Gaphals 5 år

Nu är det äntligen dags för Gaphals femårskalas i Linköping som jag skrivit om två gånger tidigare (del 1, del 2). Här är en sammanfattning: Jag köpte min biljett när bara fyra band var presenterade eftersom jag ville se Heavy Tiger och för att jag tyckte att det var ett spännande initiativ. Alla bandsläpp efter det kändes som en bonus och vid det andra tillfället presenterades ett av mina absoluta favoritband, Skraeckoedlan. Sedan gick Gaphals ut med att både de svängiga göteborgarna i Honeymoon Disease och bloggkändisarna MaidaVale skulle spela.
….När de sista banden presenterades fortsatte bonusarna att trilla in! Bullet (som jag gav en fyra i betyg för det senaste albumet Storm Of Blades), Spiders (som fick en trea för Shake Electric, men som jag tror kan vara lite tuffare live) och de svenska mastodonterna Siberian (om du lyssnat på dem kanske du håller med om att det var lite fyndigt uttryckt? :-) ).

Min ”måste se-lista” innehåller nu alltså sju stycken band och jag vill gärna se Satan Takes A Holiday, Skogen Brinner och Vanhelgd också, men det vet man ju hur det kan bli på festival, saker kan komma emellan! (Kommentaren ”Vi ser extranummret” är en klassiker i mina kretsar!) Men fördelen med en inomhusfestival och bara två scener är väl att man inte borde kunna villa bort sig alltför mycket… Hela bandlistan och all information finns på eventets sida på Facebook. Jag tror dessutom att det finns biljetter kvar om du känner dig spontan!

P.S. Jag vet inte mycket om Dront, men ett band som inleder sin debut EP med det här riffkalaset tänker jag inte missa!

Gaphals 5 år

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Adam “Nergal” Darski – Confessions of a Heretic

Adam “Nergal” Darski – Confessions of a HereticAdam “Nergal” Darski, sångare och frontman i Behemoth, släppte sin självbiografi på polska i slutet av 2012. Nu har den äntligen blivit översatt och finns tillgänglig på engelska. Bokens fulla titel är något otymplig: ”Confessions of a Heretic: The Sacred And The Profane: Behemoth And Beyond”, men läsningen flyter på desto bättre. Boken är utformad som en lång intervju men grundas på otaliga samtal med vännerna Krzysztof Azarewicz och Piotr Weltrowski. Trots att de är vänner (eller kanske troligare just därför) så är frågorna vassa och ibland påtagligt provocerande, vilket gör att Nergal tvingas vara extremt tydlig. Och Nergal framstår inte bara som tydlig, utan även som ytterst intelligent och principfast. Förutom att det är inspirerande att ta del av Nergals livshistoria och hans inställning till livet och religionen så är det intressant att få en liten inblick i hur det kunde vara att växa upp bakom järnridån på åttiotalet.

Boken finns att köpa online på bland annat BokusAdlibris och CDON och det tycker jag absolut att du ska göra!

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Recension: Brothers of the Sonic Cloth – s/t

Brothers of the Sonic ClothSka jag kalla det ”doom”-, ”sludge”- eller kanske ”post”-metal? Äh, det spelar förstås ingen roll. Tad Doyle från Grunge-pionjärerna TAD bjuder med sitt nya band Brothers of the Sonic Cloth på ett veritabelt vulkanutbrott av ljud. Vi får nästan ofattbart tunga malande partier, melodiöst stämningsfulla gitarrslingor, heavy metal riff, groove och dånande trummor. Sången spänner från mörkaste avgrundsvrål och mässande till mer ”vanlig” sång och det hela är helt enkelt en uppvisning i variation inom ganska snäva ramar… (if that makes sence.)

Den första gången jag lyssnade på ”Brothers of the Sonic Cloth” tyckte jag att den var helt OK, men det var på bussen på väg till jobbet med halv volym. Plattan är kompakt producerad, så här behövs sjyssta högtalare eller hörlurar och förstås hög volym för bästa upplevelse.

