The Graviators – recension av Motherload

The Graviators – Motherload

I förrgår släpptes The Graviators platta Motherload på Spotify. Den har dock funnits tillgänglig för streaming sedan i måndags, och streamat den har jag gjort! Här kommer min ”walkthrough” och recension.

The Graviators sparkar igång albumet med ganska traditionell Heavy Metal, för det är inte bara lyriken i Leif’s Last Breath-Dance of the Valkyrie som är mer NWOBHM och ”Viking Metal” än jag förväntar mig av The Graviators. Men det är en urstark låt och en av mina favoriter på plattan. En annan favorit är Narrow Minded Bastards som vi fått höra tidigare. Narrow Minded Bastards låter mer som förväntat; Black Sabbath, Pentagram och Witchcraft i en ohelig orgie! Den tredje låten Bed of Bitches är ännu en fantastisk låt som börjar och slutar med ett blytungt riff och orgelpartiet i mitten får mig att vilja tända på åtminstone rökelsen…

Vilken trio man inleder albumet med!

Tigress of Siberia börjar med ett par samplingar och en basgång som höjer förväntningarna, men tyvärr tar det lite för lång tid innan någonting händer. Trots ett stundtals skönt Heavy Metal riffande är det första låten som inte får toppbetyg av mig. The Graviators hämtar dock snabbt upp igen med Lost Lord som börjar med ännu ett tungt riff, fortsätter med att bjuda in till allsång och avslutas med ett långt jam som för mig är en av plattans absoluta höjdpunkter. Det här jammet får The Graviators att sticka ut bland kollegorna och ligger perfekt mitt i albumet. Den följande Corpauthority är riktigt bra, men eftersom jag tycker att 76 minuter är väl långt tilltagen tid även för ett album i den här genren så hade jag nog föredragit att de hoppade över Corpauthority och gick direkt på den spöklika Drowned In Leaves i stället. Varje gång jag lyssnar på Drowned In Leaves ser jag omslaget till Black Sabbaths första album framför mig. Med samma motivering som till Corpauthority hade jag hellre sett att också Eagles Rising plockades bort. Den 14 minuter långa Druid’s Ritual som avslutar albumet ligger däremot helt rätt. Låten är en återinspelning från en tidigare split med Brutus och jag förstår att The Graviators vill ha den med på ett eget alster. Den utgör en maffig avslutning på Motherload och sammanfattar albumet bra.

The Graviators håller sig på Motherload inom ramarna för sin genre, men har trots det fått till en bra variation som håller intresset uppe. Topparna är skyhöga och de få ”dalarna” framstår antagligen som det bara i jämförelse med topparna. Det här kommer definitivt att bli en kandidat på årsbästalistan och trots att jag hellre hade sett Corpauthority och Eagles Rising på någon separat utgåva måste det bli fem skägg i betyg för Motherload!

Länkar till The Graviators: Spotify, facebook, Napalm Records

Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, stoner rock, doom rock, The Graviators