Mangoo

Mangoo

För ett par veckor sedan när jag såg Flying Head pratade jag med Gidon, sångare i Mother Kasabian, och han berättade att de skulle göra ett par spelningar i Finland tillsammans med ett fantastiskt band som heter Mangoo. Självklart blev jag nyfiken och kollade upp dem eftersom de hittills befunnit sig utanför min radar, och nu är det dags att säga tack för tipset (tack!) och föra det vidare.

Mangoo från Turku (Åbo) i Finland bildades för 10 år sedan och släppte sin första fullängdare Neolithic 2009. Uppföljaren Neverland släpptes 2012 och just nu arbetar de med ett nytt album som kommer att släppas någon gång under 2015.

Catchy hooks and sweet vocal harmonies backed by a wall of thick fuzzy guitars and hard hitting drums with an added sprinkling of analog synth sounds, combined they result in a truly unique sound. Stoner rock, psychedelic hard rock, space rock or maybe it’s just best described as Mangoo.

Ja, Mangoo är ovanligt svårbeskrivna. Man kan höra influenser från flera progressiva 70-talsband på en bas av Stoner/Space rock och med hooks à la Foo Fighters. I sina stunder bjuder de till och med på lite boogie-rock, men låt dig inte avskräckas av den här något schizofrena beskrivningen, för det mesta låter det helt naturligt!

Länkar till Mangoo: Spotify, Facebook, Bandcamp, hemsida
Om du följer Mother Kasabian på Facebook så får du kanske chansen att följa med till Finland och se de här två fantastiska banden och dessutom regelbundna uppdateringar om klubben Undergången som fuzzar loss en gång i månaden.

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

The Vinyl Records – Indiska Riot Grrrls på Sverigebesök

The Vinyl Records är ett Riot Grrrl-band från New Delhi i Indien som snart kommer till Sverige för tre spelningar, och det är ju så unikt att man bara måste sätta spotlighten på det! Den 31 oktober spelar de i Stockholm, 1 november i Norrköping och 2 november i Göteborg. Själv kan jag tyvärr inte gå eftersom jag är i Shanghai då, men jag kanske hittar en kinesisk motsvarighet…

The Vinyl Records finns på Spotify och Facebook om du vill kolla upp dem vidare, och om du har chansen så tycker jag att du ska gå och hälsa våra långväga gäster välkomna under något av gigen!

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Orange Goblin – Back from the Abyss

Orange Goblin – Back from the Abyss

Orange Goblin har äntligen släppt sitt album Back from the Abyss och ibland är det extra onödigt att slå knut på sig själv för att så exakt som möjligt genrebestämma ett sound (en fälla jag, liksom de flesta andra som skriver recensioner, ibland hamnar i). På Back from the Abyss serveras vi fläskig hårdrock helt enkelt!
….Framgångarna med det senaste albumet Eulogy For The Damned (2012) gjorde att grabbarna i Orange Goblin för första gången kunde ta klivet till heltidsmusiker, något som efter 18 års kämpande inte längre var ett självklart val: ”Vi tänkte såklart över beslutet både en och två gånger, om det verkligen var så förståndigt att göra bandet till ett heltidsjobb. För personer i vår ålder, med amorteringskrav och barnmagar att mätta, är det ett rejält åtagande”, säger Ben Ward i Close-Up Magazine.

Orange Goblin har självklart turnerat mycket de senaste två åren och jag tycker att det hörs på den nya plattan. Jag såg dem på Debaser Slussen under turnen till Eulogy For The Damned och de imponerande verkligen på mig (länk). Det känns som att låtarna på Back from the Abyss ännu tydligare är skrivna med tanke på att framföras live. Här finns gott om tillfällen att spela luftgitarr, banga skallar och lyfta näven i luften och skråla med! Av de nio ”riktiga” låtarna är det egentligen bara The Abyss jag inte kommer att sakna om de lämnar den utanför setlistan när jag ser dem på Debaser Strand den 8:e november tillsammans med legenderna Saint Vitus.

På den negativa sidan tycker jag att låtarna på Back from the Abyss generellt sett är stöpta i en lite väl liknande form och att riffen kunde ha mixats något högre så att de bet ännu mer. Betygsmässigt blir det en trea i dagsläget, men jag misstänker att låtarna kommer att lyftas ordentligt både under och efter konserten!
DjävulshornDjävulshornDjävulshorn

I ett tidigare inlägg lyssnade vi på den Motorhead-osande The Devil’s Whip och här kommer Sabbath Hex som är en mer ”typisk” representant för plattan, som gjord för ett gig med sin textrad: ”If you understand, raise your right hand, repeat after me, we are stone free”!

