Här kommer en kort rapport från det generellt sett mycket lyckade femårskalaset i Linköping.
Bilderna är klickbara och fler foton finns i ett album på Facebook, klicka här.
Det första bandet jag såg var Kickin’ Laces från Västervik. De bjöd på helt OK hård rock och det blev en bra inledning av min festival. Kickin’ Laces är på gång med sitt debutalbum ”The price of pretending” och har en EP ute på Spotify och Bandcamp.
.
.
Band nummer två blev Bullet som bjöd på en riktig Heavy Metal show. När jag recenserade deras senaste album ”Storm Of Blades” la jag in bilder från 2009 (länk) och visuellt är det inte jättestor skillnad: skylten har blivit lite mer sliten och Dag ”Hell” Hofer har skaffat glasögon. Musikaliskt har det gått lite upp och ner sedan dess, men nu tycker jag att de är tillbaka.
.
.
.
22.30
Heavy Tiger är väl ett av de band som jag skrivit oftast om här i bloggen (tidigare inlägg) och de infriade mina höga förväntningar till fullo! Sicket jäkla röj det var! När jag pratade med folk och lyssnade på samtal senare under festivalen så var det Heavy Tigers namn som dök upp oftast. Alla hade positiva saker att säga om själva låtarna, men framförallt var det energin i showen som imponerade.
Go Tigers! 🙂
.
.
Nocturnalia hade hemmaplan och det märktes framför scenen. Jag har inte riktigt fastnat för deras album ”Above Below Within” (Spotify), men jag tyckte att de var bättre live.
.
.
.
Siberian hade också hemmaplan. De tog verkligen i från tårna och lät snarare mer än mindre aggressiva än på deras utmärkta album ”Modern Age Mausoleum” (Spotify). Med beröm godkänt!
.
.
.
.
Kvällens andra höjdpunkt var förstås Skraeckoedlan, och inte heller de gjorde mig det minsta besviken. Jag har sett dem tre gånger tidigare (länk) och de knäcker alltid, oavsett storlek på scenen! Däremot är de ett av de mest svårfotograferade banden! De badar alltid i rök och ofta i ett rött ljus som slår ut i alla fall min mobilkamera… eller så är jag helt enkelt för upptagen med att digga när de spelar…
.
Kvällens sista band var Honeymoon Disease och jag måste erkänna att även jag började bli lite ”suddig” vid det här laget! Honeymoon Disease bjöd i alla fall på på riktigt svängig Action Boogie-Woogie Rock ‘N’ Roll (Spotify) och festivalens mest imponerande polisong! 🙂
.
Länkar till andra bloggar om: musik, rock, hårdrock, Gaphals, Gaphals 5 år