Mangoo och Enos släpper en exklusiv split 7″, det är tidens tempo!

ENOS & MANGOO - SPLIT-7“ Vinyl

Singeln finns att förbeställa fr o m 1 mars

Mangoo och det brittiska bandet Enos släpper en split-singel inom kort. Det är en bra matchning eftersom båda banden varvar Stoner/Rock riff med lugnare rymdbluesiga partier och arbetar med starka melodier. Banden borde alltså kunna dela fans utan problem.
….Singeln trycks i 300 ex med lite olika utförande och att döma av smakproven på Bandcamp så får vi två fuzzigt svängiga låtar. Enos slår till hårt med två trummisar. En sådan här split är ett bra exempel på hur hårt arbetande band nu för tiden försöker bredda sin fanbas och skaffa en inkomst från de mest hängivna.

Det är väl en ganska bra deal för alla parter egentligen? Banden får en möjlighet att nå ut mellan fullängdare och som fan kan du stötta bandet samtidigt som det faktiskt finns en möjlighet att du blir innehavare av en framtida dyrgrip… (Hjältarna Lé Betre och King Buffalo sålde t ex slut på sin split på ett par timmar.)

By the way, Acces:rock har lagt upp riktigt coola bilder från giget med Mangoo på Debaser som jag såg i slutet av december.

Länkar till Mangoo: Spotify, Bandcamp, Facebook, hemsida  Länkar till Enos: Spotify, Bandcamp, Facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

NY Hardcore – Sick of it All

Förutom Bob Dylan och den tidiga amerikanska punkrocken som jag skrivit om tidigare så tänker jag förstås på NYHC, och då speciellt på Sick of it All som var det första bandet i den här genren som jag gick igång på, när jag är här i New York. Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att glömma den där konserten på Hultsfred 1993 när jag och polaren Jönsson till en början stod lite avslappnat i utkanten av tältet och tittade på inledningen, hur det började koka i hela kroppen och hur vi sedan slängde oss in i mitt livs första (och sedan dess oöverträffat vildaste) moshpit och hoppade, knuffades, dansade och bröstbumpades till vi var helt slut och euforiskt lyckliga! (Du som känner mig och Jönsson vet att det krävs en hel del för att få oss att släppa alla tyglar och hylla något eller någon förbehållningslöst. :-) )

Sick of it All är i alla fall ett band från New York som bildades för nästan 30 år sedan. Kärnan i bandet, bröderna Lou och Peter Koller samt Armand Majidi har hållit ihop sedan starten 1986 och ”nykomlingen” Craig Setari värvades 1992. Även soundet och budskapet har varit ganska oförändrat genom åren. Här är låten Get Bronx från det senaste albumet Last Act Of Defiance (2014):

Who’s gonna stand with me – STAND UP, Who’s gonna risk it all – GET BRONX, Bleed for freedoms sake – STAND UP
GET BRONX
We’re responsible – STAND UP, We preserve the flame – GET BRONX, Fight for freedoms sake – STAND UP
GET BRONX

The Bronx

Länkar till andra bloggar om: ,

Miami 2017 (Seen the Lights Go Out on Broadway)

Billy Joel är en av de mest framgångsrika artisterna i USA’s historia och dessutom en av dem som starkast förknippas med New York (wiki). I oktober 2001 var han en av alla artister som deltog i manifestgalan The Concert for New York City efter terrordåden den 11:e september och eftersom jag besökte ”Ground Zero” i går så passar den här låten utmärkt.

Billy Joel representerar inte den vanliga musikstilen här i bloggen direkt, men live-plattan Songs in the Attic från 1980 var en av mina första skivor och jag är löjligt förtjust i Miami 2017 (Seen the Lights Go Out on Broadway), Captain Jack och ett par andra låtar. Tack och lov är det inte så apokalyptiskt i nuläget som sången Miami 2017… förutspår och jag kan rapportera att lamporna lyser på Broadway i kväll! :-)

Mina bilder från ”Ground Zero” finns på Facebook. Jag måste säga att de två ”poolerna” med avgrundshål i mitten var en stark symbol.

Broadway

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i 1980-tal, Pop, Rock. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

I’m Waiting For The Man – ChristerMagister på äventyr i Harlem

Lou Reed var en riktig New York City Man och han har skrivit och framfört en stor mängd odödliga klassiker från mitten av sextiotalet till långt in på tvåtusentalet. När han avled i sviterna efter en levertransplantation 2013 så kändes det… (punkt).

