Jack White – Lazaretto

Jack White - Lazaretto

Jack White – Lazaretto

Jag tycker att Jack White är en lite besvärlig artist. Ibland är han lysande genialisk och lätt att tycka om, och vid andra tillfällen är det svårare. (Antagligen är han genialisk hela tiden, jag säger bara att det är svårare för mig att tycka om en del av låtarna än andra.) Att jag misstänker att han är genomgående genialisk beror på att jag har sett honom live med White Stripes ett par gånger och sällan har jag sett någon så trollbindande. Han kan få varenda ton att glöda i sin enkelhet och det som ibland kan upplevas som långtråkiga gitarrsolon under konserter har han förvandlat till briljanta gitarrkavalkader. Antagligen tolkar jag även hans ”besvärlighet” som ett tecken på genialitet eftersom det i grunden är ett tecken på konstnärlig integritet. Han verkar göra precis vad han själv vill. Förra året turnerade han till exempel med både en kvinnlig och en manlig uppsättning av sitt band och varierade medlemmarna varje kväll för att skapa dynamik.

Jack White ger mig Bob Dylan vibbar och liksom honom kan låtarna han framför live ibland vara väldigt annorlunda jämfört med de som finns inspelade på platta. På det nya albumet Lazaretto finns bara 3 låtar som jag omedelbart tycker om och ett par till som möjligen kan växa, resten är alldeles för mycket Country för min smak. Samtidigt känner jag att jag vill se Jack White live… Lustigt det där!

P.S. That Black Bat Licorice får mig att vilja dansa, och det är ett bra betyg!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Advertisements
Publicerat i Rock. Etiketter: , , . Leave a Comment »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s