ChristerMagister tar rast och säger allt med en koppling till musik. I högerkant kan du söka inlägg efter genre, årtal, artist mm och här nedanför finns länkar till de bästa plattorna just nu och till andra musikbloggar. Have fun!
---------------------------------
Symboler för betyg & skala:
1 = Inget för mig
2 = OK
3 = Bra!
4 = Lysande!
5 = Fantastiskt!
När jag recenserade Gehennahs senaste album för ett par veckor sedan (länk) skrev jag att jag absolut inte tänkte missa Gehennahs releasefest på Nalen Klubb, och det gjorde jag inte heller! Ett grymt bra gig med ett jäkla tryck!
Ja, egentligen räcker den beskrivningen, tagen från låten ”Life Metal Must Die”, för att beskriva hur Gehennahs senaste släpp låter!
Jag har skrivit om Karlstads-thrasharna Gehennah flera gånger tidigare, bland annat fick de utmärkelsen för ”Årets konsert” i kategorin ”Hårdrock/Heavy Metal” 2014 (länk) och högsta betyg för EP’n ”Metal Police” (länk). Ljudet på albumet ”Too Loud to Live, Too Drunk to Die” är något skitigare än på den föregående EP’n, men det brutala svänget är detsamma. .
”It’s a very basic sounding record. One bass, one guitar, drums and vocals. No dubbing. Everything except the vocals and some solos are recorded live in the studio. […] I don’t think anybody will complain that the production is to polished, that’s for sure, haha!”
(Mr Violence i Toxic Online)
Om du gillar Venom, Motörhead och Metallicas ”Kill ‘Em All” (och det gör du så klart!) så bör du också älska Gehennah lika mycket som jag gör! Bandet lånar från sina idoler stolt och öppet utan att låta som kopior, och de gör det med glimten i ögat. (På den här plattan finns t ex en låt som heter ”We Stole Your Song”. )
När jag recenserade ”Metal Police” skrev jag: ”Det går helt enkelt inte att göra musik i den här genren bättre än så här och jag ser redan fram emot Gehennahs nästa EP, för jag tror att det är det ultimata formatet för bandet”, och jag tror tammetusan att jag hade rätt. Betygsmässigt blir det en fyra för ”Too Loud to Live, Too Drunk to Die”. I albumformat blir det lite för mycket av det goda på en gång, men samtidigt är det fantastiskt att ha fått live-utbudet så mycket större och jag tänker absolut inte missa Gehennahs releasefest på Nalen Klubb på torsdag! (Länk till eventet på FB)
Jag gav högsta betyg till Gehennah för EP’n Metal Police förra året och nu har de signat med Metal Blade Records och släppt en förlängd version av plattan. Metal Police v 2.0 innehåller förutom de fyra originallåtarna två nya låtar från samma inspelningstillfälle och sex stycken återinspelade klassiker.
De nya låtarna Carve Off Your Face (and Shove it Up Your Ass) och Black Jack Loser överstiger faktiskt mina förväntningar, för samtidigt som jag håller med om att det ursprungliga urvalet var riktigt om man hade en begränsning på fyra spår är det absolut inte några utfyllningsspår. Det är två riktigt bra låtar där i alla fall Black Jack Loser visar upp ett lite bredare sound. Mindre thrash/punk och mer Motorhead skulle man kunna säga…
De nyinspelade låtarna har fått en ljudmässig uppdatering och det är kul att låtarna Decibel Rebel, 666 Drunks & Rock n’ Roll, Bitch with a Bulletbelt, Hellstorm, Six-Pack Queen och Piss off, I’m Drinking får en bredare spridning. Nu är jag riktigt laddad inför den kommande fullängdaren som i huvudsak är färdig och inför att Gehennah återigen kommer till Stockholm och krossar live!
Gehennah, bandet som nyss fick min utmärkelse för årets bästa gig i genren ”Hårdrock/Heavy Metal” och som jag gav högsta betyg till för EP’n Metal Police, har precis signat med Metal Blade Records och jobbar med en ny fullängdare. I februari kommer dessutom en förlängd version av Metal Police, härliga nyheter! ….Den ”nya” Metal Police kommer förutom de fyra originallåtarna att innehålla två låtar från samma inspelningstillfälle, Carve Off Your Face (and Shove it Up Your Ass) och Black Jack Loser, och dessutom sex stycken återinspelade klassiker: Decibel Rebel, 666 Drunks & Rock n’ Roll, Bitch with a Bulletbelt, Hellstorm, Six-Pack Queen och Piss off, I’m Drinking. Plattan finns att förbeställa här.
