Electric Wizard – Wizard Bloody Wizard

Det kan inte vara lätt att ha uppnått kultstatus och fortsätta släppa skivor! Jag tycker att de recensioner jag läst av Electric Wizards nya platta ”Wizard Bloody Wizard” har varit överdrivet kritiska. Nej, det är inte en ikonisk platta, och det är inte heller en av bandets bästa plattor… men det är en jäkligt bra platta!

I dare you att inte headbanga till ”Hear the Sirens Scream” och den avslutande ”Mourning Of The Magicians” är så magnifik att jag efter drygt 11 minuter trycker på repeat, om och om igen.

Electric Wizard.

 

Annonser

Sleep’s Holy Mountain

Sleep's Holy MountainSnurrar en riktig klassiker i dag, om och om igen!

Länkar till andra bloggar om: 

Snowy Dunes: Atlantis

I början av veckan var jag på kurs på Karolinska institutet, och att klara av kollektivtrafiken i rusningstrafik utan att få ett vredesutbrott är alltid en utmaning. Med rätt musik i lurarna brukar det dock gå bra, och den här gången var det Snowy Dunes som höll mig på banan. Deras nya album ”Atlantis” är riktigt jäkla bra! De har lyckats knåpa ihop ett album som hänger ihop från början till slut, utan svackor, och där balansen mellan lugnt och ösigt, rockigt och psychedeliskt är perfekt!

Det är dags att upptäcka Atlantis!

Länkar till Snowy DunesSpotifyBandcampFacebook, (mina tidigare inlägg finns här)

Länkar till andra bloggar om: 

Oil My Member och Alastor – Live!

För ungefär en månad sedan såg jag Oil My Member och Alastor på Copperfields. Oil My Member rör sig i en zon utanför min vanliga radar och när jag lyssnade på dem innan gigget kan jag inte säga att jag tände på alla cylindrar direkt, men jäklar vad bra de var live!

Länkar till Oil My Member: Spotify, Facebook, hemsida

(Klicka för större bilder)

 

Alastor är förstås mer inom min comfort zone och jag har lyssnat en hel del på deras grymma debut ”Black Magic”, men även de lyckades överträffa mina förväntningar! Riktigt jäkla bra var det!

Länkar till Alastor: Bandcamp, Spotify, Facebook

 

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Altareth – The Black Bible Tracks

AltarethAltareth från Göteborg är ett osignat band som jag har följt i ett par-tre år nu. Även om det inte handlar om några dramatiska förändringar så har de experimenterat lite med sitt sound under den tiden. På den första demon (2014) var starka melodier, akustiska partier och en ockult stämning mer framträdande än krossande tyngd (länk) men på EP’n ”Bury Your Mind in Moss” (2015) hade tyngden och hårt piskade cymbaler tagit över något, vilket gjorde att jag tyckte att man tappade i ockult stämning och tydliga sångmelodier (länk).

Nu har Altareth släppt två nya låtar under namnet ”The Black Bible Tracks” och har återgått till ett mer naket och ockult sound.

Jävligt basic inspelning har varit ledorden den här gången och vi har kväst de flesta impulserna till onödiga pålägg. Några på sången kanske, sen är det ungefär som vi låter”, säger gitarristen ”Swempa”.

Helt rätt tycker jag! Inte för att jag inte gillar ett hårdare sound, utan helt enkelt för att varje band bör fokusera på det som de är bäst på. Det finns en massa band som är bra på att vara tunga och brutala, men Altareth sitter på en samling jäkligt starka melodier och är duktiga på att hitta den ockulta stämningen. Lyssna bara på de här två nya pärlorna och fortsätt sedan med de tidigare släppen!

Nu är det väl ändå dags att något bolag plockar upp Altareth och ger ut en fullängdare?! 🙂

Länkar till Altareth: SpotifyBandcamp, Facebook, YouTube
(Av någon anledning finns bara ”Deconstruction” kvar från den första EP’n på Bandcamp, men ”Season of the Dead” och ”Dark father” finns på YouTube. På Spotify finns bara ”Bury Your Mind in Moss”.)

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Green Yeti – ”Desert Show” 

Green Yeti

Green Yeti är en trio från Grekland som lyckats fånga mig totalt med sin mix av stoner, doom och psychedelia.

Deras andra platta ”Desert Show” är rifftungt fuzzigt, monoton utan att någonsin bli enformig, berikad med långa instrumentella utflykter och har en ljudbild där varje instrument (inklusive sång) har en framträdande plats. Att bandet har spelat in plattan själva, live i sin ”grotta” i Athen, är riktigt imponerande. (De signades av Cursed Tongue Records efter släppet och därmed kan en vinyl släppas under sensommaren, förbeställ på Bandcamp.)

Om man jämför ”Desert Show” med bandets debut ”The Yeti Has Landed” är det som med Vokonis (se mitt förra inlägg): de har trimmat och skruvat en del utan att avvika från den inslagna vägen. Låtarna är något kortare och mer fokuserade, utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagda, och framförallt sångmelodierna är starkare. Men inte heller i det här fallet kan jag säga vilken platta som är bäst, jag älskar ju de längre rifforgierna på debuten. De är helt enkelt bäst vid olika tillfällen. Häromdagen när jag körde bil till Gävle var till exempel ”The Yeti Has Landed” bäst, men om jag ska städa så väljer jag ”Desert Show”… 🙂

Missa inte Green Yeti, de är både footstompin’ och highflying addictive!

Länkar: Bandcamp, Spotify, Facebook


Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Vokonis – The Sunken Djinn

Vokonis - The Sunken DjinnNär jag skrev om Vokonis debutplatta ”Olde One Ascending” skrev jag att man skulle tro hypen den här gången (länk). I alla fall i min värld kom Boråsarna i Vokonis från ingenstans och slog stort med den plattan, så nu är förstås frågan om uppföljaren ”The Sunken Djinn” kan leva upp till de högt ställda förväntningarna?

Japp! Det är jag tämligen säker på att det är fler än jag som kommer att tycka när den släpps på fredag!

Vi får sex stycken nya låtar (jag räknar inte med den avslutande ”Maelstroem”) som tar vid där ”Olde One Ascending” slutade. Vokonis går inte ifrån den utstakade vägen här (och varför skulle de det?!), men de har trimmat och skruvat en del. Låtarna är något kortare och mer fokuserade (utan att för den skull låta forcerade eller tillrättalagt radiovänliga) och ljudet är fylligare och ”modernare”; mer Heavy Metal och mindre hårdrock…

De stentuffa riffen och de självhäftande melodierna är förstås kärnan, och de sitter som en smäck precis som på debuten. Vokonis får en verkligen att pendla mellan att gunga med huvudet och att höja näven i luften! Utan att säga vilken platta som är bäst är ”The Sunken Djinn” helt enkelt en stabil och jäkligt imponerande uppföljare!

Länkar till Vokonis: SpotifyBandcampFacebook

(Jag passar på att lägga in några bilder från förra året som har blivit liggande ”i en låda”… 🙂 )

Länkar till andra bloggar om: , , , ,