

Fler bilder finns på Facebook

Rymddröm på Undergången – 24 okt 2015

MaidaVale har jag sett live så många gånger nu att låtarna har satt sig trots att de fortfarande inte har släppt något. (”snap!” 🙂 ).
I lördags var jag lite stressad eftersom jag skulle försöka hinna se Mushroom Caravan Overdrive och Snowy Dunes på Copperfields också. Trots det hann jag se det mesta av showen, och det både svängde och glittrade om tjejerna som vanligt. Det finns flera videos med hyggligt ljud på YouTube:  Open Your Eyes, Right where they want you, (If You want the Smoke) Be the Fire.

Fler bilder finns på Facebook

MaidaVale på Undergången – 24 okt 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, Fuzz rock, Blues, Heavy Blues, Spacerock, Rymdrock, MaidaVale, Rymddröm

Imperial State Electric och Satan Takes A Holiday – live på Debaser Medis

Jag såg Satan Takes A Holiday på Gaphals femårskalas förra året och skrev då att de ”bjöd på en högenergisk show som gjorde sig utmärkt på den minsta scenen” (länk) och precis som jag misstänkte har de svårare att fylla ut scenen på Medis. Deras minimalistiskt svängiga rock gör sig allra bäst när den komprimeras i ett litet rum och liksom tvingar sig in i dansbenen. Visst är det fortfarande omöjligt att stå still till ”Missy” och ett par andra låtar, men särskilt det nyare materialet smiter förbi ganska obemärkt, utan att för den skull vara dåligt…

Fler bilder finns på Facebook

Satan Takes A Holiday på Debaser Medis – 23 okt 2015

Imperial State Electric har däremot inga problem med att fylla ut vare sig scenen eller golvet framför den! Rockstjärnestatusen är hög, låtarna oemotståndlig svängiga och spelglädjen tydlig. När jag står där framför scenen med en öl i handen tillsammans med en vän sedan mer än 30 år (!) undrar jag om Sverige har ett bättre Rock ´n Roll band att ställa upp med en fredagskväll?
Jag tror inte det!

Fler bilder finns på Facebook

Imperial State Electric på Debaser Medis – 23 okt 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Satan Takes A Holiday, Imperial State Electric

Live: Graveyard och Nekrodelerium

I lördags började jag kvällen med att se Graveyard på Münchenbryggeriet och fortsatte sedan till Skeppsbar i Gamla stan för att se Black Metal-bandet Nekrodelerium. Det är inget snack om att Graveyard är mitt favoritband av de här två, men det är heller ingen tvekan om att jag fick den bästa live-upplevelsen på Skeppsbar.

Graveyard var egentligen helt fantastiska (förutom att de kunde lägga till lite interaktion med publiken), men att se band på små scener ger mig så mycket mer. Jag har uppenbarligen blivit bortskämd under de senaste åren, för de senaste gångerna jag sett band på större scener har jag mest tyckt att det varit jobbigt. Först en ordentlig kö för att få tag på en öl i baren och sedan har jag inte orkat tränga mig in framför scenen. Som jag förklarade hemma: ”om man inte är där riktigt tidigt och tar en bra plats hamnar man utanför. Om man har en bra plats är det härligt med en stor publik eftersom man är en del av den, men när man hamnar vid sidan om är resten av publiken bara i vägen!”

Gnälligt värre, men va f*n, jag är varken 20 år längre eller 1.90 lång! 🙂

Graveyard på Münchenbryggeriet – 17 oktober 2015

Jag har sett Nekrodelerium en gång tidigare (länk), men jag tyckte att de var bättre den här gången. Man surfar liksom iväg på trummornas och gitarrernas ihärdiga matta och Sandra Stensen har en riktigt skön Black Metal-pipa! Dessutom är det som sagt en helt annan sak att kunna stå så här nära, på samma våglängd, näsa mot näsa!
(Nekrodelerium finns bara på SoundCloud än så länge. Fler bilder finns på Facebook.)

Nekrodelerium på Skeppsbar – 17 oktober 2015

Länkar till andra bloggar om: Musik, Hårdrock, Black Metal, Graveyard, Nekrodelirium

Yuri Gagarin och Oblivious live på Undergången

Förra fredagen var jag på klubb Undergången och såg Yuri Gagarin och Oblivious. Som jag hade förväntat mig så svepte Yuri Gagarin in oss totalt i sin stora rymdrock (pun intended) och genomförde ett verkligt minnesvärt gig. Oblivious lyckades dessutom toppa förväntningarna med hjälp av smittande spelglädje.

(För övrigt kan jag säga att bartendern som blandade så starka groggar och fick så mycket beröm av mig på fredagskvällen inte var lika populär dagen efter! 😉 )

Fler bilder på båda banden finns på min Facebook-sida.

