Marshall Stanmore

Jag är grymt nöjd med min nya Marshall Stanmore som står i köksfönstret! Nu kan jag byta låt och höja volymen via blåtand när jag står och hackar lök, men då missar jag å andra sidan känslan av att vrida på de härliga vintagerattarna…

Marshall Stanmore

Marshall Stanmore

Wolf – recension av Devil Seed

Wolf - Devil Seed

I lördags var jag på releasefest för Wolfs nya album Devil Seed och la vantarna på en signerad platta och en t-shirt. Sedan dess har plattan haft monopol på mina hörselgångar och i helgen är det dags att korka upp min flaska Wolf Absinthe och se vad det medför…

Mer om det så småningom, först en recension av plattan.

Alla låtar på Devil Seed är inte lika direkta hits som My Demon (som vi har förhandslyssnat på tidigare) men trots att vi i grunden har att göra med ganska okomplicerad och straight on melodiös Heavy Metal så har alla låtar någon egenskap som berättigar deras plats på plattan. Schyssta melodier, vassa riff, oklanderlig sång och en förstklassig produktion präglar hela plattan och som grädde på moset har vi till exempel det akustiska partiet i Skeleton Woman, det tunga riffet i Surgeons of Lobotomy och den ödesmättade tonen i The Dark Passenger. Jag misstänker att någon av de låtar som kräver ett par genomlyssningar med tiden kommer att ta över favoritplatsen från de nuvarande favoriterna My Demon och I Am Pain.

Wolf har inte gått i fällan med att presentera en för stor portion på en gång. Jag skrev i recensionen av Accepts Blind Rage att ”en timmes melodiös hårdrock är ungefär en kvart för mycket för mig”. Wolf håller sig till mina föreskrivna 45 minuter :-)  och det är ytterligare en anledning till att jag håller Devil Seed högre än alla andra aktuella plattor inom genren just nu.
(Lustigt med tanke på att det inkluderar nya släpp av både Accept och Judas Priest, två av Wolfs tydligaste influenser.)

DjävulshornDjävulshornDjävulshornDjävulshornFyra horn av fem möjliga till Wolf, lysande!
(Nu undrar jag bara när jag får chansen att se dem live…)
Länkar till Wolf: Spotify, facebook, hemsida

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Accept – recension av Blind Rage

Accept - Blind Rage

Accept – Blind Rage

Jag måste erkänna att jag inte har lyssnat mycket på Accepts produktioner efter Russian Roulette (1986), men nu har jag gett Blind Rage en ordentlig chans att imponera.
”-Lyckades de”, undrar du? Ja, i huvudsak. Accept har i mina ögon nu både bevisat att Accept utan Udo är ett band att räkna med och att det är fullt rimligt att använda namnet Accept. Vid en blindlyssning skulle nog de flesta gamla hårdrockare pricka in att det är Accept som lirar och Mark Tornillo är tveklöst rent tekniskt en bättre sångare än Udo.
”-Låtarna då”? Jo, här finns en hel del att hämta. Accept har alltid (säger jag med min åttiotalsreferens) lyckats vara melodiösa samtidigt som de låter tuffa. På Blind Rage lyckas man med den här balansgången under ungefär halva plattan, främst i inledningen. Här har vi melodiös Heavy Metal med allsångsrefränger som ändå har en vass udd. Min favorit är faktiskt Fall of the Empire som är riktigt bombastisk utan att låta lökig (se Sabaton).

Då låtar som inte faller mig i smaken har antingen tappat udden (i Wanna Be Free fruktade jag under hela den första genomlyssningen att barnkören skulle sätta igång!) eller så är melodierna helt enkelt inte tillräckligt bra. Det börjar dessutom uppenbarligen bli mer regel än undantag att producera för långa album. En timmes melodiös hårdrock är i alla fall ungefär en kvart för mycket för mig och jag säger det igen; ”less is more”!
GitarrGitarrGitarr………….
..
Det blir tre gitarrer till Accept för deras Blind Rage!

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

The Order Of Israfel – Första smakprovet från ”Wisdom”

Att jag ser fram emot The Order Of Israfels debutalbum har jag skrivit om tidigare. Här är den första låten från det kommande albumet. Klassisk Doom Metal av högsta klass skulle jag vilja säga!

Länkar till andra bloggar om: , ,

Danko Jones – Live At Gröna Lund

Danko Jones släppte nyligen en live-inspelning från sin konsert på Gröna Lund den 16 maj i år på Spotify. Jag var tyvärr inte där, men jag gillar fenomenet. Knivderby släppte tidigare i år en inspelning från ett gig på Debaser Strand som jag var på, så jag vet att det är ett riktigt kul minnesdokument att ha! Jag ser fram emot flera halvspontana livesläpp framöver, det kan väl inte vara så svårt att ordna med dagens teknik?

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Orange Goblin – The Devil’s Whip

Jag såg Orange Goblin på Debaser Slussen förra sommaren och blev helt golvad både live och av deras senaste album ”A Eulogy For The Damned” (Spotify). Nu väntar jag otåligt på deras färska album ”Back From the Abyss” som släpps i oktober.

Sångaren Ben Ward får själv introducera det första smakprovet från plattan, The Devil’s Whip:

“This song is a real old-school banger; stuffed full of riffs, sleaze, filth and speed … just like the best metal should be! It’s Motorhead-style, outlaw-biker rock in all it’s glory, destined to get heads banging, fists pumping, drinks flowing and asses shaking!”

Jag har förstås redan köpt biljett till spelningen med Orange Goblin och Saint Vitus i november och tror att det kan bli en av höstens höjdpunkter! Headbanging, fistpumping och drinkflowing kan jag utlova, om det blir något ass shaking återstår att se! :-)

Orange Goblin - 7 augusti 20013

Orange Goblin – 7 augusti 2013

.

.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Overkill – recension av White Devil Armory

Problemet med en lång och härlig semester är att det är riktigt tufft att börja jobba igen. Att gå upp på morgonen (”mitt i natten!”) har inte varit lätt den här första arbetsveckan, men Overkill har hjälpt mig att komma igång!

White Devil Armory som släpptes mitt i sommaren är så pigg och uppkäftig att det är svårt att tro att den är släppt av ett band som har spelat Thrash metal i över 30 år och att det är studioalbum nummer sjutton jag lyssnar på! Overkill uppfinner absolut inte hjulet med den här plattan, men man har prickat kärnan av sin egen tidigare produktion precis och man gör det som sagt utan att ha tappat fart med åren och låter inte det minsta mossiga, något som tyvärr inte gäller alla plattor som släpps av gamla hårdrockshjältar…

Personligen tycker jag dock att den här typen av musik passar bäst i lite mindre portioner, hela albumet är en för stor portion för att sätta i sig i ett svep. Därför hamnar jag i den där situationen när ett album med färre låtar skulle få ett högre betyg än det jag har framför mig. I det här fallet skulle ett album med hälften av låtarna (man skulle kunna välja dem slumpmässigt eftersom alla är bra) få en klar fyra, men som det är nu blir det tre horn för Overkill och White Devil Armory.
DjävulshornDjävulshornDjävulshorn

(En EP med ”Down to the Bone”, ”PIG”, ”Another Day to Die” och ”King of the Rat Bastards” skulle få en femma, vilken tur att det är så lätt att göra spellistor med sina favoritlåtar nu för tiden!)

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.