Liksom förra året gör jag bara en årslista över årets höjdpunkter när det gäller live-spelningar eftersom det är det som ligger mig närmast hjärtat. Albumen som jag gett högst betyg finns i vänsterkant på bloggen och det är bara att klicka på bandnamnet för att läsa recensionen.
(Ett litet tillägg om albumen finns här.)
Det här är den första delen av årslistan, snart kommer du att kunna läsa om mina utmärkelser inom kategorierna ”Rock/Pop”, ”Extrem Metal”, ”Stoner/Fuzz Rock”, ”Punk” och ”Årets nykomlingar”.
De nominerade i kategorin ”Hårdrock/Heavy Metal”
Förra året tog Satyricon hem den här kategorin i hård konkurrens av Candlemass (länk), men i år hade de två banden befunnit sig i olika kategorier. (Eftersom jag har sett så många fler band i år (runt 100 st) har jag bestämt mig för att dela ut utmärkelser för ”årets konsert” inom fler kategorier än tidigare.) I år är följande band nominerade (länkar till de tidigare inläggen):
Mitt omdöme av konserterna som jag utnämner till ”Årets konsert” grundar sig inte det minsta på någon slags objektiv observation utan helt och hållet på underhållningsvärdet för mig personligen, och därför går utnämningen till Gehennah. Karlstadsbandet spelar Thrash Metal med svängiga melodier i 180 knyck och skapar en sådan partystämning att jag utbrast ”jösses, den där satt som en shot Tequila i goda vänners sällskap” när jag hade lyssnat på deras senaste EP, ett omdöme som kan gälla för giget på The Liffey också. Varmt, svettigt och riktigt j-la kul!
Här är titellåten från EP´n Metal Police (2014) som jag gav högsta betyg i slutet av mars. Lite taskigt ljud kanske, men eftersom det är en inspelning från den aktuella showen så tycker jag att det är motiverat.
När jag hade sett Gehennah på Püssy a Go Go i slutet av januari skrev jag ”Här snackar vi Thrash Metal i 180 knyck! Gehennahs Thrash är i sina stunder så punkig att jag inte vet om det är Metal, Punk eller Hardcore jag lyssnar på, som om det spelar någon roll när det är så ösigt svängigt!” Den beskrivning stämmer även utmärkt på EP’n Metal Police som Gehennah släppte i går. Metal Police består av fyra riktiga rökare som klockar in på strax under åtta minuter och det enda jag tänker säga är ”jösses, den där satt som en shot Tequila i goda vänners sällskap” och dela ut fem kraftigt viftande nävar!
Det går helt enkelt inte att göra musik i den här genren bättre än så här och jag ser redan fram emot Gehennahs nästa EP, för jag tror att det är det ultimata formatet för bandet.
Efter spelningen med Knivderby i lördags (länk) gav jag mig alltså av till Gamla stan (ner i källaren på The Liffey för tredje gången i år) och såg Gehennah (Facebook, Spotify). Jag har inte lyssnat på Gehennah tidigare och blev tvungen att göra lite research efter konserten: I början av 90-talet började Gehennah med att spela covers på Venom-låtar, men snart började man skriva eget material och släppte en rad EP´s och tre stycken fullängdare (diskografi). Den senaste plattan är från 2003, men efter 11 år är man nu tillbaka i studion och spelar in Ep´n ”Metal Police”.
I en intervju i Black Sunday Magazine säger Mr. Fist: ”One of our new songs is actually being reviewed by the Guinness book of world records for Most Metal Per Minute-rating”, och trots att det är svårt att veta vad som är skoj och vad som är allvar i intervjun så frestas jag att tro på just det uttalandet! Här snackar vi Thrash Metal i 180 knyck! Gehennahs Thrash är i sina stunder så punkig att jag inte vet om det är Metal, Punk eller Hardcore jag lyssnar på, som om det spelar någon roll när det är så ösigt svängigt! Motorhead på amfetamin är den bästa jämförelsen jag kommer på.
(Uppdatering: Här finns min recension av Metal Police)
Det är fullt, varmt och ett riktigt röj på Püssy a Go Go den här kvällen.