Saknade: Vidunder och We Live In Trenches

Jag lyssnar på mycket ny musik och det är en jäkla massa band som fladdrar förbi i medvetandet under åren. Vissa band faller faktiskt i glömska på grund av inaktivitet, hur bra de än är, men några saknar jag mer och mer ju längre tiden går. Ett sådant band är Vidunder som jag hade toppenkväll med när jag såg dem live i Berlin för snart två år sedan. (Länk till ett inlägg om det.) Därför blev jag förstås riktigt glad när jag såg att de nu verkar ha löst sina medlemsbekymmer och kommer att släppa i alla fall en singel i början av juni. (Länk till info.) Det firar vi med den här videon!

Tänk om man kunde få en liknande nyhet om We Live In Trenches som var ett av de första banden som fick högsta betyg här i bloggen! (Länk) Det var över tre år sedan jag hörde något ifrån dem och trots att Life Crisis snurrar friskt ännu så vore det härligt med något nytt!

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

MaidaVale och Spiders på Debaser Strand – 10 sept 2016

MaidaVale har jag sett många gånger tidigare och i stort sett varenda gång har jag skrivit något i stil med att framträdandet var jäkligt bra, men att jag saknade en platta att lyssna på när jag kom hem igen (länk till tidigare inlägg). Den här gången har jag glädjen att meddela att showen var jäkligt bra, och att jag dessutom har en platta att lyssna på här hemma! En riktig dunderplatta dessutom.

”Gitarrhjältar” som spelar komplicerade skalor med så många toner som möjligt är ingenting för mig, men däremot älskar jag gitarrister som bränner av sköna solon med känsla, som går ihop med melodin, och Sofias solon är precis sådana. Solon som man står på tå och väntar på, på samma sätt som man kan vänta på en sjysst refräng.

Länkar: Spotify, iTunes, Facebook

(Klicka för större bilder)

Det är inte ofta jag lyssnar på Spiders plattor, men liksom förra gången jag såg dem levererade de en rolig glamrockshow. De är ett riktigt bra partyband helt enkelt.

Länkar: Spotify, iTunesFacebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Wolfmother på Gröna Lund

Sedan 2012 när jag försökte se Iggy Pop på Gröna Lund har jag vägrat ”Grönan live” trots att de brukar erbjuda en hel drös lockande artister varje sommar. I fredags bestämde jag mig dock för att ge scenen ytterligare en chans, eftersom det var så fint väder och jag inte har sett Wolfmother tidigare. (Dessutom hade jag ytterligare ett gig att gå på efteråt, så i vilket fall som helst var det stor möjlighet till en lyckad kväll som helhet.)

Försöket föll något så när väl ut och jag är glad att jag gav Grönan en ny chans. Det var inte obehagligt smetat med folk och ljudet var bra, såväl precis framför scenen som längst bak. Det enda problemet var att efter 40 minuter framför scenen i solskenet när suget efter en öl blev omöjligt att ignorera så var det så lång kö in till ölserveringen att det kändes hopplöst. Jag tog färjan till slussen för en öl på Söder i stället och sedan fortsatte jag till Fridhemsplan och Copperfields (mer om det i ett annat inlägg).

Wolfmother är ett av mina favoritband och det var kul att se dem (länk till rec.). De bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt och Andrew Stockdale har charmen som behövs för att hålla intresset uppe trots att jag inte tycker att stora scener i solsken är direkt ultimat för rock’n’roll… Slutsatsen blir godkänt för Grönan och väl godkänt för Wolfmother! 🙂

(Klicka för större bilder i ett bildspel.)

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Snabba tips: Descarado, Salem’s Pot, Rotting Christ och Mothership

Descarado från Göteborg följer upp sin fläskiga stoner-EP från 2013 med singeln ”Pigroad”, och jag vill ha mer, nu!
(Spotify, Facebook)

De härligt skumma och psychedeliskt svängiga Salem’s Pot släpper plattan ”Pronounce This!” den 22:a juli och ”Just For Kicks” är det första smakprovet. Det vattnas i munnen! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)

Jag har läst åsikten att grekerna i Rotting Christ har gått för långt i sina hyllningar till den fallna ängeln, men när hyllningarna är så här kraftfulla kokar i alla fall mitt blod! (Spotify, Facebook)

Sist men inte minst, Texas-bandet Mothership har släppt plattan ”Live Over Freak Valley”, och den bjuder på ett par gyllene stunder.
(Spotify, iTunesFacebook, hemsida)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , ,

Valley Of The Sun – recension av ”Volume Rock”

Valley Of The Sun - Volume RockAmerikanerna i Valley Of The Sun släpper sitt nya album ”Volume Rock” på svenska Fuzzorama Records i morgon, den 29:e april. Årstiden är egentligen synnerligen väl vald, men som alla vet har den svenska våren tagit ett uppehåll de senaste dagarna!

Tidigare när jag har jämfört stallkamraterna Truckfighters, We hunt Buffalo och Witchrider, har jag skrivit:
uppenbarligen kan man lita på att Fuzzoramas släpp håller hög kvalitet. Gemensamt för de här tre banden är att de bjuder på sjuhelsikes melodier som är så pass välpolerade att de borde kunna jobba sig till en hel del radiotid, samtidigt som de har tillräckligt mycket själ och tryck i sig för att jag ska tycka om dem.” (länk)
Det uttalandet inkluderar numera även Valley Of The Sun.

