Sleep’s Holy Mountain

Snurrar en riktig klassiker i dag, om och om igen!

Länkar till andra bloggar om: musik, Stoner rock, Sleep

Let there be rock – magistern spelar vinyl igen!

Jag tillhör en av alla dem som slängde sina vinylskivor i samband med en flytt, för 15-20 år sedan, när ingen trodde att de någonsin skulle bli aktuella igen… Och som jag ångrar det nu! Det är ju en helt annan känsla att ta fram en vinylskiva, titta på bilderna och spela den från början till slut än att lyssna på digitala filer. Rent generellt vet jag inte, men i alla fall med min Marshall Stanmore högtalare så låter det dessutom bra mycket bättre!

Nu håller jag på att köpa på mig en samling igen… och det var en dyr vända till soptippen den där gången kan jag säga!

Jag har två inriktningar på mitt samlande i dagsläget: att köpa på mig klassiska album med mina favoritband och att köpa skivor av banden jag ser live. Det blir ett sätt att stötta banden samtidigt som jag får ett sjysst minnesdokument.

I dag spelar jag AC/DC’s liveplatta ”If You Want Blood You’ve Got It” från 1978. En av tidernas bästa liveplattor. Perfekt att städa till! 🙂

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, AC/DC, vinylskivor

Årets platta 2016

På grund av tidsbrist (ligger i en solstol i Thailand…) blir det inga långa utlägg om vem som varit bäst och varför, och inte heller några bubblare i år. Om jag skulle gå efter vilken platta jag spelat mest och som betytt mest för mig i år så skulle utmärkelsen ”Årets platta” gå till Spelljammers ”Ancient Of Days”, men det skulle ju vara tokigt eftersom den kom ut förra året och dessutom fick utmärkelsen då! (länk) Nej, årets bästa och mest spelade platta av de som släppts i år är Goatess ”Purgatory Under New Management”. Plattan fick högsta betyg i min recension (länk) och den har snurrat regelbundet sedan dess och bara växt med tiden. Grattis till inspirationen Goatess och tack för musiken! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp

Länkar till andra bloggar om: musik, Doom Metal, Goatess

Årets bästa…

Jag brukar lägga ner en hel del tid på att utse årets bästa live-konserter, men i år har jag inte riktigt tid och ro att sitta och våndas över vem som var absolut bäst. Därför kör jag på magkänsla och presenterar vilka som hamnar i toppen, utan inbördes ordning.

Med facit i handen och med grund i hur många gånger jag lyssnat på albumen så utser jag följande till årets album:
Dopethrone: ”Hochelaga”, Spelljammer: ”Ancient Of Days”, Monolord: ”Vaenir” och Thåström: ”Den Morronen”.

(Klicka på bilderna för att läsa min recension.)

………

Årets bästa individuella gig går till Goatess och Gloson, båda på Klubb Undergången.
(Klicka på bilderna för att läsa min recension.)

…

Och årets konsertpaket måste vara Ordos, Mother Kasabian och Snowy Dunes, arrangerat av Sweet Leaf.
(Klicka på bilderna för att läsa min recension.)

....

Till sist, årets bok är utan tvekan Adam “Nergal” Darskis ”Confessions of a Heretic”, årets dryck: Thåströms spanska brandy och årets förlust: Lemmy Kilmister. (Åter igen, klicka på bilderna för att läsa mer.)

……

God fortsättning! 🙂

Lemmy Kilmister, 24/12 1945 – 28/12 2015

Lemmy har vandrat vidare och jag har svårt att hitta ord…

Jag kan inte överdriva hur viktig han och Motorhead har varit i mitt liv.

Visst gillade jag 60-talsrocken som pappa spelade när jag var liten, men den första låten som jag själv hittade och tände till på alla cylindrar på var ”Ace of Spades”. När jag hörde den kände jag direkt att jag var hemma; ”WOW, kan musik låta så här?!”

Min första live-konsert var med Motorhead på Scaniarinken i Södertälje när de firade
10-årsjubileum som band… 1985…

Jag köpte en tröja som följde med mig under hela tonårstiden, och som jag fortfarande inte kan förmå mig att kasta bort trots att den är sliten till anskrämlighet!

Jag tackar av hela mitt hjärta och hoppas att Lemmy har hittat sitt eget Valhall!
.

”Döden är en oundviklighet, inte sant? Man blir mer medveten om det när man blir lika gammal som jag. Men jag bryr mig inte. Jag är redo. När min tur kommer vill jag göra det jag gör bäst.” ”Jag håller inte på med ånger. Att ångra sig är meningslöst. Det är försent. Du har redan gjort det, inte sant? Du har levt ditt liv. Det är ingen mening med att önska att man kan ändra det.”

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Motorhead, Lemmy Kilmister

Nu finns The Beatles på Spotify, kul, men jag har Sympathy For The Devil

Ja, att The Beatles numera finns på Spotify har väl ingen missat, och visst är det kul. De har gjort en hel del bra grejer, men jag har hört att en av 60-talets vattendelare var om man tyckte att The Beatles eller The Rolling Stones var bäst och jag kan inte riktigt förstå att det skulle vara något snack om saken… Personligen skulle jag lätt byta ut hela The Beatles katalog mot t ex ”Sympathy For The Devil”, och det finns flera Stones-låtar som är värda så mycket. Alltså, om jag fick valet mellan att någon på något sätt såg till att jag aldrig någonsin kunde lyssna på någon som helst låt med The Beatles igen (ja, t o m radera dem ur mitt medvetande) eller att på samma sätt undanhålla ”Sympathy For The Devil” så skulle jag offra The Beatles. Direkt!

Kategoriserat under ”Världens bästa låt”

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, The Beatles, The Rolling Stones

Första dagen efter semestern – Dazed and Confused

Ja, efter den första arbetsdagen på länge känner jag mig lite omtumlad och förvirrad, men i stället för att gräva ner mig njuter jag av den här sköna gamla videon! Led Zeppelin, live i London 1969, håll till godo!

Hjältar och passagerare

I dag har jag varit vid Hansa Studio (”The Hall by The Wall”) där bland annat David Bowies album ”Low” och ”Heroes” och Iggy Pops ”The Idiot”och ”Lust For Life” spelades in under 1977-78. När Berlin blev en delad stad hamnade byggnaden bara några meter från muren (på västsidan) och när Bowie skriver textraderna ”I can remember, Standing by the wall, And the guns shot above our heads, And we kissed as though nothing could fall” står han i ett fönster i den här studion under en inspelningspaus och betraktar ett par vid muren.

Jag har också åkt S-Bahn söderut för att se byggnaden där både David Bowie och Iggy Pop bodde under den här tiden. Iggy Pops ”The Passenger” är faktiskt en hyllning till Berlins S-Bahn system!

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, Pop, Iggy Pop, David Bowie, Berlin

Holidays In The Sun?

Semestern har börjat och mitt första resmål är Berlin, ‘cause ”I wanna see some history”… och dricka några kalla öl! 🙂
Kanske hittar jag ett par platser med koppling till bra musik här, liksom i New York? Stay tuned!

Länkar till andra bloggar om: musik, Punk, Sex Pistols, Berlin

Fuzziga Hits – Brain Police: Jacuzzi Suzy

Stefan på Klubb Undergången

Tips på bra band att lyssna på kommer från många olika håll. Ibland vet jag inte alls vart idén kom från början, men i andra fall vet jag precis. När det gäller Brain Police vars självbetitlade album från 2003 jag just nu snurrar varv på varv på varv så kan jag spåra inspirationen till den 24 april via min lista i Shazam och en snabb koll bekräftar att det var en kväll på klubb Undergången. I väntan på Goatess spelade Stefan från Snowy Dunes låten ”Jacuzzi Suzy” och jag hade funnit en ny suverän platta! Tack Stefan och tack klubb Undergången!

