ChristerMagister tar rast och säger allt med en koppling till musik. I högerkant kan du söka inlägg efter genre, årtal, artist mm och här nedanför finns länkar till de bästa plattorna just nu och till andra musikbloggar. Have fun!
---------------------------------
Symboler för betyg & skala:
1 = Inget för mig
2 = OK
3 = Bra!
4 = Lysande!
5 = Fantastiskt!
Descarado från Göteborg följer upp sin fläskiga stoner-EP från 2013 med singeln ”Pigroad”, och jag vill ha mer, nu!
(Spotify, Facebook)
De härligt skumma och psychedeliskt svängiga Salem’s Pot släpper plattan ”Pronounce This!” den 22:a juli och ”Just For Kicks” är det första smakprovet. Det vattnas i munnen! (Spotify, iTunes, Bandcamp, Facebook)
Jag har läst åsikten att grekerna i Rotting Christ har gått för långt i sina hyllningar till den fallna ängeln, men när hyllningarna är så här kraftfulla kokar i alla fall mitt blod! (Spotify, Facebook)
Sist men inte minst, Texas-bandet Mothership har släppt plattan ”Live Over Freak Valley”, och den bjuder på ett par gyllene stunder.
(Spotify, iTunes, Facebook, hemsida)
Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)
De nominerade i kategorin ”Stoner-, Doom-, Fuzz-, Ockult rock”
Den här något luddiga genren är väl den som jag har ägnat mest tid åt i år, både på platta och live. Därför har det varit svårt att utse en vinnare och de nominerade är ganska många: The Graviators på Kägelbanan, The Tower, The Order Of Israfel, Goatess och Lord Vicar som alla spelade på Püssy a Go Go @The Liffey, Lé Betre på Copperfields, Snailking på klubb Undergången och så Muskelrock Pre-Party där Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan spelade…
Det här är så svårt att jag får ta till det lite okonventionella greppet att utse en grupp av band till vinnare! Som helkväll sett är det nämligen inget snack om att Muskelrock Pre-Party var den absoluta topp-showen. Att få se Salem’s Pot, Mother Kasabian och Skraeckoedlan live samma kväll är nästan overkligt! Banden passade dessutom så bra ihop att jag i mitt minne inte kan särskilja banden och säga vilket som var bäst. Det var helt enkelt en psykedelisk rockfuzz fest av absolut toppklass!
Först psykedeliskt och dekadent med Salem’s Pot (jag gav deras ”…lurar ut dig på prärien” högsta betyg i april, men jag har tyvärr inte haft chansen att se dem live igen), sedan mer renodlad hård rock av Mother Kasabian (även de fick högsta betyg för sin självbetitlade EP under året och det saknas inte inlägg om dem i bloggen direkt) och till sist Skraeckoedlan som taktfast stampade ner allt motstånd, tunga som Godzilla!
Både Mother Kasabian och Skraeckoedlan har figurerat ganska flitigt i bloggen, så Salem’s Pot får stå för dagens video, ett smakprov på både psykedelia och dekadens.
Salem’s Pot, bandet som jag både älskar och är lite rädd för (se tidigare inlägg), släpper ytterligare en låt som slår an den där speciella strängen i mig. Pink Flamingos är ett riktigt space-jam med bandets omisskännliga sound och jag vill bara ha mer.
(-Ge mig mer! Jag vill ha ett dubbelalbum. Jag vill ha en live-show! Och jag vill ha det nu! 🙂 )
Windhands låt Forest Clouds är en stämningsfylld låt som alla som gillade förra årets album Soma kommer att känna sig mer än nöjda med. Singeln går att köpa i olika versioner på RidingEasy Records från och med i morgon (27:e september).
Salem´s Pot är på gång med en ny singel som du kan lyssna på här. De två nya låtarna, Ego Trip och Yer Doom, är deras kortaste hittills och kanske inte står på egna ben på det sättet att du förstår varför jag tycker att Salem´s Pot är så fantastiska om du inte har lyssnat på deras tidigare släpp. De är däremot lysande tillägg till Salem´s Pots katalog där musiken är en blandning av psykadelisk 60-talsrock, doom och skräckfilmssoundtrack.
Jag gav ”…lurar ut dig på prärien” högsta betyg i slutet av april och såg Salem´s Pot live i Püssy A Go Go´s lokaler i Gamla stan en månad senare. Såväl på skiva som live har Salem´s Pot förmågan att försätta mig i en sinnesstämning som jag både älskar och är lite rädd för…
Just nu pågår festivalen Muskelrock utanför Alvesta. Jag hoppar över själva festivalen men i onsdags var det en förfest i Püssy A Go Go´s lokaler i Gamla stan som jag är glad att jag inte missade! Det var en fantastisk kväll med Doom, Stoner & Psychedelica i olika grader och det har tagit mig två dagar att piggna till efter äventyret!
Först ut var Salem´s Pot som jag skrivit om tidigare. Deras psykedeliska skräckfilmsdoom blev förstås snäppet hårdare live och den smått skrämmande och allmänt dekadenta känslan som sminket, maskerna och vissa andra inslag gav fick mig att inte bara tänka på Hawkwind utan även på Nirvana och Turbonegro när jag lyssnade. (Spotify)
Salem´s Pot – 28 maj 2014 – Püssy A Go Go
Sedan klev Mother Kasabian på scenen och rev av mer renodlad rock. Det var svårt att inte tänka på Led Zeppelin och The Doors när sångaren Gidon spelade ut hela sitt register med både röst och kropp. Med en sådan frontman skulle jag bli förvånad om inte Mother Kasabian slog stort internationellt så småningom! (Soundcloud, Reverbnation, MyDebaser)
Mother Kasabian – 28 maj – Püssy A Go Go
Sist ut var Skraeckoedlan, och de var Skraeckoedlan helt enkelt! Som Godzilla stampade de taktfast ner allt motstånd och fick oss att headbanga och gunga till både klassiker som Haven och Cactus och en ny låt som förde tankarna till Entombed. När jag pratade med ett par av grabbarna efteråt bekräftade de att en ny platta kommer i oktober och det är nästan så att jag längtar efter hösten! (Spotify, inlägg om en tidigare konsert)
Skraeckoedlan – 28 maj 2014 – Püssy A Go Go
Kvällen arrangerades av killarna i Mother Kasabian och den nystartade klubben Blvck Mvss och de radade upp tre fantastiska band den här kvällen! Tre band som jag kommer att göra vad jag kan för att få se igen, tillsammans eller var för sig.
Jag är rädd att Salem’s Pot har gillrat en honey trap… När jag såg framsidan till deras tre låtar och 35 minuter långa ”…lurar ut dig på prärien” drogs jag oundvikligen till musiken och blev trollbunden av suverän skräckfilmsdoom. För tillfället riskerar jag bara att fastna i någon slags hypnotisk loop med skivan på repeat och att sluta som allmänt samhällsfrånvänd, men vem vet vad som händer i natt? Kanske kliver kvinnan från omslaget via en dröm ut ur sitt tält på det kringflackande tivolit och in i mitt universum för att lura ut mig på prärien där jag blir det senaste rituella offret till valfri gud eller demon…
Det här är skrämmande och bra… skrämmande bra, och jag tror minsann att jag precis har svarat på frågan om enbart musik kan fungera som hallucinogen!
Salem’s Pot släppte ”…lurar ut dig på prärien” i dag och det är sådana här plattor och band som gör att jag kan vara riktigt stolt över Sverige när diskussionen handlar om musik! Det blir fem skägg av fem möjliga!