Jag har haft ”Volume Rock” i telefonen den senaste månaden och under soliga dagar är det den som har pockat på uppmärksamheten. Det här är något annat än den långsamma, tunga och ”skitiga” stoner/doom som jag lyssnar mest på till vardags, den musik som passar bäst i små mörka konsertlokaler. Valley Of The Sun framför arenarock med ökensand i kläderna, melodiös rock som frammanar bilder av publikhav, solsken och öl i plastglas! Eller långa bilfärder genom glest befolkade landskap.
Och jag älskar det. Äntligen är det (teoretiskt sett) vår! 🙂

GitarrGitarrGitarrGitarr

P.S. I likhet med mycket annan melodiös rock med sommarkänsla finns det en risk att plattan har en ganska kort peak för att sedan ligga i träda, men det återstår att se!

Länkar: Spotify, iTunesBandcamp, Facebook

Valley of the Sun

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Ordos och Hällas på Klubb Undergången

Bättre sent än aldrig heter det ju, så här kommer några bilder från Klubb Undergången den 5:e mars. Efter Ordos och Hällas hann jag faktiskt till Copperfields för att se Snailking också, men de bilderna dröjer ytterligare ett tag.

Jag har sett Ordos två gånger tidigare, på KGB under Stockholm Summer Fuzz 2014 och på Copperfields i maj 2015, men det är alldeles för sällan känner jag! ( långt är det ju faktiskt inte mellan Stockholm och Uppsala.) Ordos spelar ”aggressiv stoner med mörker som främsta inspirationskälla”; ”spår av Danzig” har jag skrivit tidigare och det finns ingen anledning att ändra på den beskrivningen. Den grymma debuten kan du lyssna på här nedanför och om jag förstått saken rätt är en uppföljare färdiginspelad men dröjer ytterligare ett tag. Vi fick höra ett par av de nya spåren på Klubb Undergången, och de höjde förväntningarna ytterligare ett snäpp! Länkar till Ordos: Spotify, Bandcamp, Facebook

Ordos - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (blogg)

Ordos - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (2)

Ordos på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

Hällas upptäckte jag under Gaphals femårskalas i april förra året, och sedan dess har jag velat se dem igen (länk). De spelar melodiös hårdrock med sådan swag att det är rent beroendeframkallande! Sedan jag skrev om dem sist har de släppt sitt fyraspårs debutalbum, men av någon anledning finns inte ”Through The System” med och därför bjuder jag på den här:
(Du hittar den även på Bandcamp) Länkar till Hällas: Spotify, iTunesBandcampFacebook

Hällas - Klubb Undergången - 5 mars 2016 (blogg)

Hällas på Klubb Undergången – Fler bilder på Facebook

.

.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

The Sign Festival – lördag

(Fortsättning på mitt förra inlägg)

På lördagen var det tätt mellan de bra banden och jag och polaren Björn var på plats redan när det första bandet klev på den lilla scenen kl 19.15, för vi kunde ju inte missa Flush, ett band med en riktigt tung låt som heter ”Bj∅rn”! 🙂
(Spotify, Bandcamp, Facebook)

The Sign Festival 2016 - Flush

På den lilla scenen imponerande även Saturn, som visserligen hela tiden riskerade att tappa mig på grund av för mycket falsettsång, men behöll mig med hjälp av skönt riffande och klassiska hårdrocksmelodier. (Spotify, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens bästa och mest spännande band på den lilla scenen var i alla fall Orkan som radade upp progglåtar i Nationalteaterns anda som om de aldrig gjort annat, trots att det är ett färskt band utan släppt material! (En låt finns på Soundcloud) Ett extra plus för saxofonen (tungt!), och ytterligare ett för hatlåten tillägnad Jimmie! (Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

På den stora scenen var det ett rent pärlband av grymma akter:

Skraeckoedlan klev in som ersättare för Viagra Boys i sista stund, och även om jag gärna hade sett VB så var det en trevlig överraskning att det var just Skraeckoedlan som klev in, ett av mina favoritband som jag gärna ser om och om igen (vilket jag gjort de senaste åren 🙂 ). (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Bombus har ett synnerligen passande namn och de släppte en riktigt tung bomb över Linköping! Jag har sett dem en gång förut, men det var länge sedan och nu överträffade de mina förväntningar med sin blandning av Motorhead-punkig rock och arenarock med muskler. Det märks att de har turnerat flitigt! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Siena Root är pioniärer inom ”retro-rocken”, men trots det har jag inte sett dem live tidigare, och nu när jag sett dem en gång längtar jag redan till nästa tillfälle! (Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Oblivious hade hemmaplan och det märktes, de fullkomligt sprudlade av spelglädje! Jag såg dem på Nalen Klubb här i Stockholm i oktober och efter giget publicerade jag en egeninspelad video av ”Bjälken i ditt öga” och skrev: ”Oblivious har bara en låt på svenska och det tycker jag är ett förbättringsområde.” (länk) Det är alltid kul när man blir hörsammad 🙂 , för de två nya låtarna som vi fick höra var båda på svenska, och dessutom grymma! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Kvällens, och festivalens, sista akt Night Viper var ett av de band som jag såg mest fram emot att se, och de gjorde mig inte besviken. Tidigare har jag skrivit om deras musik på platta att de får mig att känna mig ungefär som i början av 80-talet när jag hörde ”Live Wire” för första gången, att de lyckas fylla sin debutplatta med Heavy Metal som utgår från det som var bra med 80-talet och att sångerskan Sofie Lee Johansson är en ny stjärna! (länk 1, länk 2) Live lyckades de förmedla precis samma känsla, och Sofie är ett fynd även på scenen! (Spotify, iTunes, Facebook)

(Klicka för större bilder i ett bildspel)

Så, jag tackar arrangörerna och banden för en grym påskhelg och ser fram emot en ny festival nästa år!

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , , , , , , , , ,