Christermagister tar rast, slappnar av och säger allt med en koppling till musik.
Om mitt och Hannas liv i
Malmö och Skåne.
---------------------------------
---------------------------------
.
---------------------------------Låter de bara Lou sköta sången så kan det här bli riktigt bra. Klicka på bilden för att lyssna på The View.
Länkar till andra bloggar om: Lou Reed, Metallica, Lou Reed and Metallica
I torsdags kväll var vi och såg The Aggrolites på KB. Det finns en risk att konserter mitt i veckan inte är så välbesökta och därmed blir lite avslagna, men The Aggrolites lyckades i alla fall locka ut tillräckligt många Malmöbor för att skapa ett riktigt bra hålligång! (Kanske till viss del tack vare att konserten var gratis… 
)
Bandet bjöd på svängig reggae med rockraspig sång och de var riktigt samspelta och tighta. Jag är lite känslig för band som är så där ”dansbandstighta”, det ger liksom inget utrymme för att släppa loss, men The Aggrolites lyckades hålla sig på rätt sida gränsen (trots likadana skjortor).
Organisten imponerade mig mest, men han var inte lätt att fånga på bild!
Jag väljer en video med riktig live-känsla; om du gillar vad du hör, lyssna mer på Spotify, men av någon anledning finns bandet registrerat som två olika band. Spotify har lite att jobba med när det gäller sorteringen!
Länkar till andra bloggar om: The Aggrolites, musik, reggae
Eftersom jag sitter ensam hemma och redan känner mig allmänt tragisk bestämde jag mig för att se finalen av melodifestivalen. Det mest positiva jag har att säga är att det gick över fort och jag kör eftersnacket redan nu eftersom jag struntar i vem som går vidare. För att klara av att se klart programmet skrev jag ner kommentarer medan jag tittade, här kommer de:
Danny, pinsam låt, pinsam dans, pinsamt överallt. Kommer jag att klara att se färdigt det här programmet?!
Sara Varga, tråkig men inte helt kass. Inte en chans i Eurovision. Låten är inte pinsam, den går bara obemärkt förbi.
The Moniker, medryckande refräng, men versen är så kass att jag knappt tror det är sant. Snygg scenshow.
Brolle, vilken jäkla posör! Och han gör det inte ens bra. Låten? Den märkte jag inte…
Linda Bengtzing, låten är nästan en parodi på schlager. Den har allt en schlagerlåt ska ha, förutom en bra melodi…
Nicke Borg, lyssnar man noga så har den här låten någonting, men Nicke sjunger så illa att det är svårt att veta…
Swingfly, låter ganska bra i början, men innan låten är slut är jag lika trött på den som jag är på Macarena.
Sanna Nielsen, ännu en typisk schlager och det här är nog den bästa låten hittills faktiskt… Det säger en hel del, för jag vill aldrig höra den igen!
Playtones, vem kan motstå en svängig ståbas? Den här låten kan jag lyssna på igen!
Eric Saade, nu förstår jag varför Eric var favorittippad. Inte en låt i min smak direkt, men den första låten med en godkänd show i internationella sammanhang. Den enda låten som har en chans att inte hamna bland de sista i Eurovision.
Där har ni ett utlåtande från en riktig schlagerräv!
Länkar till andra bloggar om: Melodifestivalen, Melodifestivalen 2011,
Dagens huvudrubriker för mig tillbaka till 80-talet.
Med betoning på bloody…
Länkar till andra bloggar om: Söndagsångest
Bildlänk till Klubbland
Klubbland på SVT Play är ett av de bästa initiativen från SVT på många år och nu har man lagt ut klipp från en konsert med Imperial State Electric som jag var och såg med arbetslaget i november.
Hela episoden finns här, och en liten bonus finns här.
Vi hade läst innan att man kunde höra influenser från Beatles i bandets musik och lyssnade därför så smått efter det. I början hörde vi mest Hellacopters, men i låten I´ll Let You Down tittade Tobias och jag samtidigt på varandra och utbrast, ”där kom det!”
Jag har skrivit lite mer om konsertbesöket i ett tidigare inlägg och där finns även ytterligare ett par klipp.
Kortfattat kan man säga, it´s only rock n roll, but I like it, … som fan! 
Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, rock, Imperial State Electric,
I går kväll lyssnade jag igenom tre favoritalbum som trots sina olikheter passar utmärkt ihop; en helkväll helt enkelt! Jag kom att tänka på den gamla reklamen för Kinderägg ”det är ju tre önskningar i ett!” och bestämde mig för att göra någonting av det; kanske blir det rent av en serie i bloggen…
Dagens Kinderägg består av:
The Jesus And Mary Chain: Stoned & Dethroned från1994 (Spotify)
The Jesus And Mary Chains alla album är bra, men det är bandets femte skiva jag oftast plockar fram; trots att det är den lugnaste… (Kanske för att jag har färre skivor i den kategorin…) Skivan är fylld av härliga rocklåtar i ett makligt tempo. Den till synes oändliga landsvägen på albumets omslag är faktiskt riktigt talande; man hittar en jämn och behaglig hastighet, lutar sig tillbaka och njuter av resan.
Crash Test Dummies: God Shuffled His Feet från 1993 (Spotify)
Jag brukar hoppa över den sönderspelade låten Mmm Mmm Mmm Mmm när jag lyssnar på den här skivan. I övrigt består den av idel svängiga låtar med fyndiga texter som alltid lyfter humöret. Favoritrader: ”Running into you like this without warning, Is like catching a sniff of tequila in the morning” (I Think I´ll Disappear now).
.
Pulp: Different Class från 1995 (Spotify)
Det här är verkligen en skiva av en annan klass än de flesta andra Britpop skivor från mitten av 90-talet; den känns alltid aktuell och modern (nåja…). Skaka dina lurviga till Common People och Disco 2000 eller låt dig svepas med av den personliga favoriten I Spy där känslan byggs upp så långsamt och skickligt.
Eftersom ett Kinderägg måste innehålla en överraskning kommer här en bonus; Benjamin Darvill från Crash Test Dummies uppträder numera solo under namnet Son Of Dave (Spotify). Tillsammans med kanske 30-40 andra peroner hade jag förmånen att se honom och hans beatbox live i ett litet tält på Arvikafestivalen för ca 10 år sedan och det är en av mina mest minnesvärda musikstunder i livet. Helt genialt i sin enkelhet!
Länkar till andra bloggar om: musik, pop, rock, The Jesus And Mary Chain, Crash Test Dummies, Pulp, Son Of Dave,
I torsdags bjöd Debaser i Malmö på två gratiskonserter och trots att jag var trött och halvförkyld masade jag mig iväg, jag visste hur besviken jag skulle bli på mig själv annars!
Huvudbandet var The Baboon Show och förbandet Little Marbles.
The Baboon Show har jag lyssnat ganska mycket på sedan jag spontanköpte plattan ”Don´t Don´t Don´t” för några år sedan. De står med fötterna stadigt i punken, men även den mest inbitne hårdrockare kan hitta låtar med riff att headbanga till. Jag hittar ingen bra video som uttrycker det jag försöker förklara, öppna i stället Spotify och lyssna på låtarna ”Boredom Boredom Go Away” och ”The Riddle” från Best of-plattan så förstår du.
Konserten uppfyllde mina ganska höga förväntningar; de brände av ett stort antal låtar med kraft och energi under en timme (punklåtar brukar ju inte dra ut på tiden direkt! ) och ljudet var utmärkt. Däremot ser jag dem gärna igen någon annan gång när det är lite mer fart på publiken (och mig…). Jag har en känsla av att det kan höja nivån både ett och två steg.
.
.
Little Marbles lyssnade jag på för första gången för ett par veckor sedan när jag fick upp ögonen för den här konserten, men jag har nog lyssnat igenom deras senaste platta ”Vi slutar när vi är klara” på Spotify minst en gång om dagen sedan dess. Det handlar om svängig och skicklig pop helt enkelt… Little Marbles led av en väldigt avslagen torsdagskvällspunkpubliksomstruntariförbandet, men jag var mycket imponerad av tjejernas stämsång och tänker inte missa att se dem heller igen om jag får chansen.
Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, punk, pop, The Baboon Show, Little Marbles,
I går var jag och Hanna och såg W.A.S.P. på KB här i Malmö. Det är andra gången jag ser dem. Den första gången var de förband till Iron Maiden under deras Powerslave turne; jag tror faktiskt att det är precis 25 år sedan! Antagligen var de bättre 1985, men jag uppskattade dem mer i går. 1985 tror jag inte ens att jag hade hört dem innan konserten, och säga vad man vill men Maiden smäller högre och jag väntade otåligt!
Sedan 1985 har jag dock spenderat bra många timmar tillsammans med W.A.S.P.s musik och i går fick jag höra en bra blandning av 80-talshits och nyare låtar; för även de nya skivorna sparkar röv!
Här kommer en bild från konserten och en slags ”före och efter” studie; först Wild Child från 1985 (för övrigt gårdagens bästa låt) och sedan Crazy från 2009.
Jag har precis fått hem Royal Republics album ”We Are The Royal” och är överväldigad; vilket ös och vilket sväng! Inte en enda filler! Jag saknar ord, eller rättare sagt så krockar alla positiva omdömen med varandra, så jag lånar därför i stället Mathilda Dahlgrens ord ur en recension i Groove:
Själva styrkan ligger i uttrycket som har energisk finess och ett sjuhelsikes driv, vilket väller rakt emot en. Känslan är smittsammare än svininfluensan, men här finns inget vaccin. Det är bara att låta sig träffas och köra hårt.
Alla som har det minsta till övers för The Hives och Danko Jones bör kolla upp detta; och alla andra också för den delen! Det finns ett par smakprov på Spotify, men tro inte att det är allt. Kolla också in Facebook, hemsidan och MySpace.
Eftersom jag bjöd på Tommy-Gun i mitt förra inlägg kommer här All Because Of You, och några bilder från den fantastiska konserten under Malmöfestivalen; årets hittills bästa!
Länkar till andra bloggar om: Royal Republic, musik, rock, hårdrock, Malmöfestivalen,
Just nu ser jag fram emot att se Royal Republic i morgon kväll! Årets låt?
Länkar till andra bloggar om: Royal Republic, musik, rock,
I lördags var vi på Debaser och såg Steso Songs (Karolina Stenström). Jag såg Steso Songs som förband till något annat band för ett par år sedan och har lyssnat på henne lite då och då sedan dess. Det finns ju en hel del artister i den här genren nuförtiden, men jag tycker att Karolina har det där lilla extra. Hon bjuder på underbara melodier och framför dem med en personlig röst! Antagligen är jag påverkad av konserterna också, de tillför en personlig nivå till lyssnandet. Man kan ju tycka att en konsert med i huvusak lugn pianomusik skulle vara tråkig, men tack vare närheten i de små lokalerna jag har sett henne i blir det i stället intimt och fängslande.
Karolina har en hemsida och finns på MySpace, Spotify, Facebook och Twitter.
På Twitter gav hon publiken MVG i allt, men eftersom jag är en lärare med höga förväntningar sätter jag ett MVG på musiken och VG på konserten. För att nå upp till MVG måste hon utveckla mellansnacket lite till nästa gång.
Jag är numera också stolt ägare av en signerad skiva, för trots att jag lyssnar mycket på Spotify så vill jag ha guldkornen i skivformat i bokhyllan, och hur ofta är det man kan köpa skivan direkt av artisten? När jag bad om att få skivan signerad sprang hon ut i logen för att hämta en riktigt bra penna, och sådant känns ju härligt spontant! Tack!
Här är några egna bilder från konserten, och en video som någon annan har filmat. Den här kvällen hade Karolina hittat ett par lokala gästmusiker som skötte sig utmärkt.
Länkar till andra bloggar om: Steso Songs, musik, pop,
Jag hade svårt att somna i natt, och precis när jag började slumra till skakade Hanna min axel.
- Jaaaa, frågade jag?
- Det brinner, svarade hon med klar och tydlig röst, och snusade sedan vidare!
Jag försökte intala mig själv att det inte betydde någonting, men nojig som jag är var jag tvungen att gå upp och kontrollera att gasplattorna var avstängda och att det inte luktade rök i trapphuset. Det gjorde det förstås inte… Kanske var det bara hennes hjärta som brann för sin älskade, men vad hade jag för glädje av det just då när hon genast somnade om?
Länkar till andra bloggar om: Hammerfall, musik, hårdrock,
Sent i går kväll tog jag en sväng med bilen för att hämta Hanna på jobbet. Jag slet åt mig en CD-skiva i farten på väg ut och hade turen att få tag på Gogol Bordellos ”Gypsy Punks”. Nästan ensam på vägen och Gogol Bordello på högsta volym i stereon… Jag har en känsla av att det gick lite för fort. Plötsligt känner jag för att bli bjuden på en sådan där midsommarfest som totalt spårar ur! Någon som har ett tips?
Länkar till andra bloggar om: Gogol Bordello, musik, rock,
Dagens rubrik hittar vi i DN:
Egentligen borde man väl inte skoja om ett så allvarligt ämne, men jag kunde inte låta bli!
Dessutom ger det oss anledning att lyssna på en av de riktigt stora hårdrocksklassikerna,
Accept: Balls to the Wall
I morgon bitti skriver jag matematiktenta och när jag tittade igenom övningsuppgifterna alldeles nyss upptäckte jag att jag inte har fullt så bra koll på sannolikhetsläran som jag skulle önska… Hur sannolikt är det att jag hinner lära mig det till i morgon bitti? Det känns som att kunskapströskeln är för hög och att jag står och stampar framför den, när jag borde vara ett steg bortom den! Men jag gör ett försök! Nu blir det snabba steg!
Veckans tema i Musikfotoutmaningen som jag brukar delta i är ”Svensk sommar”, så jag började leta igenom Spotify och några olika skivbutiker för att se om jag hittade något jag gillar. Jag sökte på ordet ”sommar” och det dök upp de mest hemska musikförslagen! Tomas Ledin, Per Gessle, Ulf Lundell, Lasse Berghagen, Sven-Ingvars, Uno Svenningsson… Listan med vidrig svensk musik med koppling till sommaren kan göras hur lång som helst!
Visst gillar jag Peps Persons Oh Boy, men jag vågar faktiskt inte delta i utmaningen den här veckan; jag har en känsla av att lyssna igenom de andras bidrag skulle vara som att bli tvångsmatad med sockervadd!
Fick jag välja två skivor att ta med mig till en sommardag på gräsmattan med en grill och en kasse öl skulle det bli något med Bob Marley och The Solutions första platta Communicate!
Videon ger inte sommarkänsla direkt, men låten!
Länkar till andra bloggar om: Bob Marley, The Solution, musik, rock,
”Toyota och Tesla gör elbilar tillsammans”; det är inte ofta en rubrik i Aftonbladet Bil påminner mig om gamla idoler, men i dag hände det!
Ronnie James Dio är död… Vad ska man säga?
Tack för allt; jag ger en rungande applåd.
Media: Aftonbladet, AB 2, Expressen, Ex 2, Ex 3, DN, Sydsvenskan, Sydsv 2,
Tidigare inlägg om Ronnie James Dio: 1, 2, 3
Länkar till andra bloggar om: Ronnie James Dio, Dio, Heaven and Hell, Black Sabbath, musik, hårdrock,
Veckans tema i Musikfoto är rockabilly, en musikstil som har upplevt en välförtjänt revival på sista tiden.
Jag har bl a fastnat för Imelda May, en irländska som släppte sitt debutalbum Love Tattoo 2008.
När jag ser videon till Johnny´s Got A Boom Boom blir jag riktigt sugen på att stå där i publiken, jag skulle nog till och med svänga mina lurviga ett par varv!
Jag blir också väldigt ölsugen och försöker därför reta även era sinnen med en bild på en fantastiskt god öl som slank ner utan problem förra helgen; håll till godo!
Imelda May länkar:
Länkar till andra bloggar om: MusikOFotoAutomaten, foto, fotografi, fotografering, fotobloggar, fotoutmaning, fotoutmaningar, bilder, bild, Imelda May, musik, underhållning, rockabilly,
McDonalds har tagit mycket stryk i dag; tydligen är man inte så pigg på att kasta bort skräpmaten…
Vilken överraskning! (Läs i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och/eller Sydsvenskan)
Jag tillhör en av dem som inte äter på McDonalds, men inte av snobbiga, hälsosamma eller politiska orsaker; nej, jag tycker helt enkelt att det smakar skit. Att tugga på en av McDonalds hamburgare är som att tugga i sig valfritt A4 ark papper. Plocka ut en bit ”kött” och tugga på bara den om du inte tror mig!
Jag håller på att fixa med ett fotoprojekt av ”färgklickar”, och McDonalds är ju ofta en färgklick i stadsmiljön…
När jag letade efter en passande låt snubblade jag över ett band som jag inte har hört förut, The Whip.
Det svänger bra, och eftersom de finns på Spotify börjar jag härmed lyssna in mig på dem!
Det andra bandet under lördagens punkfest var ”Slöa knivar” från Malmö. Man hann knappt med att gå på toa och ta rökpaus innan de var igång, och som de drog igång! Sångerskan Patricia var helt klart showens fixstjärna! Under ett par korta mellansnack på bred skånska var hon någotsånär stilla, men annars var hon ständigt upptagen med en mycket säregen dans; vilken energi!
Även Slöa knivar har lagt ut låtar på MySpace, men jag tycker att de var bättre live. Får du chansen att se dem, missa inte tillfället!
Sällan har orden ”hon ser mer beskedlig ut än hon låter” passat så bra!
.
Andra bloggar om: Slöa knivar, musik, punk,