Lou Reed sjöng I’m Waiting for the Man på The Velvet Undergrounds debutalbum från 1967 och skrev därmed omedelbart in sig i musikhistorien. Albumets framsida är förstås signerat av en annan New York ikon, Andy Warhol, som även hjälpte till att fixa skivkontrakt till bandet och blev något av en mentor för Lou Reed.

I’m Waiting for the Man handlar om en man med abstinens som väntar på sin langare i korsningen av Lexington Avenue och 125:e gatan i Harlem och därför begav jag mig i går dit för att ta ett par bilder. Jag kan informera dig om att korsningen fortfarande är fylld av både säljare och köpare av Harlem Brownstone och jag misstänker faktiskt att jag riskerade livet när jag smygfotade bilderna som finns på Facebook , men lite får man vara beredd att riskera när man är på pilgrimsfärd! ;-) (Jag tackade dock nej till erbjudandet om att tjäna 100 snabba dollar som jag fick av ett gäng lirare.)

I låten om min förra korsning, 53rd & 3rd (länk), så var det uppenbart att Ramones sjöng om just den platsen, men här får du hänga med lite i inledningen. Sångraden strax efter kändes också ganska riktad mot mig i ögonblicket kan jag säga: ”Hey white boy, what you doin’ uptown?”…

The Velvet Underground & Nico

The Velvet Underground & Nico

Länkar till andra bloggar om: , , ,

CBGB och Patti Smith

När jag tänker på New York och musik så är det Greenwich Village och CBGB som först poppar upp i skallen. Jag gjorde ett inlägg om The Village i Bob Dylans fotspår häromdagen (länk) och trots att CBGB tyvärr är nedlagt så har jag förstås varit i lokalerna och sett mig omkring. (Det är numera en klädaffär, men de har behållit originalväggarna och en hel del memorabilia, se bilder på Facebook.)

I boken ”Please Kill Me!” skrivs naturligtvis en hel del om CBGB och förutom Ramones som jag också skrev om för ett par dagar sedan när jag hade besökt korsningen 53rd & 3rd (länk) så handlar den mycket om Patti Smith. Hon är alltså ännu en av mina favoritartister som är starkt knutna till New York, och jag har ytterligare ett par stycken att dra fram ur rockärmen, stay tuned! :-)

CBGB

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Greenwich Village i Bob Dylans fotspår

I går var jag i Greenwich Village och vandrade i Bob Dylans fotspår. Jag stod utanför en av hans bostäder under tidigt 60-tal och besökte två av de ställen där han gjorde några av sina första framträdanden, Café Wha? och Café Reggio (som också var först i USA med att servera Cappuccino). Jag blev dessutom fotograferad på samma plats som Bob Dylan på framsidan av plattan The Freewheelin’ Bob Dylan från 1963.

Jag är ingen sådan där fanatisk Dylan-fan som har allt och hyllar allt han gjort, men han har betytt mycket för mig och om jag av någon anledning bara fick ta med mig en platta på någon resa så ligger Blonde On Blonde bra till. Bob Dylans musik är suverän för långa resor när du sitter still och bara flyter med i musiken. Här har vi Tangled Up In Blue, inspelad live 1974.

Mina bilder finns på Facebook.

The Freewheelin' Bob Dylan

Länkar till andra bloggar om: , ,

Publicerat i 1970-tal, Blues, Rock. Etiketter: , , . Leave a Comment »

53rd & 3rd – Ramones

Boken ”Please Kill Me! – den ocensurerade historien om punken” är en fantastisk inspirationskälla överhuvudtaget, och speciellt om du planerar en resa till New York. I den kan man bl a läsa om Ramones kopplingar till gatuhörnet vid 53:e gatan och 3:e avenyn som var ett välkänt tillhåll för manliga prostituerade.

I går stod jag i korsningen av 53:e gatan och 3:e avenyn och lyssnade på låten 53rd & 3rd som släpptes av Ramones 1976. En lite märklig känsla, men så mäktig att jag fyrar av ett helt gig med Ramones från 1977, ”Hey Ho, Let’s Go”:

Min bild på korsningen finns på Instagram och Facebook.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i 1970-tal, Punk. Etiketter: , , . 2 Comments »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.