Nu tycker jag att Brothers… är lysande, och den växer fortfarande med varje genomlyssning. Jag funderar på om det här är årets första fempoängare, men jag känner mig lite lurad på avslutningen. Jag hade gärna sett att ”The Immutable Path” hade varit ett maffigt intro till en riktig rökare och i stället får jag ett snöpligt piano outro… Resultatet blir att jag hoppar över de två sista låtarna och kör de första fem på repeat i stället.

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshorn….Nej, femman är inte här ännu, men en klart lysande fyra är det i alla fall! ”You neeeedz it!” :-)

Länkar till Brothers of the Sonic Cloth: Spotify, iTunes, Google Play, WiMP, CDONFacebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Ocean Chief och The Wounded Kings – Live @Nalen Klubb

Den första hållpunkten på vårens ”Doom over David Bagares gata” är nådd i och med att Ocean Chief och The Wounded Kings spelade i fredags, och det var en lyckad öppning av Püssy a Go Go! Den enda konstruktiva kritiken jag kan komma med är att man borde ta efter Undergångens grej med att presentera banden när de kliver på.

Jag såg Ocean Chief i början av december (länk), men då var jag så förtrollad av Snailking att jag inte uppskattade dem fullt ut. Jag är därför glad över att jag fick en ny chans, för de är riktigt bra. Tungt och skitigt. Tråkigt bara att de hinner med så få låtar under en spelning, jag skulle lätt kunna se ett två timmars gig för att riktigt komma in i stämning!

Länkar till Ocean Chief: Spotify, Bandcamp, Facebook

Ocean Chief på Nalen Klubb - 20 mars 2015

Ocean Chief på Nalen Klubb – 20 mars 2015

Utan Sharie Nayland som slutade i bandet förra våren så låter The Wounded Kings förstås mer som på sina två första plattor, The Shadow Over Atlantis (2010) och Embrace of the Narrow House (2008), än på de två senaste. Trots att jag gärna hade sett bandet med Sharie så är det bara ett smärre bakslag. George Birch har en härligt atmosfärisk röst med en styrka som står upp mot bandets maffiga sound (bandet hade tre gitarrister på scenen, men en fastnade inte på bild). Grymt!

Länkar till The Wounded Kings: Spotify, Bandcamp, Facebook

The Wounded Kings på Nalen Klubb - 20 mars 2015

The Wounded Kings på Nalen Klubb – 20 mars 2015

Länkar till andra bloggar om, , , , , ,

The Amorettes – recension av ”Game On”

The Amorettes - Game OnThe Amorettes är en powertrio från Glasgow i Skottland som bildades 2010. Debutplattan ”Haulin’ Ass” släppte de på egen hand 2011, men till det andra albumet ”Game On” som släpps på måndag har de signat med ”Off Yer Rocka Recordings” och fått plattan producerad av Chris Tsangarides som bl a jobbat med Thin Lizzy, Judas Priest och Gary Moore. Som grädde på moset är de mitt uppe i en ganska intensiv vårturné med Europe och Black Star Riders, inte illa!

Det är ingen idé att gå igenom alla influenser som The Amorettes kan tänkas ha eller vilket band de liknar mest, men jag placerar dem gärna brevid The Donnas i skivhyllan eller i spellistan. En sådan här powertrio lever förstås på bredbenta riff, partymelodier och ”kick-ass”-mentalitet, och The Amorettes är rena rama Kinderägget.
.

För min del är kravet på den här typen av plattor att de ska funka som stämningshöjare på förfesten, att de ska få även mig att känna mig en smula yngre och mer rebellisk och att de ska skapa ett sug efter att se bandet live, och ”Game On” levererar på alla dessa plan. Plattan innehåller kanske ingen riktig kioskvältare, men å andra sidan är alla låtar bra, jag kan ha den på repeat utan att rensa bort någon låt när andan faller på. Om du gillar ”Fire at Will” som är plattans förstasingel så är jag övertygad om att du gillar även resten av plattan. När The Amorettes låter gitarrerna och trummorna tala mellan 2.40 och 3.40 uppstår alltid det största problemet med albumet för mig, jag har så jäkla svårt att spela luft- gitarr och trummor samtidigt! :-)

GitarrGitarrGitarrDet blir tre gitarrer till The Amorettes för ”Game On” och jag hoppas att jag får se dem live någonstans framöver.
Länkar: Spotify, Facebook, hemsida
.