Brain Police kommer från Island och för mig är de en helt ny bekantskap, men att döma av beskrivningen på Facebook har de varit hyggligt framgångsrika. Deras tre senaste plattor har återutgetts av Small Stone Records.

”Jacuzzi Suzy” kan jag lätt kategorisera som en Fuzzig hit, och det finns fler på plattan.
Enjoy!

Länkar till Brain Police: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, Stoner rock, Fuzz rock, Brain Police

Gaphals 5 år – lördag

Gaphals, ett av Sveriges mest spännande skivbolag, firade förra helgen sitt femte år i branschen med en tvådagars rockfestival på Pitchers i Linköping. Evenemanget var mycket lyckat och jag ser redan fram emot nästa resa till Linköping! Rapporten från fredagen finns här. Bilderna är klickbara, fler foton finns i ett album på Facebook, klicka här.
.

19.15

Lördagen inleddes med Dront från Norrköping och riktigt sjysst tung-gungs doom rock. Jag hade inte hört dem innan den här helgen, men när jag lyssnat på deras EP på Spotify så skrev jag ”…ett band som inleder sin debut EP med det här riffkalaset tänker jag inte missa!” Och det gjorde jag alltså inte! 🙂

.
.

.

20.15

Kvällens mest positiva överraskning stod nog i alla fall Hällas för. Visst är de två låtar jag hört på Bandcamp bra, ”Through the system” rent av en riktig hit, men det här var över förväntan! Svängig hårdrock med 70-tals vibbar, det är min kopp te det!

.

21.00

Lördagens huvudnummer för min del var Spiders. De fick en trea i betyg för sitt senaste album Shake Electric och jag trodde att de skulle tuffa till soundet lite mer live, men de lät ganska precis som på plattan. De levererade dock tveklöst en bra show (även om de nog gjort sig ännu bättre på den lilla scenen) och den enda besvikelsen var att de höll inne med koklockan!

(Kanske för att jag hade min ”more cowbell” T-shirt på fredagen i stället… 😉 )

.

.

22.45

Satan Takes A Holiday lyssnade jag mycket på för några år sedan när de släppt sitt debutalbum (Spotify) och visst tänder det till mest när de spelar låtar från den, men det lät som att det finns en hel del guldkorn även på de följande plattorna att upptäcka! De bjöd på en högenergisk show som gjorde sig utmärkt på den minsta scenen.

.

.

00.00

Vid midnatt var det dags för bloggkändisarna MaidaVale (tidigare inlägg). De var som vanligt grymma live (jag tror faktiskt att Sofia var extra grym på gitarren!) och jag saknar fortfarande en platta att lyssna på här hemma…

Liksom Heavy Tiger imponerade MaidaVale storligen på alla jag pratade med efter giget, kul när det går bra för ”hemmalagen”!
.
.

01.00

Sista bandet för min del blev Märvel. Det är inget snack om att det svänger om deras partyrock, men jag tror att jag var lite trött och ”mätt” vid det här laget, för de lyckades inte engagera mig.

I stället gick jag hem till hotellet och somnade med Nergals ”Confessions of a Heretic” i handen, nöjd efter ett lyckat födelsedagskalas. Tackar Gaphals! 🙂

.

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Gaphals, Gaphals 5 år

Gaphals 5 år – fredag

Här kommer en kort rapport från det generellt sett mycket lyckade femårskalaset i Linköping.
Bilderna är klickbara och fler foton finns i ett album på Facebook, klicka här.

20.15

Det första bandet jag såg var Kickin’ Laces från Västervik. De bjöd på helt OK hård rock och det blev en bra inledning av min festival. Kickin’ Laces är på gång med sitt debutalbum ”The price of pretending” och har en EP ute på Spotify och Bandcamp.

.
.

21.15

Band nummer två blev Bullet som bjöd på en riktig Heavy Metal show. När jag recenserade deras senaste album ”Storm Of Blades” la jag in bilder från 2009 (länk) och visuellt är det inte jättestor skillnad: skylten har blivit lite mer sliten och Dag ”Hell” Hofer har skaffat glasögon. Musikaliskt har det gått lite upp och ner sedan dess, men nu tycker jag att de är tillbaka.
.
.

.

22.30

Heavy Tiger är väl ett av de band som jag skrivit oftast om här i bloggen (tidigare inlägg) och de infriade mina höga förväntningar till fullo! Sicket jäkla röj det var! När jag pratade med folk och lyssnade på samtal senare under festivalen så var det Heavy Tigers namn som dök upp oftast. Alla hade positiva saker att säga om själva låtarna, men framförallt var det energin i showen som imponerade.
Go Tigers! 🙂

.
.

23.15

Nocturnalia hade hemmaplan och det märktes framför scenen. Jag har inte riktigt fastnat för deras album ”Above Below Within” (Spotify), men jag tyckte att de var bättre live.

.

.
.

00.00

Siberian hade också hemmaplan. De tog verkligen i från tårna och lät snarare mer än mindre aggressiva än på deras utmärkta album ”Modern Age Mausoleum” (Spotify). Med beröm godkänt!

.

.

.

.

00.45

Kvällens andra höjdpunkt var förstås Skraeckoedlan, och inte heller de gjorde mig det minsta besviken. Jag har sett dem tre gånger tidigare (länk) och de knäcker alltid, oavsett storlek på scenen! Däremot är de ett av de mest svårfotograferade banden! De badar alltid i rök och ofta i ett rött ljus som slår ut i alla fall min mobilkamera… eller så är jag helt enkelt för upptagen med att digga när de spelar…

.

01.45

Kvällens sista band var Honeymoon Disease och jag måste erkänna att även jag började bli lite ”suddig” vid det här laget! Honeymoon Disease bjöd i alla fall på på riktigt svängig Action Boogie-Woogie Rock ‘N’ Roll (Spotify) och festivalens mest imponerande polisong! 🙂

.

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Gaphals, Gaphals 5 år

Fuzziga Hits – Capsula: Candle Candle

I serien Fuzziga Hits har vi nu kommit till en låt med lite rymdrock i, ”take it away” Capsula:

Länkar till Capsula: Spotify, Bandcamp, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, rock, fuzz rock, space rock, Capsula

St. Valentine’s Day Massacre

Dagen till ära tittar vi på en skön gammal klassiker!

St. Valentine’s Day Massacre släpptes av MotörheadGirlschool 1981

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Motorhead, Girlschool

Fuzziga Hits: Truckfighters

Truckfighters, som jag såg live på Debaser Medis i slutet av december står för kvällens låt i serien Fuzziga Hits.

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, rock, fuzz rock, Truckfighters

Fuzziga Hits: Graveyard

Jag kan ju inte ha en serie som jag kallar Fuzziga Hits utan att ha med Graveyard!

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, rock, fuzz rock, Graveyard

Motley Crue – Shout at the Devil

I dag är det tydligen ”World Motley Crue Day”:

”January 17, 1981 is the day that has gone down in rock ‘n roll history as the day Motley Crue formed. During the current ‘Final Tour,’ Nikki has stated onstage that it was that day in fact that Motley Crue was born.”

Det finns en hel del att säga om bandets utveckling, men vilken start de hade! Jag minns tydligt hur jag upptäckte Motley Crue när något högstadieband spelade Live Wire på fritidsgården i Södertälje och hur jag sedan när Shout at the Devil hade släppts klottrade mina skolböcker fulla med bandets namn och pentagram…  Motley Crues album Shout at the Devil kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta och jag utnämner det härmed till ett av ”världens bästa album”.

Tillsammans med den här videon så kategoriserar jag dessutom det här inlägget bland mina inlägg med ”sköna gamla musikvideos”.

