Dalaplan – Plikt och elände

Dalaplan – Plikt och elände

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för Malmö och kommer ditt band därifrån har du en ”guldbiljett” till åtminstone ett par genomlyssningar av mig, oavsett genre! Dalaplan har till och med tagit sitt namn från en plats i Malmö, även om det är långt ifrån en av de charmigaste, och jag upptäckte dem förra året i samband med deras albumdebut. (Jag har skrivit mer om det här med ”hemmalag” här.)

Nu har Dalaplan precis släppt ”den svåra uppföljaren” som de döpt till Plikt och elände, men det känns faktiskt som att det varken varit speciellt svårt för Dalaplan eller tal om någon plikt och elände. Som lyssnare får jag intrycket att de elva låtarna bara rinner ur bandet. Gaffa beskrev Dalaplans musik som ”välkomponerad orgelpunk på blommande skånska” och det kan jag i huvudsak skriva under på, även om jag tycker att garagerock är en bättre beskrivning än punk.
.

Punknerven är definitivt närvarande på plattan i uttrycket och till viss del i texterna (”jag e en skitig hund”), men i botten har vi riktigt svängig rock/pop. Det här är alltså en platta som borde kunna gå hem ganska brett.

Favoriter? Bakgårdsman och Casino där styrkan i att ha två sångare utnyttjas på bästa sätt genom att både växlas och kombineras, Wilmer X rockaren Plikt och elände, den handklappande Skitig hund, den känslosamma Hellre kass och till sist Näve grus som mest av allt påminner om en tidig Gyllene tider! Men albumet är genomgående starkt och känns faktiskt som en riktigt bra live-spelning, med den perfekta avslutningslåten Vi ses.

Det blir en fyra i betyg för Dalaplan och i kategorin rock/pop har nu Class of Kill’em High, Dödsfest och The Garon Presleys fått stark konkurrens på årsbästalistan. Två representanter från Gaphals och två från Novoton alltså, spännande! 🙂

Länkar till Dalaplan: Spotify, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: musik, pop, rock, skivrecension, skivrecensioner, Dalaplan