The Amorettes

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Rainbows Are Free – Waves Ahead of the Ocean

Dagens tips är Rainbows Are Free från Oklahoma och deras album ”Waves Ahead of the Ocean”. Omslaget får mig att tro att jag ska få höra riktigt tung doom och bandnamnet signalerar långa instrumentella utsvävningar, men här har vi att göra med ganska lätt tillgänglig stoner/doom med en framträdande rock ‘n roll ådra. Ibland väldigt likt Mustasch i början av karriären, men det finns ytterligare ett par dimensioner att upptäcka om du känner dig hågad. (Och vad sägs om låttiteln ”Speed God and the Rise of the Motherfuckers from a Place Beyond Hell” ?)

Länkar till Rainbows Are Free: Spotify, BandcampiTunesFacebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , ,

Thåström – recension av ”Den Morronen” och en brandy

Thåström – Den MorronenJag har haft några euforiska, närmast religiösa, upplevelser under konserter de senaste åren. Ett par av dem står Alonzo för och Thåström har bidragit med två i Malmö och en i Köpenhamn. Alonzo har alltid varit lätt att älska, och Thåström … har alltid varit Thåström! ;-)

Nu för tiden kan man kanske tro att det är svårare än någonsin för en punkrockare att älska Thåström, men hittills har det gått utmärkt. Ska jag fortsätta med den religiösa bilden så ger mig Alonzo känslan av att vara besökare i en liten kyrka i Harlem där församling och predikant står tätt tillsammans och omväxlande sjunger glädjesånger och ilsket spottar på ondskan, medan Thåström de senaste åren snarare har intagit den där stora respektingivande katedralen där du sitter ensam och funderar på livets mörkare sidor.

Ytterligheter behövs i livet och Thåström gör det han gör fantastiskt. Han har inte utvecklats till någon sorgligt nedstämd balladsångare med en finstämd gitarr i knät. Hans låtar vibrerar fortfarande av intensitet och i bakgrunden lurar ett skönt och smått hotfullt industriellt beat. På högsta volym får albumet ”Den morronen” blodet att svalla. Men, (du kände att ett ”men” var på gång va?) nu är jag faktiskt riktigt sugen på ett par rockigare låtar på nästa album. Jag hör ju att han har det i sig!

GitarrGitarrGitarrGitarrDet blir fyra gitarrer av fem möjliga till Thåström.
Hela plattan är bra, men ”Kom med mig”, ”Alltid va på väg” och ”Långsamt genom” är extra mästerliga.

.
Länkar till mina inlägg med bilder och video från gigen i Köpenhamn och Malmö
Länkar till Thåström: Spotify, iTunes, Google Play, CDON, Ginza, Facebook, hemsida

Thåströms spanska brandyOch så har vi Thåströms Spanska brandy då.

Enligt ”Brands For Fans” har Thåströms Spanska ”lagrats på amerikanska ekfat i över 12 månader och har en mjuk och välbalanserad smak med en intensiv arom av vanilj och kanel. Faten har tidigare innehållit Oloroso-sherry, vilket ger ytterligare en dimension på dryckens doft och smak.” (Mer info finns här.)

Som jag skrev på både Facebook och Instagram förra helgen så är jag långt ifrån någon expert på brandy, men jag tycker att den är grymt smarrig! Etiketten adderar förstås en del till upplevelsen och det finns antagligen motsvarande dryck att hitta till lägre pris, men det är ju (förhoppningsvis) ingen bruksvara vi talar om. Så beställ en flaska eller två på Systemet och smaka den tillsammans med albumet för maximal upplevelse!

Andra bloggar om: , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.