Oblivious har bara en låt på svenska och det tycker jag är ett förbättringsområde, ”Bjälken i ditt öga” förjäkla bra!
(Spotify, Facebook)

Yuri Gagarin gjorde ingen besviken. Musik finns här
(Facebook, Spotify, Bandcamp)

Yuri Gagarin på klubb Undergången – 2 okt 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, rock, fuzz rock, space rock, Yuri Gagarin, Oblivious

Spiral Skies och Mother Kasabian på Skeppsbar

Sweet Leaf utökar verksamheten och lägger till Skeppsbar i Gamla stan som spelställe. Förra helgen var jag där för första gången, och jag måste säga att det inledningsvis var något förvirrande och lite skrämmande! När jag kom runt gathörnet och hade baren i sikte så såg jag nämligen säkert hundra personer som myllrade runt entrén, och inte såg de ut som de människor som jag har vant mig vid att se på Sweet Leaf’s arrangemang heller! Det visade sig dock snabbt att det var någon form av turistgrupp som var på väg att lämna stället, så jag pressade mig emellan dem och in på Skeppsbar…men såg ingen scen, och bara brats i baren! ”Har jag kommit fel? Ska jag vända?!” Nej, jag släntrade så nonchalant jag kunde genom lokalen mot den bortre väggen (”i värsta fall får jag låtsas att jag behöver gå på toa”) och där uppenbarade sig tack och lov en trappa ner till en källare som kändes mycket mer hemma! Kyuss i högtalarna, en hörna riggad som scen och mer denim and leather än siden och silikon på besökarna! 😉

Fredrik och Alex hälsade som vanligt välkommen på sitt varma sätt och efter en långsam tillströmning av några andra av Sweet Leaf’s trogna besökare kändes det som att lokalen var ”erövrad”. Spiral Skies var först upp på scenen, och eftersom de släppte en video häromdagen passar vi på att titta på den. (Spotify, Bandcamp, Facebook)

Sedan var det dags för Mother Kasabian, och vad ska man säga? När jag var på väg hem klockan halv fyra på söndagsmorgonen (vi var ett gäng tappra själar som hängde kvar på Skeppsbar efter giget) la jag upp en bild på Facebook och skrev ”Det måste närma sig 10 ggr nu, men Mother Kasabian är fortfarande snarast en religiös upplevelse. Så jäkla bra!” Olof hade som vanligt västen full av sköna riff, Kalle hade tvinnat mustaschen ett extra varv och Gidon är inte ”bara” sångare, utan även en riktig frontman. Som en predikant framför han bandets evangelium, i vissa stunder lugnt och mässande men oftare med en sådan intensitet att han skakar!
(Spotify, Bandcamp, Facebook)

OBS! Nästa lördag, den 12:e september, har du chansen att se Mother Kasabian live på en riktigt intim spelning och dessutom att medverka i deras videoinspelning. Info finns här.

Fler bilder finns på Facebook

Mother Kasabian på Skeppsbar – 29 aug 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, Stoner rock, Fuzz rock, Spiral Skies, Mother Kasabian

Johnny Mountain och Gloson på Undergången

Som jag förutspådde i början av veckan blev det en bra balans mellan yin och yang i fredags när klubb Undergången hade säsongspremiär; ljust och luftigt av Johnny Mountain och mörkt och tungt av Gloson. Jag hade höga förväntningar på Gloson, men de lyckades överträffa dem med råge. Helt klart ett av årets bästa gig!

Länkar till banden och musik finns i mitt tidigare inlägg och några fler bilder finns på Facebook.

Johnny Mountain på Klubb Undergången – 28 augusti 2015

Gloson på Klubb Undergången – 28 augusti 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, rock, fuzz rock, doom metal, death metal, Johnny Mountain, Gloson

Spiral Skies och Spelljammer – Live @Copperfields

Förra veckan bjöd Sweet Leaf på ett band som kryddade sin ”folk/retro rock” med en del visuella detaljer, och ett annat som lät riffen tala för sig själva. Spiral Skies var bra, men det är svårt att överträffa Spelljammers tunga riff, masker eller ej! 🙂

I morgon har Fredrik bokat två band som jag både sett och skrivit om tidigare; de sköngungande bluesrockarna Lé Betre och de bredbenta hårdrockarna Lugnet. Kanske ses vi på Copperfields?!

Länkar till Spiral Skies: Spotify, Bandcamp, Facebook

Spiral Skies – Copperfields – 31 juli 2015

Spelljammers kommande platta finns nu att förbeställa på Bandcamp och på RidingEasy Records:

Länkar till Spelljammer: Bandcamp, Spotify, Facebook, RidingEasy Records

Spelljammer – Copperfields – 31 juli 2015

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, doom metal, hårdrock, fuzz rock, Spiral Skies, Spelljammer