Kiss till Sverige

Bildlänk till Aftonbladet

Bildlänk till Aftonbladet

Kiss är ett av de få klassiska hårdrocksbanden som jag inte har sett live.
Kanske är det dags nu? Eller är det för sent?

Visst är det kul att så många idoler från förr fortfarande turnerar, men det är med blandade känslor jag planerar mina konsertbesök. Ibland är det bättre att behålla den mentala bilden av bandet för 20-30 år sedan intakt.

Ett av mina största konsertmisstag var att se Bob Dylan för några år sedan…
Det är helt klart en upplevelse som fläckar min bild av Dylan och kvällen borde i stället ha spenderats med inspelningen av ”The Rolling Thunder Revue” från 1975 i skivspelaren.

Så, vad tror du, är det för sent att se Kiss?
———————————————-
Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Publicerat i Hårdrock. Etiketter: , , , , . 2 Comments »

2 svar to “Kiss till Sverige”

  1. Janne Says:

    Första och enda gången jag såg Kiss var på Globen(?) 1996. Det var häftigt, men de kändes lite fåniga. Bara ett par dagar senare (eller om det var innan) såg jag Saxon (även de för första gången) spela på en liten klubb i Norrköping som rymde kanske 200 pers. Det var betydligt häftigare på alla sätt och vis! Och jag har sett Saxon ett par ggr till sedan dess – på just den meriten.

    Överlag tycker jag de här gamla rävarna (inte bara Kiss och Saxon, utan hela horden av dinosaurier) sköter sig otroligt bra och även om få når samma höjder som under deras storhetstid, så ligger det generellt sett bara något enstaka snäpp därunder.

    Undantag existerar förstås…😉

    • christermagister Says:

      En kille som heter Ulf Thalin skrev att han var på Kiss förra året och beskrev det som ”Extremt mediokert, Paul Stanleys röst räcker ingenstans, han skulle inte ens platsa bredvid Ian Gillan i en pianobar. Där skulle Gillan platsa. Men inte som arenarockare längre. Hans röst är också över.”

      Och det är väl rösten som är det stora problemet. Instrumenten kan de ju hantera och att de inte skuttar runt lika vilt på scenen som för 30 år sedan är helt OK, men om rösten är paj så är den…

      För övrigt är ju klubbspelningar att föredra framför arena. Visserligen saknas den riktiga gruppdynamiken i publikens hängivna vrål och skuttande ofta, men det vägs upp av intimiteten, att man kan stå med en öl i handen och gå och slå en drill när det behövs! (Det är inte bara artisterna som blir äldre…😉 )


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: