It’s a cerebral vibrator

Ibland… (ganska ofta faktiskt) händer det att folk i min närhet inte förstår min kärlek till psykedelia, rymdrock och de mer extrema doom-banden. ”Det är ju bara samma sak, om och om igen”, ”låtarna är för långa”, ”det finns ingen refräng” och till och med ”det där går ju inte att dansa till” är sådant jag kan få höra.

Det händer att jag då försöker mig på en lång förklaring, men egentligen borde det räcka med att sätta på Hawkwinds ”Orgone Acumulator” och lyfta fram textraderna:

It’s no social integrator, It’s a one man isolator

It’s a back brain stimulator, It’s a cerebral vibrator…

För i min värld är det precis så. Oavsett om det är riktigt tung sludge/doom eller melodiös psykedelia så handlar det om att de repetitiva tonerna isolerar dig från omgivningen i din egen lilla bubbla och stimulerar ditt sinne på ett annat sätt än det traditionella. Man skulle kunna säga att genren är mer besläktad med avslappningsmusik som man använder under ett meditationspass än med dansmusik. Det är musik att lyssna på när du är ensam. När du går en promenad, när du kör bil eller när du behöver stänga ute den påträngande omvärlden på till exempel T-centralen.

Att jag sedan uppskattar att stå ihopträngd med likasinnade framför en scen och gunga i takt är en annan sak… och jag dansar gärna (för mig själv i alla fall) till t ex Hawkwind!

Här är tre exempel i lite olika stil, alla helt perfekta! Luta dig tillbaka och njut.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Debatten om könshår leder mig till Hawkwind

Könshår och fittstim har varit aktuella ord i media de senaste dagarna. (DN, SVT, AB) Jag tänker inte fördjupa mig i debatten, men jag kan tycka att jämställdhetsarbetet i stort förlorar på att man fokuserar på så ytliga saker som könshår i stället för det som faktiskt är viktigt, att arbeta för att män och kvinnor har samma möjligheter att påverka sina liv och samhället. (DN)

Könshåren i media fick mig i alla fall att längta tillbaka till Malmö och Kulturbolaget (KB) där jag har sett många bra band.
På KB´s vägg hänger nämligen en affisch från 1968 med en kvinna som i all sin nakenhet ser riktigt påklädd ut! 😉
Affischen skapade debatt även 1968, men inte på grund av kvinnans nakenhet eller hennes könshår, utan på grund av pipan med röka. Affischen var framtagen inför en konstutställning men konsthallens styrelse förbjöd den med motiveringen att den var ”en oförfalskad propaganda för haschrökning”. Bråket om affischen gjorde att konsthallschefen Folke Edwards, avgick i protest och att utställningen lades ner.

Den här flummiga bilden får mig naturligtvis att tänka på flummig musik, och hur mycket flummigare än Hawkwind blir det?!
Drar man på några väl valda låtar med Hawkwind i hörlurarna och går in i musiken så inser man snart att droger inte är nödvändiga för att få sig en tripp!

Så, debatten om könshår har lett mig till en skön stund med Hawkwind, inte illa.

Revolution Means Revolutionary Consciousness

Länkar till andra bloggar om: , , , ,