Monolord – recension av Empress Rising

Monolord – Empress Rising

När jag hörde låten Empress Rising de första gångerna, innan albumet släpptes, tänkte jag att det skulle bli omedelbar kärlek till den här plattan och att den skulle få ett riktigt högt betyg, antagligen en femma. Men så har det inte riktigt blivit. Det har tagit många fler genomlyssningar än jag trodde att skapa mig en ordentlig uppfattning om plattan. Främst beror det på att Monolord efter den fantastiska inledningen med Empress Rising hela tiden jobbar i uppförsbacke eftersom jag förväntar mig ännu en (minst) lika bra låt. Jag har därför fått lov att lyssna på albumet utan inledningslåten flera gånger och det har gjort att jag uppskattar Harbringer of Death och Icon bra mycket mer, men det går inte att komma ifrån att Audhumbla och Watchers of The Waste lämnar mig utan något djupare avtryck. De två låtarna är mest en uppvisning i ett coolt sound, men det har Monolord redan visat upp i bättre låtar. Monolord har definitivt fått till ett sound som jag gillar och det är ingen tvekan om att Empress Rising är fylld av den tyngsta doom med en smak av både sludge och psykadelika framförd enligt konstens alla regler.

Jag älskar den krossande tyngden och riffen som genomsyrar hela plattan och användandet av klockan i den ritualistiska Icon är ett genidrag. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att det skapas ny musik i den här genren och eftersom Monolord dessutom är ett svenskt band så vill jag ju så gärna hylla Empress Rising förbehållslöst, men det kan jag inte göra. Jag tycker att plattan Empress Rising är riktigt bra, men jag skulle vilja älska den lika mycket som låten den är döpt efter.

Jag försöker kallt summera delarna för att sätta ett betyg på helheten: Empress Rising får en femma, Icon en fyra, Harbringer of Death en stark trea och Audhumbla och Watchers of The Waste var sin tvåa. Jag hamnar på en trea i betyg för albumet som helhet, och även om jag brukar framhålla att tre är ett bra betyg så känns det lite snålt, men så får det bli. Själva grejen att ett svenskt band faktiskt har släppt en sådan tung stenkrossarplatta skulle i sig haft en möjlighet att lyfta betyget till en fyra, men det gröngräsliga omslaget neutraliserar den fördelen. Men jag upprepar, jag tycker att Empress Rising är bra och kommer definitivt att gå och se Monolord live om jag får möjlighet till det. Jag kommer också att köpa plattan för 70 spänn på bandcamp eftersom jag tycker att det är ett rimligt pris och hoppas på att det bidrar till ytterligare en platta av Monolord.

Länkar till Monolord: Spotify, facebook, bandcamp

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Heavy Metal, Doom Metal, Monolord