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Kungens Män bjuder på dagens resa

”Kungens män flummar fokuserat”

Rubriken i min lokala gratistidning lockar mig förstås och jag läser om ett gäng polare från Aspudden som träffas för att spela improviserad psykedelisk rock.

– Oftast bestämmer vi vilken tonart vi ska köra eller att vi ska spela något snabbare eller så. Men inget mer än så egentligen, säger Mikael Tuominen.

De gör inte heller någon skillnad mellan att spela live och att repa, ingenting är mer planerat bara för att de har en publik framför sig.

– Vi kanske har lite finare skjortor på oss, men annars är det precis som att vi repar på en annan plats och att folk står och kollar på, säger Magnus Öhrn.

Kungens Män har under det senaste året ägnat sig åt ”hybrisprojektet” att släppa ett digitalt album i månaden och musiken finns tillgänglig på både Spotify och Bandcamp. Du kan läsa hela artikeln jag refererar till här och hålla koll på bandet på Facebook.

Tåget ingenstans filmades i Egypten i april 2013 och improviserades och spelades in i Årsta Partihallar i maj 2014. Jag tycker att verket är fascinerande på flera plan och kommer definitivt att fortsätta att utforska materialet som Kungens Män släppt framöver.

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

The Hammer – No Escape

På tal om Hardcorepunk så har The Hammer från Göteborg lagt upp en annan riktig godbit på Bandcamp, även om jag tycker att 666 kronor är lite dyrt! Håll koll på Facebook så är jag säker på att du kan hitta den billigare om ett tag!

The Hammer - No Escape

Haraball – Half Tux

Även om jag under de senaste åren lutat mig mer och mer mot ockult/space/stoner/fuzz rock och doom/sludge metal så har punken en stor plats i mitt hjärta. Ibland behöver jag rensa skallen med riktig hardcorepunk, och just nu är det norska Haraball och deras nysläppta Half Tux som står till tjänst med det.

Half Tux är en sådan där skiva som inte är speciellt nödvändig att beskriva närmare. Egentligen räcker det nog med att säga att om du gillar hardcorepunk så kommer du att älska plattan lika mycket som jag gör!

Länkar till Haraball: Spotify, iTunes, Google Play, Facebookhemsida

Haraball

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Hardcore, Punk. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Exodus – recension av ”Blood In, Blood Out”

Exodus – Blood In, Blood Out

Exodus – Blood In, Blood Out

I augusti skrev jag en recension av Overkills nya album och skrev då: ” White Devil Armory som släpptes mitt i sommaren är så pigg och uppkäftig att det är svårt att tro att den är släppt av ett band som har spelat Thrash metal i över 30 år”. (Länk) Även Exodus har spelat Thrash i över 30 år och återigen måste jag säga att det är svårt att tro att Blood In, Blood Out är skapat av så gamla rävar! Härligt att i alla fall två av Thrashens silverryggar lyckas leverera sjyssta album i modern tid!

Steve ”Zetro” Souza är tillbaka efter tio års frånvaro och han fräser på som om tiden stått still. Gary Holt visar heller inga tecken på att tappa kraft. Förutom att han skrivit nästan allt på Blood In, Blood Out så medverkar han på Slayers kommande platta. Eftersom banden dessutom har bokat en amerikaturné tillsammans så blir det två sett per kväll en tid framöver för Mr Holt.
.

Blood In, Blood Out består rakt igenom av Thrash metal på den högsta nivån. Liksom med Overkills White Devil Armory så blir det dock en väl stor portion för mig i längden. Jag kan inte förstå varför man ska göra plattor på över en timme, det är väldigt få band som klarar av det med bibehållet intresse från min sida. I den här genren tycker jag dessutom att man borde hålla låtarna runt tre – fyra minuter, om man nu får fortsätta önska! ;-) Jämför man Overkills och Exodus plattor så tycker jag att Blood In, Blood Out innehåller färre toppar, definitivt färre toppar än det senaste albumet med Steve Souza på sång, den suveräna Tempo Of The Damned från 2004. Men om du gillar Thrash metal så handlar det förstås inte om att välja mellan de här plattorna, du behöver båda!

GitarrGitarrGitarr………………. Länkar till Exodus: Spotify, iTunes, Google PlayFacebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.