Slomatics – ”Future Echo Returns”

Conan har på sista tiden blivit ett av de stora namnen inom riktigt tung musik, och det med rätta. De är tunga som bly! (Se mina bilder på Conan live här.) Slomatics från Belfast har en hel del gemensamt med Conan, bl a en Split-EP, och på deras senaste album ”Future Echo Returns” har de dessutom fått till mer variation och dynamik. Ett pluss i kanten i min bok och albumet är definitivt ett av förra årets starkaste släpp!

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

slomatics

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Ordos släpper ÄNTLIGEN ”House of the Dead”

Som jag har skrivit tidigare i flera inlägg (länk) har Uppsalabandet Ordos giggat sig in i mitt hjärta. Live skapar de en mörkt hypnotisk och oerhört intensiv stämning med hjälp av sin musik i samspel med sångaren Emils alterego som intar honom så fort han äntrar scenen. I sina stunder verkar han snarast besatt och det känns inte långt borta att han börjar skära sig blodig som vissa andra rocklegender har gjort när de helt går in i musiken och stunden.

Ordos är alltså något alldeles extra live, men den inspelade musiken talar även den för sig själv. Bandets debut från 2013 skulle jag ha slitit ut vid det här laget om jag haft den på vinyl och uppföljaren ”House of the Dead” har LÄNGE varit ett av mina mest efterlängtade släpp. Men nu är det äntligen dags! Den 27:e januari har man releasefest för plattan och spelar live på Copperfields (info), en spelning jag grämer mig för att jag kommer att missa eftersom jag befinner mig i Thailand (en viss tröst! 🙂 ).

Titelspåret finns redan att avnjuta och både den och bandets egen beskrivning av ”House of the Dead” höjer förväntningarna ytterligare:

Efter det första albumet har vi försökt gå en mer mardrömsk väg. Vi har börjat experimentera med fylligare riff, mer aggressiv sång och subtila stämmor för att ge musiken mer flyt och en känsla av en snedtänd psykedelisk upplevelse.

Länkar: SpotifyBandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Krösus

Punkbandet Krösus upptäckte jag under sommaren 2015 när jag såg dem live på Debaser strand och sedan dess är deras debutalbum ett av mina mest spelade punkalbum. Patrik Arve (Teddybears) spelar gitarr och delar på sången med den inflyttade amerikanen Imperial Bill. Krösus låter därför inte som ett typiskt svenskt punkband, men jag skulle inte säga att de låter som ett amerikanskt band heller…
Dagen före dopparedagen släppte Krösus sin andra platta och även om jag bara har hunnit med fyra-fem genomlyssningar så är jag övertygad om att även nummer två kommer att vara en av mina flitigast spelade plattor under 2017. Krösus fullkomligen gnistrar av den där skitiga energin som är oumbärlig inom punken och låtarna fäster som ett par varv silvertejp, precis som sig bör när det handlar om riktigt bra punk! Variationen i sången och den punkiga längden på plattorna gör att jag aldrig tappar intresset.

Grymt Krösus, hoppas att pengarna från Spotify rullar in nu! 🙂

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , ,

Dalaplan – ”Det blir inte bättre än så här”


När jag recenserade Dalaplans förra platta ”Plikt och elände” skrev jag:

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för Malmö och kommer ditt band därifrån har du en ”guldbiljett” till åtminstone ett par genomlyssningar av mig, oavsett genre!

Plattan fick en fyra i betyg (länk) och har spelats regelbundet hemma hos mig sedan dess, och jag är alltså tacksam över att den här lokalnostalgin ledde mig fram till Dalaplan! Bandets nya (tredje) album heter ”Det blir inte bättre än så här”, och i en mening är det nog så. Dalaplan framför just nu den bästa garagerock-pop-punken på svenska, men det betyder förhoppningsvis inte att de blir sämre framöver. Ribban kan alltid höjas! 🙂
GitarrGitarrGitarrGitarr

Länkar: Spotify, Facebook

Länkar till andra bloggar om

Osignat guld: Kung Funghi

Jag har ständigt ett tjugotal plattor i min ”kolla upp”-lista och har kommit fram till att den bästa kompromissen mellan att hinna med och att ge banden en någotsånär ärlig chans är att lyssna 5 gånger på plattans 3-4 första spår; har inte musiken gett mig mersmak då så går jag vidare. Det händer att ett band precis är på gränsen att klara den här sållningen och sedan växer till något fantastiskt. Ibland tar det ett tag för musiken att fästa. I andra fall smäller det till med en gång, och så var det med Kung Funghi. De behövde inte ens halva första låten för att få mig på kroken, jag högg som en kobra!

“Our sound is mostly about trying to sound like we’re really fucking cool. If the riff sounds lame, we throw it out or work on it until it sounds like we’re cool.” (Loki)

.
Kung Funghis punkiga fuzz-rock är rena rama adrenalinkicken och jag tvekar inte när jag säger att den här EP’n är årets hittills bästa släpp (det säger kanske inte jättemycket så här tidigt på året, men vi får väl se hur länge det står sig!).

Jag tippar på att det här Stockholmsbandet inte kommer att vara osignade speciellt länge, och jag tippar också på att deras debutgig på Sweet Leaf @Copperfields i början av februari (info) kommer att vara en riktigt röjig tillställning.

“We’re five guys from Stockholm who like riffs, beer and getting sweaty together in confined spaces.”

Ja jädrar, nu spelar vi plattan ett par varv tillsammans va?! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Säg Ja till Nej!

Believe the hype! Even if there is no hype. There should be a hype. Let’s create a hype! Säg Ja till Nej!

Så skriver Karl Tunander (Mother Kasabian, IXXI mm) som är översvallande glad över att vara bandets nya trummis, och visst säger jag Ja till Nej! Jag tycker att bandets självbetitlade debut var ett av förra årets både bästa och mest spännande album. Musiken tar ett tag att vänja sig vid (efter den första genomlyssningen var min huvudsakliga reaktion: ”vad var det jag just hörde?!”), men efter ett par varv är plattande hypnotiserande bra och beroendeframkallande. Som inledande hjälp kan jag säga att musiken framförs på två elbasar och trummor och att verserna sjungs på finska men refrängerna på svenska…

Believe the hype!

Länkar: Spotify, Bandcamp, Facebook

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Punk, Rock. Etiketter: , , , . 1 Comment »

Årets platta 2016

På grund av tidsbrist (ligger i en solstol i Thailand…) blir det inga långa utlägg om vem som varit bäst och varför, och inte heller några bubblare i år. Om jag skulle gå efter vilken platta jag spelat mest och som betytt mest för mig i år så skulle utmärkelsen ”Årets platta” gå till Spelljammers Ancient Of Days”, men det skulle ju vara tokigt eftersom den kom ut förra året och dessutom fick utmärkelsen då! (länk) Nej, årets bästa och mest spelade platta av de som släppts i år är Goatess ”Purgatory Under New Management”. Plattan fick högsta betyg i min recension (länk) och den har snurrat regelbundet sedan dess och bara växt med tiden. Grattis till inspirationen Goatess och tack för musiken! 🙂

Länkar: Spotify, Bandcamp

Länkar till andra bloggar om: , ,