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Motley Crue

Årslistan 2014 – Årets konsert: ”nykomlingar”

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den sjätte och sista delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal”, ”Extrem Metal”, ”Rock/Pop” och ”Punk och Hardcore” och ”Stoner/Fuzz Rock”.

De nominerade nykomlingarna

Förra året var det Gamla Pengar som fick utmärkelsen ”Årets nykomlingar” och sedan dess har jag som sagt sett dem live fyra gånger och gett deras debutalbum Här kommer kriget högsta betyg. I år är de nominerade The Tower, The Order Of Israfel och Goatess som alla spelade på Püssy a Go Go @The Liffey.

Alla tre banden gjorde mycket bra ifrån sig live och har dessutom släppt galet bra debutalbum. Goatess självbetitlade album har jag av någon anledning inte recenserat, men både The Tower och The Order Of Israfel fick lysande fyror i betyg för sina album Hic Abundant Leones och Wisdom. Nu handlar det ju dock om live-framträdandet och då står Goatess som segrare. När jag hade sett dem skrev jag bland annat: ”Tyngden i det här framträdandet är svår att beskriva, men om man gillar Doom Metal och missade den här spelningen så har man all anledning att gräma sig!”

Det känns kanske lite udda för den gamla doom-geten 😉  Lord Chritus (Christian Linderson) att kallas ”nykomling”, men Goatess är ju faktiskt ett albumdebuterande band! (Chritus har tidigare sjungit i Count Raven, Saint Vitus och Terra Firma och sjunger fortfarande i Lord Vicar som också var nominerade i Stoner/Doom/Fuzz… kategorin.)

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Doom Metal, Goatess

Årslistan 2014 – Årets konsert: Stoner-, Doom-, Fuzz-, Ockult rock

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den femte delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal”, ”Extrem Metal”, ”Rock/Pop” och ”Punk och Hardcore”. Senare i dag kommer den sista utmärkelsen, ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Stoner-, Doom-, Fuzz-, Ockult rock”

Den här något luddiga genren är väl den som jag har ägnat mest tid åt i år, både på platta och live. Därför har det varit svårt att utse en vinnare och de nominerade är ganska många: The Graviators på Kägelbanan, The Tower, The Order Of Israfel, Goatess och Lord Vicar som alla spelade på Püssy a Go Go @The Liffey, Lé Betre på Copperfields, Snailking på klubb Undergången och så Muskelrock Pre-Party där Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan spelade…

Det här är så svårt att jag får ta till det lite okonventionella greppet att utse en grupp av band till vinnare! Som helkväll sett är det nämligen inget snack om att Muskelrock Pre-Party var den absoluta topp-showen. Att få se Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan live samma kväll är nästan overkligt! Banden passade dessutom så bra ihop att jag i mitt minne inte kan särskilja banden och säga vilket som var bäst. Det var helt enkelt en psykedelisk rockfuzz fest av absolut toppklass!

Först psykedeliskt och dekadent med Salem’s Pot (jag gav deras ”…lurar ut dig på prärien” högsta betyg i april, men jag har tyvärr inte haft chansen att se dem live igen), sedan mer renodlad hård rock av Mother Kasabian (även de fick högsta betyg för sin självbetitlade EP under året och det saknas inte inlägg om dem i bloggen direkt) och till sist Skraeckoedlan som taktfast stampade ner allt motstånd, tunga som Godzilla!

Både Mother Kasabian och Skraeckoedlan har figurerat ganska flitigt i bloggen, så Salem’s Pot får stå för dagens video, ett smakprov på både psykedelia och dekadens.

