Christermagister tar rast och säger allt med en koppling till musik. Missa inte fliken "Highlights" och "Mina konsertbilder" i överkant, där samlar jag alla inlägg som jag lagt ner lite extra tid på! I högerkant kan du söka inlägg efter genre, årtal, artist mm och här nedanför finns länkar till de bästa plattorna just nu och till andra musikbloggar.
Förra veckan när jag skrev om Satyricon tänkte jag på vilket vackert och passande bildspråk de använder sig av. Det är kargt och hotfullt men samtidigt vackert och lockande, precis som deras musik. Många anser ju att skivomslagskonsten dog när CD-skivorna slog igenom, och visst har storleken betydelse i det här fallet, men samtidigt har kanske det sammanslagna bildspråket blivit ännu viktigare än tidigare? Nu ska det ju utformas hemsidor, MySpace och presentationer på olika sidor som allt är en del av bandets image och inte alls att förringa.
Bildspråket ska både locka oss att ta en närmare titt på ett band och fungera som en del av vår identitet om vi är hardcore fans. Jag tycker att det är viktigt att man ser ungefär vilket sorts band man har att göra med. Att Satyricon spelar Black Metal är liksom ingen överraskning efter en titt på deras skivor (det kunde ha varit Goth också), men att The Dwarves spelar Punk var oväntat. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Något slags försök till ondsint Metal av ett gäng fjuniga gossar… Jag tycker bara att bilden ger ett töntigt intryck; inte en skiva man skulle vilja bli sedd med direkt!
Satyricon vinner på KO!
Klicka på bilderna så zappas du till youTube för ett smakprov.
.
Länkar till andra bloggar om: Satyricon, The Dwarves, musik, black metal, punk,
I den grekiska mytologin är en Satyr ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften djur. Satyrerna är följeslagare till Pan och Dionysos och symboliserar tillsammans med dem människans vilda och ohämmade sida. Den delen av oss som strävar efter fysisk njutning utan någon större tanke på konsekvenserna eller hänsyn till omgivningen. En jakt på njutning som sällan förknippas med glädje, utan snarare med desperation och förtvivlan.