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, fuzz rock, doom metal, Salem´s Pot, Mother Kasabian, Skraeckoedlan

Årslistan 2014 – Årets konsert: Punk och Hardcore

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den fjärde delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal”, ”Extrem Metal” och ”Rock/Pop”. Under dagen kommer utmärkelser inom kategorierna ”Stoner/Fuzz Rock” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Punk och Hardcore”

Förra året tog Alonzo och hans Fas 3 hem utmärkelsen i den här kategorin i konkurrens med Gamla Pengar. Båda banden har gjort ett starkt intryck även i år, jag har sett Gamla Pengar fyra gånger under 2014 och Alonzo två gånger. Alonzo får en nominering för giget på Debaser Medis i november och Gamla Pengar en för ett gig på Lilla Hotellbaren i juni. Övriga nominerade är Projekt 9 på Broder Tuck, Låt dom hata oss på Liffeys, Besserbitch på Lilla Hotellbaren, Turbonegro på Putte i parken och Topper på Broder Tuck.

Även i år är det hård konkurrens mellan Alonzo och Gamla Pengar… Turbonegros show i Karlstad gick inte av för hackor den heller… Gahhh, vad svårt det är! Men om jag kokar ner det till vilken av spelningarna jag skulle vilja besöka igen om någon erbjöd mig en tidsmaskin med bara en resa i så går det inte att komma ifrån att det är Alonzo som segrar även i år! Kombinationen av gamla klassiker, nya höjdare och en frontman men energi och charm som få är helt enkelt oslagbar!

…………..Här är en av de nya låtarna med en högst passande text!

Alonzo, en glad vinnare! 😉

Länkar till andra bloggar om: musik, punk, rock, Alonzo Fas 3, Alonzo

Årslistan 2014 – Årets konsert: Extrem Metal

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den tredje delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelserna för ”Hårdrock/Heavy Metal” och ”Rock/Pop”. Snart kommer utmärkelser inom kategorierna ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Extrem Metal”

De nominerade är Age Of Woe på Püssy A Go Go @The Liffey, Behemoth på Tyrol, Entombed A.D. och Facebreaker på Kägelbanan. Facebreaker överaskade mig stort både live och på platta, men Behemoth har varit ute på rena rama segertåget efter släppet av den suveräna plattan The Satanist och de vinner även den här utmärkelsen. Med skådespel, eld, rök och ljus lyckades de tillföra sin redan trollbindande musik en extra dimension. Behemoth är verkligen en tungviktare!

Länkar till andra bloggar om: musik, heavy metal, death metal, black metal, Behemoth

Årslistan 2014 – Årets konsert: Rock/Pop

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den andra delen av årslistan, här kan du läsa om utmärkelsen för ”Hårdrock/Heavy Metal” och snart kommer utmärkelser inom kategorierna ”Extrem Metal”, ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Rock/Pop”

Det är inget snack om att ”Årets Rock/Pop” är den genre där jag har det minsta urvalet… Jag gillar melodiös rock och pop, men när det kommer till att välja gig så vinner de hårdare banden för det mesta kampen om min tid. Förra året vann Amanda Palmer utmärkelsen i kamp med Mainliners, Grande Roses och Robert Dahlqvist, men på grund av det magra urvalet i år så går jag faktiskt direkt på vinnaren här… (drum roll)

…det blir Frank Turner för hans spelning på Debaser Medis den 26:e februari. Frank Turner har melodierna, texterna, känslan, charmen och den rätta inställningen till sitt artisteri (lyssna bara på talet i mitten av klippet nedan). Jag har sett honom live två gånger och jag tror faktiskt att jag aldrig har sett en annan artist bygga en relation med sin publik så effektivt. Som jag skrev i februari, det var en riktig ”feelgod-konsert”!

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, pop, Frank Turner

Årslistan 2014 – Årets konsert: Hårdrock/Heavy Metal

Årets konsert

Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)

Det här är den första delen av årslistan, snart kommer du att kunna läsa om mina utmärkelser inom kategorierna ”Rock/Pop”, ”Extrem Metal”, ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.

De nominerade i kategorin ”Hårdrock/Heavy Metal”

Förra året tog Satyricon hem den här kategorin i hård konkurrens av Candlemass (länk), men i år hade de två banden befunnit sig i olika kategorier. (Eftersom jag har sett så många fler band i år (runt 100 st) har jag bestämt mig för att dela ut utmärkelser för ”årets konsert” inom fler kategorier än tidigare.) I år är följande band nominerade (länkar till de tidigare inläggen):

Heavy Tiger för sin spelning på finalen av Manifest on Tour, Black Label Society på Putte i Parken, Gehennah på Püssy a Go Go @The Liffey och Orange Goblin på Debaser Strand.

Mitt omdöme av konserterna som jag utnämner till ”Årets konsert” grundar sig inte det minsta på någon slags objektiv observation utan helt och hållet på underhållningsvärdet för mig personligen, och därför går utnämningen till Gehennah. Karlstadsbandet spelar Thrash Metal med svängiga melodier i 180 knyck och skapar en sådan partystämning att jag utbrast ”jösses, den där satt som en shot Tequila i goda vänners sällskap” när jag hade lyssnat på deras senaste EP, ett omdöme som kan gälla för giget på The Liffey också. Varmt, svettigt och riktigt j-la kul!

Här är titellåten från EP´n Metal Police (2014) som jag gav högsta betyg i slutet av mars. Lite taskigt ljud kanske, men eftersom det är en inspelning från den aktuella showen så tycker jag att det är motiverat.

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Thrash Metal, Gehennah

Musik- och bloggåret 2014, årets album med mera

Här kommer årets första sammanfattning. Det är visserligen lite för tidigt, men just nu har jag tid att räkna! 🙂

Fram till dagens datum har jag skrivit 293 st inlägg i bloggen under 2014. Jag har sett och skrivit om mer än 82 bra live gig (jag orkar inte räkna alla band jag såg under Beat Butchers 30-årskalas och några band jag såg under året var varken värda att skriva om eller räkna). Jag har lyssnat på fler nya album än jag vågar tänka på och skrivit om ganska många av dem! Ett fantastiskt musikår med andra ord!

Årslistor över album finns det så många av så jag kommer inte att skriva någon egen ny lista. Plattorna som jag har gett högst betyg under året finns redan i vänsterkant på bloggen, klicka på bandnamnet för att läsa recensionen. Kom ihåg att alla plattor som finns med på listan är riktiga höjdare! De plattor som fått ett sämre omdöme än ”riktigt bra” finns inte med alls.
(Om jag fick göra någon justering i listan så skulle jag flytta upp både Lé Betre och The Socks ett pinnhål…)

Självklart finns det också plattor som saknas helt. Pallbearer och Yob som har varit soundtrack till åtskilliga grå mornar den här hösten (länk) borde förstås ha varit med någonstans i toppen, likaså Fu Manchu, Vampire, Witch Mountain, Snailking och en hel drös andra band, men jag har inte tid att recensera alla fantastiska skivor som släpps!

Liksom förra året kommer jag däremot att göra listor över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat, men du får faktiskt vänta tills efter nyår på dem. Jag har ett par gig kvar att se i år och jag vill ju ge alla chansen att komma med!

(Här är förra årets nominerade och vinnare i de olika kategorierna: ”Rock och pop”, ”Hårdrock och Metal”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.)
God fortsättning!

Fuzziga Hits: Orchid – Capricorn

Inom det område som jag försöker förtydliga och sälja in med min serie Fuzziga Hits (förklaring finns här) ryms något som jag i vanliga fall skulle kalla ”ockult rock” eller kanske ”klassisk doom”. Här är inte den krossande tyngden eller långa psykedeliska utflykter i fokus, även om de förekommer. Det handlar snarare om ganska melodiös rock med ett starkt fokus på att bygga upp en mystisk och ockult stämning med hjälp av texter och musikens inramning. Orchid från San Francisco är ett gott exempel och deras Capricorn är en riktig hit. Här kan vi med rätta snacka om Sabbath Worship!

Länkar till Orchid: Spotify, Bandcamp, iTunes, Google Play, WiMP, Facebook

Länkar till andra bloggar om: musik, stoner rock, doom metal, fuzz rock, Orchid